Einstein och religion

Den gamle Einstein. Han vi brukar se avbildad ikoniskt. Han som uttalade sig om religion när nästan ingen längre lyssnade på honom om fysik.

Är det högfärdigt av mig att tro att en av världshistoriens smartaste människor inte hade så god självinsikt, eller ens god kunskap om ett av hans favoritämnen? Det må så vara. Men jag tror faktiskt att gubben ovan på bild i mångt och mycket var just en gubbe mer än ett universalgeni.

Att vara en av de smartaste människorna någonsin så som Albert Einsten innebär att folk tenderar att ta allt man säger som briljant. Varje ord blir guld värt och man kan nästan bevisa vad som helst med hjälp av vad personen säger. Han blir lite som ett helgon vars ord blir som reliker med magisk kraft. Mal ner lite ben och ge som en tinktur till den sjuke och den blir frisk igen. Eller i Einstens exempel: Ta ett citat och bevisa att gud finns/inte finns.

I själva verket var Einsten inte alls speciellt briljant när det kommer till ett av de icke-fysik-fält där han allra mest citeras, nämligen religion. Jag är i alla fall föga imponerad. Jag ska försöka förklara varför.

Det trätas ju väldigt kring Einsteins religion. Om folk som trätade bara satte sig in i hans texter lite mer så skulle de ju se var han står och trätan kring petitesser på banal nivå vore onödig. Som citatet nedan tex. Det kan mycket väl vara världshistoriens mest missbrukade citat just för att folk inte sätter sig in i kontexten:

[…]science without religion is lame and, conversely, that religion without science is blind.

Ett citat som är taget ur en diskussion om antisemitism. Där han också lite längre ner förklarar vad han menar:

Ah, this is what I mean about religion and science going hand-in-hand! Each has a place, but each must be relegated to its sphere. Let’s assume that we are dealing with a theoretical physicist or scientist who is very well-acquaintcd with the different laws of the universe, such as how the planets orbit the sun and how the satellites in turn orbit around their respectivc planets. Now, this man who has studied and understands these different laws-how could he possibly believe in one God who would be capable of disturbing the paths of these great orbiting masses? No, the natural laws of science have not only been worked out theoretically but have been proven also in practice. I cannot then believe in this concept of an anthropomorphic God who has the powers of interfering with these natural laws. As I said before, the most beautiful and most profound religious emotion that we can experience is the sensation of the mystical. And this mysticality is the power of all true science. If there is any such concept as a God, it is a subtle spirit, not an image of a man that so many have fixed in their minds. In essence, my religion consists of a humble admiration for this illimitable superior spirit that reveals itself in the slight details that we are able to perceive with our frail and feeble minds.

Javisst, nu citerar jag med och det är inte så bra. Men ett längre citat är iaf lite mindre osäkert. Texten som helhet återfinns här. Det går iaf att läsa ut med rätt så god säkerhet att han uppfattar sig själv som en agnostiker (eller möjligen panteist). Iaf om man tittar på detta och jämför med fler texter där han faktiskt svarar direkt på frågor om sin tro.Dvs inte de texter där han bara använder uttrycken ”gud” lite så där övergripande nonchalant som han allt som oftast gjorde.

– My position concerning God is that of an agnostic. I am convinced that a vivid consciousness of the primary importance of moral principles for the betterment and ennoblement of life does not need the idea of a law-giver, especially a law-giver who works on the basis of reward and punishment.

– It was, of course, a lie what you read about my religious convictions, a lie which is being systematically repeated. I do not believe in a personal God and I have never denied this but have expressed it clearly. If something is in me which can be called religious then it is the unbounded admiration for the structure of the world so far as our science can reveal it.

Så om det finns det lite att orda. Fast det är såklart inte samma sak som att det är sant.

Einstein talar mycket om skapande gudar, religioners betydelse, själar och andlighet i sina texter på ett sätt som av folk som inte bryr sig om kontexter lätt skulle kunna tolkas som att han tror på deras gud. Som tex nedanstående:

I want to know how God created this world. I’m not interested in this or that phenomenon, in the spectrum of this or that element. I want to know His thoughts; the rest are details.

Han är inte direkt övertydlig i hur han nyttjar begrepp som gud och han tigger också därför om att bli missförstådd i princip då han nog inte insåg hur hans ofta privata brevdiskussioner skulle komma att citeras ur sin kontext gång på gång. Han blir mot slutet av sitt liv också mer och mer märkbart grinig kring vad som sägs om honom från ateistiskt håll vilket än mer skulle kunna spä på missförstånden om honom som kristen eller åtminstone teist.

In view of such harmony in the cosmos which I, with my limited human understanding, am able to recognize, there are yet people who say there is no God. But what really makes me angry is that they quote me for the support of such views.

Jag tycker mig se att det hela handlar om att Einstein faktiskt var ateist, men att han har en oerhört skev bild av vad ateism är och därför inte vill kännas vid det. På alla direkta frågor om han tror på en gud så framkommer det ju alltid att han inte gör det. Dvs han är agnostisk ateist.

Han har dock föreställningen att ateism är en själlös uppfattning av verkligheten där ingen mystik eller andlighet kan finnas – och för Einstein är det mycket viktigt med känslor i allting. Han vill alltså inte associeras med något som han då uppfattar som känslokallt och därmed inte insiktsfullt.

I was barked at by numerous dogs who are earning their food guarding ignorance and superstition for the benefit of those who profit from it. Then there are the fanatical atheists whose intolerance is of the same kind as the intolerance of the religious fanatics and comes from the same source. They are like slaves who are still feeling the weight of their chains which they have thrown off after hard struggle. They are creatures who—in their grudge against the traditional ”opium of the people”—cannot bear the music of the spheres. The Wonder of nature does not become smaller because one cannot measure it by the standards of human moral and human aims.

Skulle tro att Einstens bild av ateism handlar om att han är en produkt av sin tid och sin livsmiljö. För i mitten av 1900talets efterkrigsdyningar och kalla krigets framväxt var det väldigt svårt att vara ateist och samtidigt framstå som att man var empatisk, god och själslig. Det här är ju i efterdyningarna av nazismen och framväxten av kommunismen och när världen också badade i amerikanskt kommunist-hat där alla som inte gick i kyrkan och bad var onda människor.

Det märks så väl att Einsten är drabbad av dessa bilder och outtalade munkavlar vad man får säga om religion och inte i sitt nya hemland USA. Nazister och kommunister framställdes som exempel på ateister i debatten under hela 1900talet – inte minst då i 1950talets USA. Trots att det snarast är exempel på vad ateism inte är.

Samtidigt fanns det också den positivistiska vetenskapen fortfarande stark och väldigt bra på att framstå som själlös, mystikdödande – men också naiv med postmodernismens framväxande synsätt kring sanningar.

Den sekulära humanismen som rörelse hade inga goda dagar på 50talet med andra ord. Inte ur PR-synvinkel iaf. Massor av idiotisk guilt by association i kombination med oförståelse kring hur viktigt ödmjukhet kan vara när man talar om saker och ting i vissa sammanhang och till vissa öron.

I allt detta är det förståeligt, men beklagligt att Einstein uttrycker sig så vagt som han gör och att han inte tog sig tid att sätta sig mer in i ateism. Just eftersom hans ord och åsikter om allt betraktas som så värdefulla.

Ovanstående citat, med de exakta originalkällorna i pappersform angivna finns att läsa här:

2 thoughts on “Einstein och religion

  1. En bra genomgång. Jag uppfattar Einstein som en s.k. ”svag ateist” — ett begrepp som knappast existerade under det tidiga 1900-talet. Jag skulle inte säga att hans bild av ateismen är skev, utan just att den är (som du sedan säger) en produkt av hans tid: hans bild av ateismen motsvarar vad som i allmänhet avsågs med begreppet ateism vid den tiden. Jag kan inte se att det egentligen råder någon tvekan alls om var Einstein stod i frågan om guds existens.

    Hans flitiga användande av gud i bildlig, metaforisk och överförd betydelse är också typiskt för hans tid. För den som har intresse av att förstå hans uttryckssätt är det inte svårt att förstå vad han menar med t.ex. ”I want to know how God created this world. […] I want to know His thoughts; the rest are details.” Det är ett retoriskt snyggt användande av en i huvudsak kulturell referens.

    • DrM: Problemet med hans sätt att uttrycka sig är ju att den religiösa massan, som refererar till citat av honom som stöd för sin religion inte alls vill begripa metaforer på det sättet. De vet att världen respekterar Einstein utan att troligen veta varför, men de vet iaf så mycket – och citerar.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s