Historia med ideologiska skygglappar

När man ska göra vetenskaplig teori av ämnet historia så blir det i de flestas ögon väldigt torrt. Men det är viktigt eftersom teorin ger oss instrumenten för källkritik och instrumenten för hur vi ska bemöta historien.

Det här är också något som hela tiden utvecklas i takt med att folk upptäcker nya sätt att betrakta historien. Klassisk historieskildring handlade mycket om att förstärka identiteten hos nationer. Dvs ett instrument för nationalism. ”Se så bra vårt fosterland var på den storslagna tiden”

Det innebar inte att allt som sades var propaganda, men att mycket var överdrifter och urvalet alltid tenderade att handla om bara idel positiva ting. Man måste således veta hur man ska tolka en text skriven från den eran. Men speciellt svårt är det inte och historiker har lyckats rätt så väl i snart 100 år att föra kritik mot klassisk historietolkning.

Jag tänkte nu fokusera på en av de mer högljudda metoderna. På 60talet växte den historiematerialistiska synen (även känd som marxistisk historia) fram (även om skolan  givetvis fanns sen Marx tid så är det nu med 68rörelserna som den får makt på riktigt lite överallt på våra universitet). Dess inträde gav oss i princip två viktiga instrument. Dels en ratifiering och bekräftelse av vikten av källkritik, men även ett viktigt synsätt där man såg till att belysa att det sällan är enskilda individer som driver fram historien, utan att de ekonomiska faktorerna och fördelningen av resurser spelar roll. Enligt historiematerialisterna i princip all roll.

Det tog dock inte så lång tid för forskare inom historia att konstatera att man inte kan beskriva historiska händelser bara utifrån historiematerialism. Eller ens alls i många fall. Det är väldigt svårt att beskriva kultur utifrån detta fenomen tex. Hur trender inom kultur kommer och går och påverkar oss i vårt beteende. Men även i det egna ledet föll teorin eftersom du långt ifrån alltid kan beskriva förloppen i länder utifrån klasskamp om resurser. Mycket har hänt på 40 år inom all vetenskap. Även historievetenskapen.

Religionens roll är även en sån sak som de senaste 20 åren har ändrat synen bland forskare. Väldigt få, om än någon alls historiker idag är faktiskt renodlad historiematerialist utan även de som lutar åt det synsättet är medvetna om att det behöver komplement.

Helt enkelt för att det ämnet hade sin tid, med sina brister och historia som all vetenskap utvecklas. I princip är det idag bara amatörer och extrema ideologer som vidhåller att historia skulle kunna beskrivas enligt Marx 150 år gamla modell. Det som kännetecknar amatörer och extrema ideologer är just att de har väldigt starka åsikter och inte kan se saker på andra sätt än svartvitt. Det märks så väl just kring historiematerialisterna.

Samma princip gäller även inom arkeologin där oförståelse om vilken roll kultur, kön, ideologi och religion hade – och ett fokus på kontroll av resurser enkom – gör en fullständigt blind och direkt olämplig som forskare. Det går inte att beskriva tex järnåldern och folkvandringar helt på basis av en kamp om resurser. Du ser i sena järnåldern massor av märkliga nationsformande fenomen som bara handlar om identitetsskapande helt utan profit eller resursfördelning som faktor.  Dvs grunden för Europas formande. Arkeologer är dock lite sämre på detta än historiker. Ibland finns det gamla arkeologer som tenderar att beskriva tex bronsålderns samhällen som hela konstruktioner som bara handlade om kontrollen och handeln av brons. Det blir lätt så enfaldigt på det sättet även om bronskontrollen givetvis var jätteviktig.

Religion är i min mening det minst abstrakta fenomenet och det mest aktuella att diskutera. Enligt historiematerialistisk syn så är tex korstågen en konflikt baserad på resurser. Rika kristna i väst vill ha mer. Dvs nidbilden är en girig greve från England som tvingar iväg 1000 soldater att åka med honom till det heliga landet.

Men den teorin faller ganska omgående av tre skäl:

1 Dels finns det verkligen inget av ekonomiskt värde i Jerusalem. Verkligen inget. Det är inte ens en speciellt bra plats att bedriva handel på med tanke på konflikterna. Och dels kan historien visa oss att de som for på korståg faktiskt nästan aldrig gjorde en profit. Merparten dog eller kom hem utfattiga och det visste folk också om så det var ju inte det som drev på nytt material till köttkvarnen. Det var snarare så att påven fick kommendera ut en hel del adelsmän i ärendet och locka massorna med själsliga löften. Men mer till hur han fick ut folk öht sista punkten

2 Merparten av de som for på korståg var inte adelsmän utan vanligt folk. Soldater som avlönades. Och där klämmer skon rejält för historiematerialisterna eftersom soldater under medeltiden var avlönade och inte alls tvingade eller ivägskickade med löften om plundringsvinster. Deras lön var förvisso låg, så man skulle ju kunna tro att ett incitament om plundringsvinster skulle funka som lockbete. Det finns inga som helst belägg för påståendet om att de flesta skulle ha åkt iväg för profitens skull. Således faller historiematerialismen platt.

3 Men det stannar inte riktigt där heller. En tredje punkt visar oss att flertalet källor beskriver korsfarandet som en själslig plikt som gav en biljett till himmelriket. Men ingen plikt som man såg som eländig, utan som en man såg på stolthet med. Man trodde verkligen att man gjorde en god gärning genom att åka till det heliga landet och rensa väck hedningarna. Deus vult. Gud vill det. Så lät maningarna från påve Urban och folk trodde verkligen det var så.

Historiematerialister underskattar väldigt mycket hur folk seriöst trodde att påven var guds stämma på jorden. De är lite för upptagna med att skapa bilder av påvar som girigbukar som smörjde sitt eget krås för att se vilken oerhörd själslig makt de hade. Det kvittar således fullständigt att vissa påvar själva kanske hade världsliga tankar kring korstågen – folket trodde det var guds vilja och var livrädda för efterlivets straff om de inte gjorde sitt bästa i detta livet. Betydligt räddare för det än för en arg påvens straff i detta livet. Så att skylla på att det handlade om rädsla för påvars straff i detta livet håller heller inte. Det här var en morotsfråga kring efterlivet och säkert såklart kring äran om man kom hem.

Givetvis fanns det också säkert profitörer med i spelet. Det är ju det som är grejen som historiematerialister inte förstår. Det finns mer än kampen om resurser bakom alla stora historiska händelser. Inget är svartvitt. Religion, kultur, resurser, ideologi. Allt samverkar.

Det stora problemet med att religion alltid ursäktas som skuld till problem är att detta är en åsikt som gillas av både kommunister och de religiösa själva. Religiösa har därför sällan några större problem med att säga att deras religion på inget sätt alls kan få folk att tex starta krig. Den här oheliga alliansen av naiva marxister och religiösa som vill försvara sin religion ställer till mycket elände i den politiska debatten. Det gör att man öht inte kan diskutera konflikten i mellanöstern eller terrorism på ett kliniskt vetenskapligt sätt utan att få den mögliga historiemateralismens naiva synsätt upptryckt i ansiktet från både höger och vänster. Religionen och dess makt över folks beslut och känslor blir elefanten i rummet som både marxister och religiösa extremister struntar i.

Napoleon var också var väldigt medveten om detta fenomen med saker som inte handlade om plånboken. Hur folk faktiskt kan påverkas av mycket mer än en hungrig mage. Och han kan på en del sätt ses som en av den moderna formen av nationalisms fader. Han var fullt medveten om att det inte alls räckte med att lova pengar och lön för att få soldater att slåss och dö långt bort i Ryssland. Du fick appelera till andra ting – mer själsliga ting. Precis som påvarna gjorde. Precis som politiker och generaler sedemera alltid har fått gjort i alla krig.

Precis som du inte kan motivera folk att ta sitt eget liv utan att tala till mycket mer än deras tomma plånbok. Du kan inte förklara självmordsbombare i Palestina med förtryck. Det dräller av folk i världen som är mycket mer fattiga än folket i Palestina. Folk som kuvas mycket mer. Men ingen tänder någon låga i dem med hat – för igen religion (eller extrem ideologi som tex marxism) finns där som bränsle. Utan det så gör inte folk så extrema saker som att spränga sig själva och andra i luften.

Hela fenomenet nationalism är ett utmärkt exempel på att historiematerialism inte kan förklara allt. Drivkraften som får folk att agera i nationers eller andra gruppers intresse utifrån religion eller ideologi handlar nästan aldrig om resurser när man tittar på det som får folk att agera. Folk kan svälta i generationer utan att något händer. Inte förrän folk börjar tala om andra mer själsiliga ting sker revolutioner. Och revolutioner kan se bland folk som inte alls har det så fattigt – av religiösa skäl.

Kommunisterna själva nyttjar fenomenet. Det räcker inte med att tala om hur arbetarna ska få det bra genom revolution, i Sovjet talade man även om den storslagna staten Sovjet. Dvs ren och pur nationalism. Den som inte köper det kan ju titta på min storslagna samling av sovjetiska frimärken, som bara precis innehåller nationalistisk propaganda där estetik och allt handlar om storhet – inte alls pragmatiska resursfördelningar.

Det går utmärkt att beskriva hur fattigdom och därmed religiös extremism kan frodas med historiematerialistiska synsätt, men det går inte att beskriva hur miljonärer som Bin Laden fungerar på det sättet. Det går inte att förklara självmordsbombare. Det går inte att förklara korståg. Inte utan cherry picking.

Du måste här ta hänsyn till hur ideologi och religion kan driva folk lika mycket som kampen om resurser kan – om inte mer. Alla människor kastar sig inte framför pengaaltaret bara för att man viftar med sedlarna. Inte ens alla fattiga gör det.

Det tycker man att kommunister/marxister om några borde uppskatta eftersom de vill sträva väck från det materialistiska. Ändå är de kommunisterna som mer än alla andra försöker få oss att vara mentala slavar under ekonomi och klass.

Religion och ideologi kan ge folk makten att ignorera världsliga ting som resurser. Det kan också framförallt förstärka resurskonfliktsfenomen på ett sätt som Marx inte förstod.

Folk kan sträva efter att ha världsliga resurser. Gå i kloster. Leva i naturkollektiv. Leva i självhushåll. Fullt medvetna beslut där det inte längre handlar om resurser. Marx var lika dålig på att förstå vilken djup roll religion hade i folks liv under medeltiden som han var dålig på att förutse vad en hög ekonomisk standard skulle göra med folks synsätt på livskvalitet i framtiden. Framförallt var han och hans anhängare urusla på att förstå att Marx egen marxism ju faktiskt handlar om just icke-materialism som ett ideal. Och att massor, från kommunister till talibaner till katoliker till smålänningar lyckas med att sträva bort från en materalistiskt leverne. Ibland som i västvärlden pga att hon har det bra och har råd att göra så – men ofta för att andra saker är viktigare för henne.

Det här är förövrigt sånt man lär sig – om man läser historia eller arkeologi. Intressant nog är det som sagt inte där på dessa insititutioner du hittar historiematerialisterna idag – utan på den sociologiska. Jag har läst på bägge sorter och det är rätt så komiskt att sociologer uttalar sig om hur historien är, när de ofta saknar grundläggande kunskaper om hur det faktiskt såg ut i historien i olika tider.Sociologi är ju ett ämne som bygger upp sina teorier på andra vetenskaper (historia, ekonomi, psykologi tex). Men de är horribelt usla på dessa övriga vetenskaper. De bygger upp kontextuella sanningar som låter bra så länge ingen med kunskap i variablerna säger något.

Jag minns än idag hur jag fällde en lärares hela föreläsning om fenomenet ytlighet, genom att påpeka att den inte alls ökar i historien, utan är ett mycket abstrakt fenomen som är helt konstant och bara tar olika former från antiken till nutid.

I hennes marxistiska världsbild måste ju allt nämligen bli sämre ju mer materialistisk världen är – inklusive det här med ytlighet så hon skakade bara nedlåtande åt mig, och jag skrattade tillbaka.

Och när man kan upptäcka så grundläggande kunskapsbrister kring hur historien faktiskt är hos sociologerna, som är de likt inga andra som driver på det här med historiematerialism än idag, så kan man som bildad och skolad i historia inte göra annat än skaka på huvudet åt amatörer som tror att historia som vetenskap inte har utvecklats sen historiematerialismen uppfanns. Vissa ämnen som just tex sociologi kan vara extremt pseudovetenskapliga faktiskt.

Historiematerialism var givetvis ett stort och viktigt steg för historieforskningen. Men på inga vägar alls det sista stora viktiga steget som tagits, eller som kommer att tas i framtiden i takt med att vi blir än mer skickliga på att genomlysa historiens alla variabler.

Wikipedia har en fin lista på de teorier som idag används inom historieforskningen, olika teorier och metoder för olika frågor och variabler.

Mer läsning:

 

Annonser

7 thoughts on “Historia med ideologiska skygglappar

  1. Intressant inlägg (återigen), kan mycket väl känna igen de där tongångarna bland folk utanför de historiska institutionerna. Framförallt var det en bild som man matades med i skolan, inte minst i gymnasiet där den av dig beskrivna oheliga alliansen marxism-teism gjorde sig till känna. Vår historielärare i gymnasiet var verkligen bra, riktigt bra faktiskt och än idag skattar jag mig lycklig för att ha fått ha honom som lärare, men på punkten historia och religion var han tyvärr desto mer naiv. Till saken hör att han var troende (i mer liberalteologisk riktning), och hade som en av sina käpphästar att religion minsann aldrig har varit en orsak till historiska konflikter – någonsin.
    Hans undervisning kring medeltiden blev därför motsägelsefull – han poängterade att människor vid den här tiden faktiskt var genuint troende på ett sätt som är svårt för oss idag att relatera till (och varnade för den förenklade, historiematerialistiska bilden av religion), samtidigt som han vräkte ur sig att korstågen endast var några slags proto-koloniala erövringståg för att unga franska adelsmän utan land skulle få sig en bit av kakan, dåligt maskerade som religiösa företag. Trettioåriga kriget var bara en kamp mellan kejserliga och småfurstliga ambitioner, osv. Cherry picking i sin fulla prydnad m a o.

  2. Historia handlar väl också om att sätta idéer i sin historiska kontext? I så fall borde man konstatera att ditt inlägg målar Marx och sociologin i svartvitt.

    ”Religion, kultur, resurser, ideologi. Allt samverkar.”

    Det var även Marx åsikt, vilket man inser om man läser honom. I sina politiska analyser är det uppenbart att Marx räknar med att religion, kultur, ekonomi och ideologi samverkar. Hans ”materialistiska historieuppfattning” betonar visserligen det materiella eftersom han utvecklade den i polemik mot sin tids enkelspåriga idealism. Men det innebär inte att han i praktiken bortsåg från betydelsen av religion, kultur och ideologi. Så enkelspårig var han inte.

    Att sociologer skulle vara naiva historiematerialister hela bunten är en stereotyp. Det räcker med att läsa klassikerna – Weber, Durkheim, Simmel, – för att inse det. Och bland moderna tongivande sociologer finns det knappast en enda som förespråkar en syn av det slag du beskriver. Du får gärna nämna ett exempel i så fall.

    • Lapheim: Det du ser som att Marx inte var enkelspårig ser jag som att han inte var konsekvent i sina tankar. Man kan inte å ena stunden skylla allt i den historiska utvecklingen (och därmed de framtida lösningarna) på konflikt om det materiella och sen lägga till en fotnot om religion utan att förklara dess inverkan.

      Vad gäller sociologer som hyllar Marx åsyftade jag nu inte kända historiska tänkare, utan dess apologeter, dvs dagens sociologer. Hade inte en enda lärare när jag pluggade ämnet som inte passionerat brann för marxism och det kan jag inte skaka av mig. Motsvarande samhällssyn såg jag även i pedagogik – och det är uppfattningen som vänner till mig också fått från andra platser – vilket gör att jag inte har skäl att tro annat än att sociologer och liknande idag i regel är marxister.

  3. ”Man kan inte å ena stunden skylla allt i den historiska utvecklingen (och därmed de framtida lösningarna) på konflikt om det materiella och sen lägga till en fotnot om religion utan att förklara dess inverkan.”

    Men exakt var någonstans skyller Marx ”allt i den historiska utvecklingen” på ”konflikt om det materiella”? Du hittar inget sådant hos Marx – det är dina egna projiceringar. Det du ger är en stereotyp. Och vilken fotnot syftar du på? Marx skrev mycket om ideologiers och religioners inverkan på människor. Det är han berömd för. Att han sedan inte var positivt inställd till religion och borgerlig ideologi är en annan sak – men du kan rimligen inte hävda att han tog lätt på ämnet eller bara skrev ”en fotnot”. Man undrar verkligen om du ens läst Marx?

    För det andra: Marx skrev ofantligt mycket under loppet av ett helt liv. Är det då märkligt att han tänkte och formulerade sig på ett visst sätt som 20-åring och på ett annat sätt som 40-åring? Det är inte att vara ”inkonsekvent i sina tankar”, det är ju att utvecklas och vara förmögen att tänka om, tänka nytt, tänka djupare. Du kan väl inte mena att det är fel eller konstigt.

    Däremot verkar du vara inkonsekvent själv: först målar du ut Marx som en inskränkt dogmatiker som tyckte ett och samma hela tiden om religion & materiella villkor – och när det visar sig att han inte alls var så enkelspårig och onyanserad beskyller du honom för att *inte* tycka samma sak hela tiden: då heter det att han är ”inkonsekvent”. Det verkar som att du rör dig med en sorts amöbateori om Marx (av den typ Popper kritiserade): om Marx sa x är han onyanserad och har därför fel; om Marx sa x OCH y OCH z osv – ja då är han inkonsekvent och har därför fel.

    ”… vilket gör att jag inte har skäl att tro annat än att sociologer och liknande idag i regel är marxister”

    Du har inte så goda skäl att tro något alls. Du kan ju inte – baserat på dina och några vänners erfarenheter av vissa läraren (som kanske helt enkelt var dåliga?) – dra slutsatsen att ”sociologer och liknande” i regel är marxister? Det är ju inte logiskt. Vad ger dig skäl – alltså goda skäl – att tro att alla sociologer i regel är marxister? Uppenbarligen ingenting. Det inser du antagligen själv. Om du däremot läste och refererade till moderna kända sociologer och sociologiska vetenskapliga tidskrifter innan du drog slutsatser om modern sociologi skulle du ha något på fötterna. Men det gör du ju inte.

    Man får se upp med att vara pseudovetenskaplig när man bekämpar pseudovetenskap.

    • Men exakt var någonstans skyller Marx “allt i den historiska utvecklingen” på “konflikt om det materiella”?

      Marx konfliktteori. Den är inte direkt helt okänd. Det är typ poängen med allt han sa.


      The history of all hitherto existing society is the history of class struggles. Freeman and slave, patrician and plebeian, lord and serf, guild-master and journeyman, in a word, oppressor and oppressed, stood in constant opposition to one another, carried on an uninterrupted, now hidden, now open fight, a fight that each time ended, either in a revolutionary re-constitution of society at large, or in the common ruin of the contending classes.
      – Karl Marx & Friedrich Engels The Communist Manifesto 1848,

      Den handlar just om hur historien utvecklar sig kring ett oundvikligt mönster kring klasskamp (som per definition är ett resurskontrollsbegrepp). Från stenåldern och framåt där fokus helt handlar om kontrollen av resurser. Den totaldominerade historie och arkeologiforskningen under många år på 70talet, men för idag en tynande tillvaro. Jag har bara stött på den på sociologiska institutioner och där i kvadrat. Och eftersom du är den förste som talar om en annan bild av hur det ser ut på sociologiska institutioner så ändrar det inte mycket på min ståndpunkt.

      En wikipediatitt på om ämnet ändrat sig sen jag läste det för 7 år sen ger inga sådana indikationer heller. Det är fortfarande fråga om ett ämne där marxismen står stark och det visar sig även att det jag minns från marxismens tankar om historiematerialism och konfliktteorin stämmer idag.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Dialectical_materialism
      http://en.wikipedia.org/wiki/Conflict_theory

      Genom historien har alltså Marx spelat en enorm betydelse för sociologin. Han är även kallad sociologins fader av många. Vad gäller ”vad som gäller idag” är det uppenbart att USA och Europa är två skilda världar och att Europa fortfarande domineras av marxistiska konfliktteorier i bästa 68-manér medans USA fokuserar på strukturalism (http://en.wikipedia.org/wiki/Structuralism).

      Sen är det ju så att även om Marx nämner religion, så nämner han det inte alls som en egen faktor – utan bara som ett instrument för makten i kampen om resurser. Vilket alltså bara är halva sanningen enligt modern historieforskning (den som sociologerna ignorerar). Den drivande kraften för historiematerialister är konflikten om det materiella.

      Det är möjligt att det inte är bästa vetenskap att basera ett ställningstagande kring vad folk i en vetenskapsgren i regel tror på för något på ens egna erfarenheter. Jag vet. Men det är inte pseudovetenskap så länge man inte ges skäl att tro annat. Vare sig mina erfarenheter eller teorin som Marx kläckte ur sig ger mig skäl att tro att jag har fel. Jag kan såklart ha fel – och sociologiska institutionen i Lund var vid mitten av 2000talet en liten kommunistisk ö i ett hav av oliktänkande sociologer – men jag ser inget som tyder på det när jag tittar på gällande teorier inom sociologivetenskapen. Konfliktteorin är fortfarande fundamentet – även för nyare teorier och sidogrenar som handlar om annat.

      Jag uppskattar att du tvingar mig förklara vad jag menar. Tro inget annat. Jag vill inte framstå som pseudovetenskaplig själv och all kritik, även argsint som din, är trots allt uppskattad.

  4. Hej,

    jag menar att du alltför lättvindigt likställer Marx med marxism och sociologi med Marx. Det stämmer att Marx intar en viktig plats i sociologisk kanon – men denna status började han få först på 60-talet. Dessförinnan räknade få sociologer Marx som särskilt viktig, än mindre en sociologisk klassiker. Talcott Parsons dominerade sociologin under en lång period, och han var knappast marxist utan räknas till konsensus-traditionen. Weber och Durkheim – minst lika kanoniserade och inflytelserika som Marx, om inte mer – var knappast marxister. Och idag är det få seriösa sociologer som skulle skriva under på det slags marxistiska ekonomism du beskriver.

    Problemet är att du grundar din bild av Marx/marxism/sociologi på Wikipedia och personliga erfarenheter av (uppenbarligen dåliga) läraren. Det är helt enkelt inte bra källor. Och du behöver inte vänta på att jag eller någon annan ska tala om hur det ser ut på sociologiska institutioner runt om i världen. Sök i vetenskapliga tidskrifter, t.ex. American Journal of Sociology, så inser du snart att din bild av sociologin är skev.

    Du skriver att ”konfliktteorin är fortfarande fundamentet” och hänvisar till en Wiki-artikel om konfliktteori. Men märk väl: 1) det finns inte bara EN konfliktteori (den marxistiska), utan många, 2) som sagt har Durkheim och Parsons varit minst lika inflytelserika som Marx, och de räknas till konsensusperspektivet, inte konfliktperspektivet, 3) hela debatten om konflikt versus konsensus är meningslös och det finns ingen seriös sociolog som tänker i så enkelspåriga banor. Konflikt/konsensus är en pedagogisk uppdelning som på sin höjd förekommer i gamla läroböcker för åskådlighetens skull.

    Du hänvisar också till en artikel om ”dialektisk materialism”. I samma artikel står ju att det inte var Marx eget begrepp, utan bygger på vissa tolkningar av Marx. ”The term was not used by Marx in any of his works, and the actual presence of ‘dialectical materialism’ within his thought remains the subject of significant controversy”.

    När det gäller Marx själv bör man läsa mer än hans & Engels manifest, som just är ett manifest: det ingår i genren att spetsa till och förenkla. Men visst – Marx var inte någon idealist, men det betyder inte att han struntade i religion och ideologi. Det är uppenbart i många av hans analyser av politiska skeenden att han inte alls alltid såg alla konflikter som uttryck för kampen om materiella resurser.

  5. Lapheim: Jag tror inte vi kommer så mycket längre vad gäller 100%ig enighet. 😉

    Jag ska ta till mig bättre att det finns fler skolor inom sociologin än den historiematerialistiska, men jag vill ändå understryka för poängen med mitt inlägg att det inte har så stor betydelse.

    Nu finns det ju bevisligen historiematerialister. Och det är ju trots allt min erfarenhet att de är mer vanliga inom sociologi än de är inom historia och att det liksom inte ändras även om du inte delar min syn på att historiematerialism är vanligaste ideologin inom sociologi. Det är mycket vanligare där än inom historia iaf.

    Och att sociologer tenderar att skildra historia på ett naivt sätt just därför. Jag vet inte om du känner till begreppet ”happy hunter”. Det var populärt bland arkeologer på 70talet – och var en direkt följd av en historiematerialistisk syn där människans olycka började med civilisationernas framväxt (alltså med jordbruket och framförallt med bronsåldern) då kontrollen över resurser helt plötsligt blev viktigare.

    Den bygger iaf på principen att folk var himla lyckliga och fria på stenåldern, helt utan konflikter mellan varandra. Rena utopin helt enkelt.

    Idag vet ju arkeologin mycket bättre. Trots det hade vi en föreläsare i sociologin som helt byggde upp ett resonemang kring historia på happy hunter. (Och nej det är inte bara den här erfarenheten som formade min uppfattning)

    Det är iaf för mig som läst arkeologi lite som att någon skulle citera frenologer. Tämligen inaktuellt.

    Nu är inte sociologin ensam om att vara dålig på att vara aktuell med andra ämnens paradigm så fort den försöker vara lite tvärvetenskaplig – men den är iaf i Lund där jag läste – komiskt dålig.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s