Mitt problem med agnostiker

Ett rätt så drygt fenomen är hur agnostiker så envetet vägrar begripa sig på ateism. Nu talar jag uteslutande om den sortens agnostiker som säger: ”Jag vet inte om gud finns och det vet inte du heller”.  Jag talar inte om de som bara säger sig att ”inte veta”. Nej utan de som på något sätt vill likställa ateism med en lika stor dogm som teism. ”Hur kan du veta att det inte finns någon gud” – den sortens intellektuellt aktiva agnostiker.

Dessa personer har förenklade feltänk på många grundläggande punkter. Tillåt mig lista de som jag ser som viktigast:

1 För det första är ateism i sin grund inget intellektuellt ställningstagande, utan ett konstaterande av en trosfråga – dvs en binär emotionell fråga med en tydlig vattendelare i mitten precis som i alla frågor om huruvida något existerar (se bild nedan). Tror jag att Tomten existerar. Tror jag att jag själv existerar. Tror jag eller inte på gud(ar). Du kan faktiskt bara ha ett av två lägen här oavsett hur du försöker diskutera det hela rationellt och intellektuellt kring det möjligt mätbara i frågan. Agnostiker stirra sig blinda på mätbarhetsvariabeln och förstår heller inte att tro är något emotionellt i sin grund (”Det” som gör att du har en uppfattning). Det innebär att merparten av alla agnostiker också är sk svaga ateister emotionellt – men att de istället för att ha en stark/positiv syn på ateismen rent intellektuellt då väljer den agnostiska linjen att kunskapen är omöjlig om vi konfronterar den intellektuellt. Gör så för all del, men försök inte lura i någon att du kan ha annat än två emotionella lägen trosmässigt på någots existens  – för det kan man inte. Antingen tror man att något finns eller så gör man det inte. Om den minsta tvekan råder så gör du det inte. Då är du på ena sidan vattendelaren. Du kan aldrig balansera på mitten mer än intellektuellt.

Vadå? Påstår du att man inte kan vara okunnig/osäker på en fråga? Nej då. Det kan man absolut. En intellektuell fråga. Det här är dock inte som om någon ställer frågan: Vad heter Etiopiens huvudstad och du saknar svaret. Det här är som om någon ställer frågan: Tror du att landet Etiopien finns? Och du försöker hävda att frågan är så komplex att du inte ens har bildat dig en tro. Det här kan kanske tyckas låta svårt – men du har alltid en uppfattning i existensfrågor – inte nödvändigtvis intellektuellt säker, men garanterat trosmässigt där grundsatsen är att du vid konfrontation av något nytt också kommer i större grad ha en negativ tro på just detta tills variabler fylls på intellektuellt som. Något som du kan behålla eller ändra med tiden. En modern agnostiker känner sig mogen nog att påstå något i frågan intellektuellt – således har den satt sig in i frågan tillräckligt länge för att ha ett känslomässig tro i frågan. ”Intehunnittänkaellerkännaefter-variabeln” gäller alltså inte som ursäkt i frågan. Eller mer förenklat: Om du tvivlar på något eller är osäker – så tror du faktiskt inte på det. Det handlar liksom inte att du är övertygad på något sätt. Det är det agnostikerna missförstår.

2 Det var syftningsfelet där man blandade samman stark och svag ateism, emotionell tro och intellektuell kunskap – nu till detta intellektuella ställningstagande som till synes kan verka vettigt. Kan man ha kunskap om det med vetenskap omätbara? Nej det låter rimligen rätt så omöjligt, jag håller med. Jag är inte dum i huvudet. Men grejen är att jag som stark ateist ifrågasätter den definitionen i sin grund. Som agnostiker köper man teistens metafysiskt omätbara definition av gudar och utgår från den. Som stark ateist ifrågasätter jag själva definitionen. Jag tror nämligen inte att något alls kan vara omätbart – således även inte en gudomlighet och det har ingen betydelse i vilken dimension den än befinner sig i. Finns det så går det att registrera på något sätt. Det hela handlar alltså om att agnostikern som säger att man inte kan ha vetskap om gudar köper teistens världsbild. Varför tillsynes intelligenta personer gör så kan bara förklaras med att de faktiskt inte tänkt lika fyndigt djup som de trodde när de tyckte sig upptäcka att ateister var dogmatiska som hade mage att påstå att det troligen inte finns några gudar. Med andra ord: Det handlar alltså om att jag inte accepterar att man gömmer gud bakom påståendet att gud inte skulle vara falsifierbar. För det i sig än en rätt så tydlig indikation på att man talar om något som inte finns.

3 Och där kommer vi in på tredje punkten. Inga ateister i regel utom en och annan korkad tonåring skulle säga att de VET att det inte finns gudar. Vi avfärdar bara det som väldigt osannolikt, så osannolikt att vi vågar säga att vi inte tror det. Lite som att avfärda jultomtens existens bara men med mer halleluja och känslor inblandade. Något vars hela påstådda existens faktiskt kan förklaras med andra fenomen trots att en majoritet av jordens befolkning håller det för sant (eller kanske pga, med tanke på att just så många tror, men på så olika sätt. Hade alla varit tex kristna och resten ateister så hade jag blivit av med ett intellektuellt argument mot gudar faktiskt.). Jag vet inte med fullständig vetenskaplig matematisk säkerhet att jultomten inte finns, men det finns verkligen inget som tyder på motsatsen heller. Dvs jag har, precis som i fallet med gudars existens en kombination av frånvaro av bevis för ett påstående, förklaringar för de indicier som trots allt finns, förklaringar av psykologin bakom tron på gudar och ett avväpnande kunskapsfilosofiskt resonemang kring ”det omätbara” som gör att jag känner mig som stark ateist väldigt trygg i uppfattningen.

Jag vet att jag aldrig kan bevisa det. Men lika lite som jag vid konfrontation behöver bevisa att det inte finns en planet i universum som består av jordgubbssylt utan att för den delen hålla möjligheten som likvärdigt plausibel till att det troligen inte för så.  Så ligger således också möjligheten att det finns gudar där ute som inte vill bli upptäckta på samma sannolikhetsnivå. Vi ateister försöker se på universums påståenden, teorier och hypoteser  i sannolikheter. Från det fullständigt osannolika till det fullständigt sannolika.

Allt är möjligt så länge vi inte kan bevisa att det är omöjligt, men vissa möjliga saker är bara så osannolika att jag inte behöverligga sömnlös av oro för att ha fel.

Det är faktiskt väldigt märkigt att agnostiker alltså inte resonerar så här. För som en konsekvens av en agnostisk världsbild så blir allt helt plötsligt lika sannolikt eftersom vi inte kan veta allt bakom något. Likaså accepterar man att det omätbara också skulle finnas eftersom det är det man tar ställning för som just omätbart. Jag måste verkligen be den agnostiker som satt sig på en intellektuell tron att hoppa av – för det där låter inte längre så intellektuellt överlägset att bland dogmatiska teister och ateister vara så här förvirrad kring saker som inte behöver förvirras till.

Förenklad sammanfattning: Antingen finns det en (eller flera) gudar eller gör det inte det. Eller hur? Det är totalt irrelevant ifall vi kan mäta det eller inte. Detta är oavsett synen i den frågan en grundpremiss som vi aldrig kan komma ifrån. Och du lär ha en tro i endera riktningen oavsett hur mycket du än försöker göra om frågan till något obevisbart på ett intellektuellt plan. Och bara att du öht tvekar visar att du inte tror och att du faktiskt är en svag ateist, precis som alla ateister är i sin grund, även vi läskiga dogmatiska starka ateister. Tro är inte ett i grunden intellektuellt ställningstagande även om intellekt med kraft kan styra tron kring något i en riktning – även till tron att kunskap om det skulle vara omöjlig. Men det ändrar inget – den emotionella vattendelaren ligger där under ytan ändå hur du än försöker balansera på den med ditt intellekt – och som agnostiker så står du oftast på den ateistiska sidan.

Om du fortfarande inte förstår eller håller med. Betänk talesättet om ett träd faller i skogen, och ingen hör hur det faller, låter det då något om det?

Jag kan aldrig bevisa att det låter eller inte låter – ställningstagandet är tillsynes omöjligt att ta rent intellektuellt. Men trots det så kommer jag ändå tro i frågan i endera riktning eftersom ANDRA variabler räcker.

Jag hittade det här diagrammet som jag modiferade lite på proportionerna. (Du lär nämligen inte hitta så många agnostiker på höger sida om ”yes/no” för guds existens.)

Allt till vänster om den vertikala linjen (”vattendelaren”) är alltså svag ateism. Både uppe och nere om den horisontella linjen. Ju fortfare agnostiker begriper det, desto bättre.

Annonser

4 thoughts on “Mitt problem med agnostiker

  1. Bra artikel, helt klart. Jag känner dock en del som verkligen svajar och nog förtjänar epitetet ‘personlig agnostiker’. Det är personer som tror på Gud endast vid livskriser, när någon dör, eller familjehögtider, då de känner ”värme och gemenskap” eller hur nu en polare uttryckte sig, minns inte riktigt. Men ”under året” och under vardagarna tror de inte att det finns någon Gud.

    • Cecilia: Helgkristna 🙂

      Det känns instinktivt som personer som bara inte tänkt efter så mycket i frågan – eller som bara inte vill ta ställning öppet när någon frågar. Att ryckas med i religiösa saker, med andliga känslor osv, kan ju vem som helst göra – utan att för den delen seriöst tro. Jag ska skriva en bloggpost om det sen.

  2. Mycket tänkvärt. Just den sista punkten påminner om hur jag själv brukar resonera kring dylika tankesätt. Dock tror jag att jag går ”lite annorlunda men ändå inte” när det gäller det. Det finns uppfattning bland ”vanligt folk” om vad det innebär att veta något. Går man in på detalj brukar det kanske inte hålla för den typen av kommentar som punkt 3 tar upp. Då kan man ta mig tusan inte veta någonting och även om det kanske hade varit det vettigaste sättet att ställa sig till livet (tveksamt) så låter det som att det skulle bli mycket jobbigt att göra det.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s