Att slåss mot en teokrati

Jag vill gärna tro att när två människor möts, så lär de båda av varandra. Förhoppningsvis lär framförallt den okunnige av den kloke. Så hoppas man att det ska vara. Men riktigt så enkelt är det inte. Oftast verkar det vara så att den som tror mest på sig själv också är den som påverkar den andre. Även om personen är en okunnig byfåne.

I praktiska ordalag handlar det ju tex om västvärldens stora tilltro till att alla vill lyssna på oss. Påverkas av våra bästa sidor och ta dem till sig bara för att vi är nöjda med dem. Att talibaner ska inse att demokrati och religionsfrihet är bättre än präster och teokrati bara genom att vi visar upp våra nanomaskiner brevid deras lerkrukor.

Men det fungerar ju inte så. Det verkar som att även om västvärlden lyckas med bedriften att sprida sekularisering och klassiska västerländska ideal, även till teokratiska länder, så tappar inte teokratin makten.

För 10 år sen hade talibanerna makten i Afghanistan. För 5 år sen hade de nästan ingen makt alls. Idag har de i praktiken snart makten igen. Inkompetens kring hur man skulle hantera situationen är en av orsakerna. Att bara gå in lite halvhjärtat med våld och tro att det hela löser sig genom att man bombar några bergsbunkrar var oerhört naivt. Å andra sidan är det minst lika naivt att tro att talibaner skulle ha lyssnat på oss på fredlig väg. Just den sortens ”alla vill innerst inne ha religionsfrihet och demokrati”-naivism är rena pårökta hippieflummet. Minst lika korkat som att man tror att man kan bomba någon till att älska en. Om man inte förstår drivkraften bakom en fundamentalist som tillråga på allt både drivs av nationalistiska aspirationer och därtill tycker att våld inte bara är ok – utan ett påbud från gud när det gäller hedningar och fiender till ens religion. Ja då har man rätt långt kvar till förståelse kring talibanerna och varför de inte kommer ta emot demokratin med öppna armar hur vi än gör.

Det här med demokrati, som en slags helig ko, som alla innerst inne vill ha, är ett rätt stort problem i vårt västerländska rättsmedvetande. Det funkar helt enkelt inte så. Det syns inte minst på att du har många teokrati-förespråkare i just västvärlden. Tex muslimska invandrare som inte alls sett det förlovade ljuset i demokratin, trots kanske många års direkt exponering till det. En del av vem vänder åter hem, och går i koranskolor och drömmer om det muslimska kalifatet.

Demokrati är nog en sådan sak som kräver betydligt mer i samhället för att folk ska se det fantastiska med det än bara utvalda resultaten av det. Det finns nästan en nedlåtande attityd hos de som vill sprida demokrati som direkt påminner om hur kolonialmakter en gång i världen betedde sig. Man viftar med lite glaspärlor och whiskey och vips så har man köpt sig ett land. Riktigt så oskuldsfullt naiva är inte ”infödingarna” längre. De har inte bara kalashnikov och helskägg, utan även 3g-telefoner och laserstyrda missiler och ett jävla stort behov av att skapa sig en nationell identitet ur spillrorna av vad som oftast är härjade länder. De tror inte på demokratins lovsång. De tror på mer kraftfulla och snabba lösningar. Och vem kan egentligen sitta här och skaka på huvudet åt dem, med tanke på hur mycket av demokratin vi säljer ut till överstatliga EU årligen. Så jävla bra är tydligen inte demokratin utanför skolbänken och de fagra talen.

Varken med bara våld eller med att vilja kramas kommer man kunna sprida demokratins lovsång. Man måste även starta en långsam sekulariseringsprocess från grunden. Och inget är viktigare där än tillgång till skolor och fri information. Först då, när folk har en grund av kunskap att stå på, så kan vi bygga demokratins tempel. Innan dess blir det bara ett impotent och korrupt pöbelstyre som knappast lockar mer än löften om kalifat och guds rike.

Och för att öht kunna tvinga på folk skolor och sekularisering, så krävs det i fallet med Afghanistan, en skyddande militär närvaro.

Så är den enkla teorin. I praktiken finns det som den smarta betraktaren kan se ingen bra lösning. Du kommer skapa ovilja med militär närvaro. Men utan militär närvaro så kan man inte ens försöka eftersom talibanerna dödar alla som försöker bedriva utbildning.

Och att bara låta det vara, att tro att det i slutändan är Afghanistans eget problem, är inte bara omänskligt oempatiskt med alla de afghaner som inte vill ha talibaner som styr dem och kuvar dem utan också oerhört naivt eftersom obildade dårar med vapen, som anser sig ha gud på sin sida, knappast nöjer sig med att sitta i sina berg och häcka. Världen är idag global, men värderingar är inte det. Med kärnvapenländer omkring sig är Afghanistan utan västs närvaro en krutdurk som kommer att explodera. Redan idag är läget spänt gentemot Pakistan.

Krig och erövring likt det USA sysslar med är aldrig en bra lösning. Framförallt inte om den görs halvhjärtat. Men i fallet med talibaner så ser jag ingen bättre lösning heller. Jag ser därför inte USAs och västvärldens tillbakadragande som bra. Det är fullständigt vansinnigt att gå in i ett getingbo och bara precis reta upp getingarna. USAs halvmesyr till militär insats kan mycket väl ha varit första steget mot ett storkrig i framtiden.

Annonser

5 thoughts on “Att slåss mot en teokrati

  1. Oftast verkar det vara så att den som tror mest på sig själv också är den som påverkar den andre. Även om personen är en okunnig byfåne.

    Exakt! Sedan lyssnar vi gärna på sådant som kittlar vår egen tros eller ideologis ‘överlägsenhet’ eller vårt eget köns/folkgrupps/kulturs/språks överlägsenhet. + det som kittlar vår lathet i tanken, de korta lätta fåordiga analyserna, + att smicker hjälper. En person som börjar med att säga att jag är smart eller snygg, och kanske bjuder på ett glas whisky, eller något i den stilen, har mycket större chans att bli citerad av mig, senare i livet; min erfarenhet är att folk fungerar lite så.

    Vad gäller Afghanistan kan jag förstå invasionen lite grann, men vad gäller Irak, så verkar störtandet av Hussein + hans regeringsparti (obs. inga jag sympatiserar med på minsta vis), ha lett till att olika fundamentalistiska hederskulturklaner har börjat frodas (de som var förtryckta förut) och att kvinnor hålls väldigt hårt. Ett resultat man inte vill prata högt om.

    • Cecilia: Ja det där med Irak är hemskt. Såg en dokumentär för något år sen som just tog upp hur vidrigt det har blivit i Irak. Omöjligt att vara skolad yrkeskvinna numera. Kvinnliga läkare blir mördade osv. Det är hemskt, men det verkar på en del sätt ha varit bättre med Saddam än utan. Inte om man är kurd kanske, men def för kvinnor överlag har det blivit sämre. Och även för kristna.

  2. ”Först då, när folk har en grund av kunskap att stå på, så kan vi bygga demokratins tempel. Innan dess blir det bara ett impotent och korrupt pöbelstyre som knappast lockar mer än löften om kalifat och guds rike.”

    Något som jag kom att tänka på iom detta: Var det kanske inte helt orimligt att man i proto-demokratier (tänk typ Storbritannien under 1800-talet, eller USA när det grundades) inte hade allmän rösträtt, utan begränsade den till dem med ett visst innehav av egendom (vilket oftast indikerade någon grad av bildning eftersom dessa hade råd med det)? Fanns såklart inget egenvärde i att neka kvinnor rösträtt pga sitt kön, men outbildade generellt kanske?

    En helt tabubelagd tanke som jag aldrig skulle yttra face-to-face med någon…

    • Fast det du säger Hume är väl ändå inte så kontroversiellt. Det att man ansåg att rikedom stod i paritet med ens kompetens var nog en allmänt utbredd uppfattning. Då.

      Fast det är ju skillnad på att titta på historien och att mena att det är så idag i tex Sverige. Om du menar att de allra mest rika är mer utbildade än de allra mest fattiga, så har du ju självklart rätt. Men det innebär inte rimligen att de är mer utbildade än de som är snäppet mindre rika, eller att alla fattiga är obildade. Det finns åtskilliga som tar sig upp från arbetarklass till att bli doktorer i statsvetenskap – och då vet man ju rimligen rätt mycket om just politiska frågor.

      Fast nu vet jag ju inte som sagt vad du menade? Du får förtydliga dig så att jag vet.

      • Det jag menade är att på den tiden så kanske man inte bara trodde att rikedom stod i paritet till utbildning, utan att så kanske ofta var fallet. Och att begränsad rösträtt kanske inte var helt omotiverat (bortsett från könsdelen då).

        Nu idag så är den lägsta nivån (i västvärlden) mycket högre än förut. Men så var det ju inte alltid. Så är det knappast heller i Afghanistan idag. Folk i Kabul (en med afghanska mått mätt liberal stad) är mer välutbildade och vet mer om sin omvärld än folk i pashtunska stamområden. Kanske är det bland annat därför som försöken med att införa liberal demokrati i landet inte går så bra.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s