Det kristna kulturarvet

Det kristna kulturarvet. Det begreppet står som grund för både kristna och nationalkonservativas motivering att införa mer kristendom överallt i samhället. Allt från skolbarn till muslimer mår bra av att få veta att landet de bor i minsann är ett kristet land och att alla goda tankar och regler som landet har minsann kommer från det att landet är kristet.

Det är ju så här de som ropar om vikten av att undervisa om det kristna kulturarvet resonerar.

I verkligheten är det kristna arvet betydligt mer vagt än att man kan tillskriva det äran för allting på det sättet. Börjar man titta på vilket arv kristendomen har lämnat oss i samhället idag så blir det genast väldigt svårt att kunna belägga något. Du har givetvis en massa kyrkor och kyrkliga byggnader överallt i landet. Och givetvis har samhällen, folks öden i dem osv ibland helt kretsat kring kyrkan och dess makt. Den rent historievetenskapliga biten kring kyrkans roll i historien är ganska tydlig på alla sätt.

Men det är inte riktigt det man menar när man talar om ”arvet” som förespråkare. Då åsyftas mycket mer än föremål på museer och gamla hus och hur folk hade det för 100 år sen. Och då blir det genast mycket mer tveksamt. För vilka ideal genomsyrar Sverige idag? Vad är arvet som vi lever i idag?

Vi har en socialdemokrati och en ryggradsmässig syn på rättvisa som ligger som ett ideologiskt fundament i landet oavsett om borgare eller sossar styr. Sverige har och lever i ett socialdemokratiskt arv som påverkar vårt kynne – från greve till uteliggare att man måste hjälpa de svaga. Socialismen har tillsammans med liberalismen också kämpat mot medfödda fördelar och auktoritetstro. Kristendomen spelar roll här så tillsvida att den stått som motståndare till dessa ideal. Den stod helt på de konservativas sida under det tidiga 1900talet. Arvet här kommer tveklöst från socialdemokratins roll i svensk politik de senaste 110 åren.

Svenskar gillar naturen. När folk i många andra länder gärna klumpar samman sig i städer och helst inte ger sig ut bland djur och natur så finns här en naturälskande rörelse som nog är typisk för den germanska kulturen. I princip handlar all form av nationalromantik i Sverige om djupa sjöar, stora skogar och blomstrande ängar. Detta är djupt rotat i vårt arv och genomsyrar vår vardag även idagens iPad-samhälle. Den kristna kyrkan har här mycket marginell roll. Den har på sin höjd förvaltat det genom psalmer. Arvet här kommer från hedendom och jordbrukarsamhället i kombination med nationalromantikens strömningar.

Sverige är också ett sportens land. Få andra länder har jämförbara sportmeriter per capita. Landet genomsyras av föreningar och sportklubbar och samhörighetstankar som man troligen kan tillskriva nationalromantiska ideal för rent arvsmässigt.

Den svenska historien. Den är fylld av kristendomlig påverkan. Men när man just tittar på de saker som samhället idag står och vilar på. De ideal som finns här. De värderingar som finns här. De institutioner som finns här. De tankar som finns här. Då blir det väldigt svårt att se kristendomen genomsyra allt utan en rejäl portion önsketänkande och skygglappar. Att något syns överallt i historien är faktiskt inte det samma som att det är ett viktigt arv som påverkat det man lever i idag.

Sist men inte minst. Vi har en stark tilltro till mänskliga rättigheter och friheter. Något som helt har sina rötter i upplysningstiden och sedemera som reaktion mot 1900talets grymma krig. Kristendomen har ingen inblandning i detta. Detta är ett rent resultat av av den sekulära humanismen faktiskt. Rötterna står i franska revolutionen och den amerikanska där religionsfrihet och en skiljelinje mellan stat och kyrka var idealet. Där empati och vett skulle diktera moral – och inte dogmer i bibeln. Den kristna humanismen liksom bara hängde på, oftast något århundrade efteråt och har först idag börjat hinna ifatt. Den utbredda homofobin i kristedomen är ett ypperligt exempel på att den har lång väg kvar. Arvet här kommer från upplysningstiden, sekulariseringen och 1900talets humanism. Kristendomen spelar roll här. Som ofta motståndare mot förändringar. Knappast den bild kristna själva har lurat i sig dock.

Så vad är det kristna arvet då förutom psalmer, kyrkobyggnader och en viktig roll i vardagen för folk för 100 år sen? Det som alltså är Arvet med stort A. Det som alltså ska genomsyra allt idag per definition. Det som är så viktigt att danskar måste propagera för det i statliga kanaler? Så viktigt att även svenska politiker önskar det samma?

Jag vet inte faktiskt. Jag är ganska säker på att det hela snarare handlar om reaktionär rädsla från konservativa ideal och att man utan att tänka efter speciellt djupt strävar efter en historia som är rena påhittet där kristendom och kyrka ska ges ära för saker som den i många fall snarare har motarbetat. Och ni kan räkna med att ett samhälle som talar om vikten att propagera för att arvet från kristendomen skall synas, inte kommer belysa de negativa arvsbitarna direkt. Dvs allt vi kommer få se med en sån här strävan är lögner och överdrifter. Precis som det alltid är i länder som sysslar med statskyrkliga ting.

Det har ingen betydelse vad man bygger myter på. Nationalsocialister byggde sina myter på myter om raser. Nationalromantiker byggde sina myter på myter om historien och ritade horn på vikingahjälmarna. Kommunister på myter om att allt blir bättre med klasskamp. Förespråkare för det kristna kulturarvets propagerande bygger sina myter på en felaktig och överdriven skildring av en religions roll för dagens samhälle.

Same shit. Det är fortfarande myter mer än verkligheten. Ideologi som handlar om att anpassa verkligheten, inte att följa den.

Jag älskar att gå in i kyrkor. Ju äldre desto bättre. Jag inser vilken stor roll de betydde för människor de senaste 1000 åren. Tveklöst en stor roll. Ur ren historisk synvinkel är kristendomen den kanske enskilt viktigaste faktorn i Sveriges historia. Men rollen och vikten slutar under 1900talet. Då kommer nya ideal fram som påverkar oss och ersätter många av de gamla. Det gör att när man talar om ”arvet”, och skiter i den enorma transformering landet gått igenom de senaste 100 åren, så begriper man verkligen inget av 1900talshistoriens roll för hur det är år 2011. Skulle vi ha haft den här diskussionen år 1911, då hade ”det kristna arvet” varit en tveklös faktor i diskussionen för hur samhället såg ut år 1911. Men år 2011 har vi ett annat arv där kyrkans och kristendomens roll faktiskt har minskat rejält och ersatts av annat.

Begriper man inte det, då begriper man öht inte vad ett kulturarv är och att det är ett föränderligt fenomen helt beroende av vilken tid man tittar på. Kulturarv är ingen pyramid med ett beständigt fundament där nytt byggs på ovanpå. Det är något som hela tiden byggs om.

”Arv” har ett bäst-före-datum som hela tiden ändras. En del av det svenska arvet skulle annars vara trattbägarkultur med säljakt. Det genomsyrade allt under 1000 år för 5000 år sen. Och det genomsyrade säkert folks vardag långt efter att det försvann. Men idag är det helt borta och genomsyrar på sin höjd några arkeologers vardag. Arvet från kristendomen de senaste 1000 åren är faktiskt exakt det samma, det har bara inte gått riktigt lika lång tid sen det upphörde ha betydelse och vi har fortfarande gott om trattbägarmänniskor.. förlåt kristna… som inte förstått att vi lever i en ny tid där saker redan har hunnit komma efter och blivit mycket viktigare element i historien för oss idag.

Annonser

11 thoughts on “Det kristna kulturarvet

    • Camilla: Bra skrivet. Och mer kortfattat framförallt. Att få sagt vad jag vill ha sagt med ett fåttal ord är ingen konst jag behärskar. Å andra sidan indexseras jag fint i google pga mitt handikapp – då texter över 500 ord får högre ranking. Så jag får ju ruskigt bra google-statistik på mina bloggar jämfört med bloggare som har många länkar till sig men skriver kort, men det är också allt att glädjas åt.

  1. Det var intressant. En fundering är dock om ”det kristna kulturarvet” mer härrör ur Bibeln än från kyrkmakten, som ju alltid har varit politisk och ett verktyg för de styrande. Alla läste eller lyssnade till Bibeln under flera hundra år. Detta präglade självklart hela folket. En viktig iakttagelse i detta sammanhang är att kyrkmakten inte understödde kristnas sociala engagemang under 1800-talet. Frikyrkorna startades och föreningslivet, med bland annat politiska partier, exploderade. Man behövde inte längre vara beroende av kyrkmakten, utan man förhöll sig istället till Bibeln, mer eller mindre. Bland annat är socialdemokratin byggd på bibliska principer och startad av människor med kristna värderingar. Konservativa krafter, däribland Svenska kyrkan, var motsträviga under demokratiseringsprocessen under 1900-talets början. Det tillhörde maktens kamp. Det betyder inte att ”det kristna kulturarvet” har konservativa värderingar. Jag skulle påstå att det handlar om bibliska värderingar som finns djupt inne i ”den svenska folksjälen”.

    • Henrik: Du ger inga konkreta exempel på bibliska värderingar. Kom med exempel på vad du menar, så får jag se om jag håller med. Jag kan se i Mikaels kommentar ett gott exempel – men det är ju knappast något att vara stolt över och vilja bevara.

  2. Kristen mentalitet skymtar ju annars fram i den extremt utbredda skuldkultur som finns i Sverige, och delvis över hela den gamla kristna världen. Vi ska alltid känna skuld och dåligt samvete för något, likt de usla syndarna vi äro… Frågan är om inte hela den svenska jantelagen delvis är en slags utväxt av den kristna kollektivismen och skuldbeläggningsfrenesin. Man får ju trotsallt inte ”förhäva sig” och ge efter för den näst intill oförlåtliga synden ”högmod”, som de gamla prosterna dundrade från predikstolen. Det finns fortfarande en svensk auktoritets- och ryggkrökarkultur där man sätter en naiv, ofta oförtjänt tilltro till stat och myndighet. Denna speciella form av auktoritetstro bankades in i folk genom sekler av katekestuggande där man med biblisk motivering fick lära sig att veta hut och ”lyda våra herrar”. Sedan har vi ju förstås den lutheranska arbetsmoralen, fast även den kanske är på utdöende vid det här laget.

    • Kan man verkligen härleda det du skriver om till kristendomen? Rent generellt i västvärlden så har svenskar mycket större tilltro till politiker och myndigheter än andra, inte bara mer tilltro än amerikaner utan även tyskar och britter. Och Sverige är ändå ett av västvärldens mest sekulariserade länder, vilket t ex inte USA är. Den amerikanska kulturen är ju allmänt anti-jante, och ändå är de betydligt religiösare där.

      Tråden i stort: Hur kan du tillskriva vår tilltro till mänskliga rättigheter ”sekulär humanism”? Tycker det är ett ganska luddigt begrepp utan klar innebörd.

      • Hume: Vad är det du menar är luddigt? Mänskliga rättigheter eller sekulär humanism? De hänger ju samman. Sekulär humanism handlar ju om mänskliga rättigheter.

        Mänskliga rättigheter har ju diskuterats sen antiken. Och små steg har ju genomförts hela tiden även innan sekulariseringen började. Tex Magna Charta. Och filosofiska diskussioner kring humanism under sena medeltiden och renässansen. Sen kommer upplysningstidens alla stora tänkare i fältet (voltaire, Hobbes, Locke, Mills, Pain) Men de första stora konkreta stegen tas dels under revolutionerna i slutet av 1700talet. Men när äldre diskussioner om rättigheter i princip stannade vid att ”du får det bättre i himlen iaf” så accepterade inte inte de sekulära det resonemanget och krävde rättigheter och friheter i detta liv.

        Det är ju mycket därför vi först får se riktiga mänskliga rättigheter inte bara definierade, men även ratifierade i lagar osv, först under 1900talets andra hälft, under förevändning att inga religiösa dogmer ska ligga till grund eller ursäkta beteenden, utan en allmän empati och medmänsklighet – något som är en sekulär humanistisk tankegång. Att människan har rättigheter och att dessa överväger hennes skyldigheter är en sekulär humanistisk tankegång. Så länge folk talade om gud så hände inte så mycket. De mänskliga fri och rättigheterna, definierade, finns ju inte ordentligt förrän FN deklarerar dem. Det är ett ytterst modernt och sekulärt fenomen. Friheter hade ju diskuterats och genomförts tidigare även i mer ”kristen” tid, men rättigheter var något nytt.

        Det är ju därför vi i västvärlden har mänskliga rättigheter, medan begreppet öht inte existerar på riktigt i mellanösterns religionstyngda länder. Det krävs alltså sekularisering för att mänskliga rättigheter ska kunna existera ordentligt.

        Vad gäller Jante och auktoritetsrespekt kopplat till religion är ju USA undantaget och inte direkt regeln. Jante genomsyrar hela Europa. Att USA inte har det, trots en massa religion beror ju på att deras nation är grundade av folk som trotsade janten i Europa och att de fokuserade på just motsatsen istället.

        Men visst fan finns jante i USA – och framförallt i de mest religiösa trakterna. Pröva stick ut som något annat än en soccer-mom-älskande-bibel-dyrkande-gå-i-kyrkan-och-knulla-inte-innan-äktenskapet-rätta-dig-i-ledet-tönt i bibelbältet och du kommer inte få jättemycket vänner direkt. De fokuserar bara sin ”du ska inte tro att du är något”-attityd på annat. Bibelbältet i USA är väl ett av de mest konformistiska ställen som existerar där oliktänkande allra minst tolereras.

        Jante vilar ju på tolerans. Teistiska människors tolerans ökar aldrig i takt med deras religiositet. Alltså hänger det samman.

      • Den amerikanska självbilden och mentaliteten har formats efter helt andra förutsättningar än de som har varit gällande i Sverige. I USA har man inte haft någon sammanhållande statskyrka med andlig och värdslig makt, utan tvärtom konkurrerande frikyrkorörelser på evangelistisk grund som i desto högre grad har betonat kopplingen mellan värdslig framgång som indikation på utvaldhet och stundande andlig frälsning.

        Det är tydligt att den lutheranska kyrkan med kraft har motarbetat uttryck som kan tolkas som högfärd och övermod. Inte minst blottläggs denna ideologi i överflödsförordningarna som kommer i allt tätare intervaller från och med 1600-talet. Dessa överflödsförordningar vilar inte enbart på protektionistiskt nyttotänkande, utan lägger sig i de mest triviala aspekter i det vanliga folkets liv (adeln var förstås svårare att sätta dit). Idealet utifrån statskyrkans ideologi var att menigheten skulle utgöra en spartansk och jämngrå massa där alla var lika – och skulle bete sig lika – inför gud, hukande, lydiga och tacksamma för den lott i livet som gud hade tilldelat dem. Om någon vågade sticka ut som skrytsam eller avvikande på något sätt så var det en gudi förtörnlig handling som skadade hela det gudfruktiga kollektivet.

  3. Det jag anser vara luddigt är termen ”sekulär humanism”. Oftast används den som en de-facto synonym till ateism, ibland impliceras det betyda något utöver det (och i den termen kan man, om man googlar lite, se att en hel del ateister faktiskt tar avstånd från det fortfarande ganska löst definierade konceptet).

    Sen jante i USA, blandar du inte ihop det med konformism generellt? Jante handlar väl om att det är fult att vara framgångsrik, eller iaf mer framgångsrik än genomsnittet? Det är det knappast fult att vara i USA. Den amerikanska självbilden (”American Dream”) bygger ju på idén om att vem som helst med hårt arbete kan bli framgångsrik (sen kan det diskuteras hur väl detta stämmer överens med verkligen, men det är en annan diskussion). De har religiös konformism som du säger, men inte den slags konformism som jante påbjuder.

    • Jag vill nog hävda att jante och religiös intolerans är olika sidor av samma mynt bara. Även om man i USA inte ser ned på framgång på samma sätt som man gör i Europa (jante är ju på inga vägar alls typiskt för Sverige – det är ju t om ett danskt ord) eftersom landets identitet så mycket vilar på (illusionen) om möjligheter så innebär det ju inte att man då övergav intorensen. Den fokuserade på två andra ting istället: Patriotism och religion. Avvik från dessa och det blir skit. Och det var ju kopplingen till religion vi talade om. Huruvida nedkuvning av folk på olika sätt inte har med religion att göra. Det vidhåller jag att det har.

    • Givetvis är det ju så att alla ateister inte är sekulära humanister. Det finns ju allt från nihilister, till buddhister, till hinduer till judar till massmördande kommunister till skitstövlar som är ateister också.

      Men alla sekulära humanister är ateister. Och det är sekulär humanism som präglar 1900talets syn på mänskliga rättigheter.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s