Det finns något ruttet i skeptiker-Sverige

Problemet med organiserade skeptiker är att de är organiserade. Jo det är ett problem så till visso att när man börjar organisera sig kring något, så måste man också börja organisera och därmed definiera det man är organiserad kring. Och definitionsbiten är mycket problematisk.

Ju mer individuell en livsåskådning är, desto mindre risk är det att den börjar ramas in i regler och ideer som folk därmed kan begå brott mot.

Problemet med organiserade skeptiker likt VoF eller för den delen ateister i organisationer som humanisterna är att de oundvikligen just kommer att enas om vissa saker – och då definiera dem. Dvs ”detta är skepticism”, ”detta är humanism”, ”detta är ateism”, detta är korkat, detta är rätt, detta är fel”

Det handlar inte alls nödvändigtvis om att detta skulle ske medvetet, eller ens att de har fel i sina klassificeringar speciellt ofta, men det är en rätt så oundviklig konsekvens med ful bismak.

Jag går gärna min egen väg och jag är fullständigt medveten om att när jag tex försvarar medeltidens upplysning, low carb-diet, mikrofossil på Mars, och frånvaron av koncensus kring AGW-teorins politiska aspekter så stöter jag mig med många andra som kallar sig skeptiker. Och en hel del vill helst kalla mig för pseudovetenskapsförespråkare. Jo det har hänt. Många ggr.

Den här kylan har jag märkt av allt mer. Jag följer helt enkelt inte helt de (osagda) regler som skeptikerna i Sverige har kommit överens om. Jag vet inte hur många ggr jag tex har råkat ut för andra skeptikers hån i olika sammanhang. De har sagt att jag förespråkar ”wo-wo” osv.

De har aldrig kunnat precisera var jag har fel och än så länge har jag inte varit i närheten av att förlora en diskussion i dessa schismer.  Nej jag har helt enkelt inte ställt mig rätt i ledet och kluckat hånfullt åt rätt saker enligt deras defintion på skepticism – som de anser sig företräda.

Skeptiker överlag ser på världen väldigt svartvitt. Om man kan peka ut en universell brist som nästan alla skeptiker lider av så är det just detta. De lider också av en enorm portion ”men detta har jag aldrig hört, alltså måste det vara pseudovetenskap”-mentalitet. Snacka om argumentum ad ignorantiam liksom…

Riktigt spännande blir det när jag i debatter tillskrivs epitet som bristande ödmjukhet och liknande. Från folk som då alltså i sin tur svämmar över av ödmjukhet kring sina kunskaper uppenbarligen… Det brukar ju vara så att de som allra först är benägna att kalla andra besserwissrar oftast själva är just detta i kubik, men totalt saknar självinsikt kring det.

Jag VET att jag är en besserwisser med nästan noll förmåga till att vara ödmjuk. Jag har nämligen väldigt god självinsikt som en av mina bättre förmågor. Ett par års kapitala livskriser ger sådana förmågor för oss överbegåvade typer med dålig attityd. Har man inte sett botten av sig själv, då står man inte speciellt stadigt någonsin i livet sen.

Jag stör mig allt mer och mer kring detta dock. Att man ska behöva dansa efter åsiktsmaffians åsikter kring skepticism trots att man både i praktik och teori kan mer än de kan i nästan alla sakämnen. Kan ni tex tänka er att jag har fått försvara att biomineralisering är ett etablerad och växande vetenskap – gentemot en fullständig amatör – som tom antydde att jag förespråkade pseudovetenskap. Mycket irriterande att jag som geolog, och därmed astronomiskt mycket mer kunnig i frågan än denne käftige amatör skulle behöva detta. Du vet ju för fan inte ens vad ett mineral ÄR troligen. Käften liksom. Vederbörande kunde inte ens be om ursäkt för hans okunskap när jag klev ner från auktoritetstronen och påvisade en uppsjö av vetenskapliga artiklar i frågan i våra finaste vetenskapliga tidskrifter. Och JAG lider av bristande ödmjukhet. Jo jag tackar. Se dig i spegeln din förbannade storpotät.

Irriterande alltså. Mycket. Inte på ett blodtryckshöjande sätt, men väl ett där jag mest känner mig trött på det. Det var kul i början att se hur en skeptiker kunde slå sig så för bröstet och kalla andras betydligt mer insatta ord för woowoo, men sen tröttnade man. Framförallt när det liksom upprepas i olika sammanhang.

Och också irriterande är att det leder oundvikligen till att man associeras med dessa organisationer och rörelser – som jag inte vill ha något att göra med – om man uttalar liknande åsikter (för i 99% har jag liknande åsikter trots allt). Är du ateist så måste du i princip alltid stå till svars för allt organisationen humanisterna säger och gör. Det är bara så.

Jag vill återigen betona det som jag sagt så många ggr: Alla vi som är yttrandefrihetsfundamentalister, ateister, skeptiker, humanister är inte med i organisationer för dessa ting och känner heller inte att vi vill bli representerade av dessa. Jag kan tydligen inte säga detta tillräckligt många ggr.

Egentligen så skulle jag ju vilja säga att folk såklart får organisera sig som de vill. Men så länge de envisas med att skamlöst (eller i bästa fall naivt) göra sig till representanter för saker, så kommer ni också få kritik från dårar likt mig.

Något är ruttet i skeptiker-Sverige och det är denna jävla sekteristiska organisationsiver där parior som inte rättar sig i ledet därmed avrättas på löpande band.

Uppdatering: https://asebeia.wordpress.com/2011/01/05/tillagg-till-mitt-forra-inlagg-om-rutten-skepticism/

6 thoughts on “Det finns något ruttet i skeptiker-Sverige

  1. ”…och än så länge har jag inte varit i närheten av att förlora en diskussion i dessa schismer.”

    Kul!

    Jag viste inte ens att du var geolog. Jag trodde att du höll på att utbilda dig till geolog.

    • Anna: Javisst, jag utbildar mig fortfarande till geolog. Jag håller på med det sista på min bacheloruppsats. Sen ska jag börja med min mastersuppsats direkt efter. Har även kvar ett par tentor. Men alla kurser är avklarade rent läsmässigt på både kandidat och masternivå (utom en kvällskurs i mänsklig evolution som jag ska läsa till våren 11 – och om jag ev inte läser geofysik eller någon annan kurs till våren 2012). Så det är ingen revolutionerande ny kunskap som kommer delges mig innan jag har mitt examensbevis jämfört med nu.

      Jag känner att jag i sådana här sammanhang har rätt att kalla mig geolog – även om jag inte är klar förrän till nästa vinter. Det finns de med kandidatexamen i geologi, som alltså har läst mycket mindre geologi än mig, som kallar sig geologer – med all rätt.

      Jag har för mig att man rent formellt har rätt att kalla sig en titel bara man har en examensuppsats klar i det – men inte examenspoängen. Jag har poängen klara, men inte uppsatsen – dvs jag kan inte söka jobb som geolog. Men jag kan kalla mig det i förbifarten här.

      /avdelningen långa svar.

      • Jag tror inte ”geolog” är en skyddad titel, så det är fritt fram för vem som helst. Precis som titeln ”ekonom” (till skillnad från ”civilekonom”, som är skyddad).

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s