Illdåd i ateismens namn

Ett fulargument som aldrig tynar väck är när religiösa fanatiker försöker misskreditera ateism genom att likställa det med en lära skyldig till i princip alla illdåd som skett de senaste 100 åren. Det är ateismens fel att kommunismen orsakat 100 miljoner döda världen över, eftersom Marx var ateist. Det är ateismens fel att det öht finns något lidande i samhället. Och oj i himmeln vilket stackars offer religionen är för ateismen inte minst. Miljontals kristna på de ateistiska bålen i princip.

Allt byggt på föreställningen att ateism leder till inhumant tänkande. Det är oerhört irriterande att lyssna på kristna människor mässa kring detta eftersom alla med de minsta kunskaper alls kring humanismens framväxt – hand i hand som ett resultat av – med den ökande sekulariseringen de senaste 300 åren ju vet att det inte finns någon sanning i ett sådant sammankopplande.

Kommunism är ingen ”ateistisk ideologi” mer än nazism är en kristen ideologi. Jag kan med väldigt mycket kött på benen påpeka att de flesta ledande nazister, inklusive Hitler, med grund i Luthers enorma judehat och med oheligt stöd av katolska kyrkan ju faktiskt gav sig hän och försökte utrota ett helt folkslag som var skuld till Jesus död (citat från Hitler i frågan fås på begäran). Jag kan även påpeka att KKK, Ku Klux Klan, faktiskt har en rasfilosofisk syn som bygger helt på fundamentalistisk kristendom – där Gud ville dela på folk i olika grupper (Babels torn) och det är något man därmed ska åtlyda. KKK är med betydigt större logik en kristen filosofi än kommunism är en ateistisk. Det är bara att börja räkna upp direkta citat från dess upphovsmän så ser man det.

Men det vore väldigt fult av mig att likställa all kristendom med nazism och KKK eller hur? Man ska inte förenkla sånt här på det här sättet. Det är kanske något man spar till tillfällen när man vill läxa upp folk i den retoriska konsten kring guilt by association och cherry picking – men annars är det faktiskt bara naivt.

Betänk då att det är exakt så här Påven argumenterar. Kommunismen kritiserar den makt som kyrkan har haft över folket – och därmed så blir ateismen skyldig till kommunismens vidare illdåd. Och det får mig lite att tappa det akademiska och sansade humöret faktiskt – för att en gammal hitler jugend-gubbe, vars ytterst antisemitiska kyrka inte gjort mycket annat än ställt till elände för mänskligheten – har mage att försöka ställa sig på några offers sida och peka finger – är fanimig ett hån mot allt gott i universum.

Nej jag vet, jag har ju själv försvarat kristendomen innan – det är inte så här enkelt. Men Påven ska verkligen inte vara den som öppnar sin käft om illdåd i ateismens namn om någon öht ska göra det. Det krävs åtminstone att man inte själv är högsta hönset i en organisation likt kyrkan.

Men finns det då någon sanning i sammankopplingarna? Mja, kanske, men inte så där bara. Det krävs alltid något mer än bara närvaron eller frånvaron av gudstro för att man ska begå ett illdåd – det krävs att man drivs av en övertygelse om något. Om denna övertygelse är att det är ok att döda i guds namn eller om det är ok att döda i klasskampens namn – ja det må nog egentligen kvitta. Inget i tron eller frånvaron av tro på en gudom driver i sig någon till illdåd. Felen uppstår när man antingen drivs av religiös fanatism eller ersätter den fanatiska religiösa fanatismen med en ideologisk dito. Dvs är en fanatiker.

En kommunist blir inte likgiltig inför människoliv bara för att han kanske är ateist, utan det beror på att han inte är humanist och att han anser att ändamålen helgar medlen. En förövrigt mycket gammal biblisk föreställning om att bara så länge man står för något som är gott – så blir allt man gör förlåtet. Tro rätt och du är god oavsett vad. En princip som gäller än idag i de liberalteologiska finrummen när man diskuterar huruvida Hitler kan komma in i himmeln.

Det bibliska filosofiska arvet i kommunismen är ju faktiskt där alltså. En humanist resonerar inte på det här sättet nämligen. Även om den har en ståndpunkt som den anser är rätt, så ska den aldrig tycka att ändamålet helgar medlen så villkorslöst som kristna svärdsmissionärer och marx-troende kamrater gjort genom åren. Eller för den delen – villkorslöst acceptera att bara så länge man slåss för fred och demokrati likt västvärlden gör – så är lite arabiska människooffer på vägen något vi måste acceptera.

Alla gör nog uppoffringar på sin humanism i någon ståndpunkt i livet utan att man för den delen är en sämre eller ond människa – eftersom vissa frågor helt enkelt ÄR för svåra för att vara kategoriskt humanistisk kring. Dvs där man blir beredd att tycka att ett offer är ok. Men att påstå att teister är bättre på att vara humanister än ateister är bara precis historielöst önsketänkande.

Uppdatering: Det bör kanske förtydligas att jag alltså här för att öht kunna diskutera att man säger att ateism är något som leder till kommunismens massmord accepterar påståendet att ateism är en slags lära. Det är ju självklart inte alls nödvändigtvis sant. Ateism kan bli en lära om man så vill och intellektualiserar den. Men i sin grund är ateism bara frånvaron av tro på gudar. Inget ställningstagande nödvändigtvis alltså – även om det också kan bli det i formen av sk stark eller positiv ateism.

14 tankar på “Illdåd i ateismens namn

  1. Brukar försvara påven i debatter på nätet, men här har han klantat till det.

    Om man läser resten av passagen i hans tal till drottning Elisabet, verkar det som att han menar religionsförbud, när han säger ”atheist extremism”.
    Att det med 1900-tals-facit har gått väldigt illa på ställen där man förbjudit vissa eller alla religiösa strömningar.

  2. Men det är ju inget som är ett uteslutande ateistiskt påhitt – att förbjuda vissa religioner. Det har i regel under 1900talet varit svårt eller omöjligt att följa alla sorters religioner som avviker från maktens – i alla länder. Något sant, 100 % öppet land där alla religioner är likvärdiga i möjligheter och makt har aldrig existerat.

    Och religionsförbudet i Sovjet, det gick aldrig speciellt bra. Den ortodoxa religionen överlevde rätt bra. Skulle tro att det enda stället i Europa förutom i norden där sekulariseringen var frivillig är Tjeckoslovakien. Där har vi en kombination av religionsförbud, men även en sekulariseringsprocess. Inte helt oväntat är Tjeckien helt i paritet med Norden vad gäller sekularisering – medans alla andra öststater idag är rätt så extremt religiösa istället.

  3. Sammanfattningen är väl egentligen att institutionellt påbjuden ateism (t.ex. i Sovjetunionen) fungerar ungefär lika dåligt som institutionellt påbjuden religion — av väsentligen samma anledningar. Men nu är ju institutionellt påbjuden ateism ingenting som de flesta ateister önskar sig, utan vad vi vill ha är ett sekulärt samhälle, och specifikt en sekulär statsmakt, och det är något helt annat.

  4. Tycker lite att du både vill ha kakan och äta upp den. På bloggen så likställer du implicit ateism med förnuft och skepticism (vilket du iofs knappast är ensam om att göra), men sen så säger du här att ateism endast är frånvaron av tro på gudar. Vilket det ju rent lingvistiskt är (även om den praktiska innebörden av ordet verkar ha expanderat).

    Skulle även vara intressant att veta vad du menar med ”humanism”, ett ord som har fler än en betydelse idag.

    Vill också lägga till en öststat som är väldigt sekulär: Estland.

  5. Hume: Jag har ingen egen tolkning av vad humanism är. Jag utgår från den gällande som gäller alla religioner och tankar: En iderörelse där fokus ligger på förnuftigt och rationellt agerande för människors välmående.

    Jag är medveten om att man troligen kan använda ordet implicit för den sekulära rörelsen av idag – men så är alltså inte fallet här. Då hade jag skrivit ”rörelsen humanisterna” eller liknande. Nu menar jag den klassiska allomfattande ideologin.

    Med det i åtanke så ska du se att du har fel i din tolkning att jag skulle likställa ateism med förnuft – det är humanismen som jag likställer med detta.

  6. ”Hume: Jag har ingen egen tolkning av vad humanism är.”

    Vilket jag inte hävdat. Jag bara noterar att ordet används i flera betydelser, och att detta då och då leder till förvirring.

    ”Jag är medveten om att man troligen kan använda ordet implicit för den sekulära rörelsen av idag – men så är alltså inte fallet här. Då hade jag skrivit ”rörelsen humanisterna” eller liknande. Nu menar jag den klassiska allomfattande ideologin.

    Med det i åtanke så ska du se att du har fel i din tolkning att jag skulle likställa ateism med förnuft – det är humanismen som jag likställer med detta.”

    Jaha okej. Men ser sig inte humaniströrelsen som en fortsättning på detta, eller en del av denna tradition? De hävdar iaf själva att humanismen (deras humanism får man då anta) härstammar från grekisk naturfilosofi och Upplysningen. Har den klassiska humanismen du hänvisar till andra rötter?

    Angående länken: Va? Vad exakt ska jag besvara?

  7. Hume: My bad. Jag blandade samman dig och Odelberg. Du har inget att besvara i tråden jag länkade till.

    ”Men ser sig inte humaniströrelsen som en fortsättning på detta, eller en del av denna tradition? De hävdar iaf själva att humanismen (deras humanism får man då anta) härstammar från grekisk naturfilosofi och Upplysningen. Har den klassiska humanismen du hänvisar till andra rötter?”

    Eftersom jag inte på något sätt tillhör någon rörelse, allra minst humanisterna, så kan jag inte tala för dem. Men visst, i grund och botten aspirerar de nog att likna sig vid klassisk humanism – dvs den vi ser växa fram under upplysningen. De förstadier till humanism vi ser under antiken är nog för avlägsna i tid och rum för att vara den mest relevanta kopplingen för dagens sekulära humanister.

  8. Humanisterna (eller iaf Sturmark) hävdar att ordet humanism på svenska har tre betydelser:

    1. Humanism som bildningsideal.
    2. Medmänsklighet (på engelska ”humanitarian”).
    3. Humanism som livsåskådning.

    Det är #3 de anser att deras organisation representerar (och att det är i den bemärkelsen de är humanister), och att viktiga personer i den humanistiska livsåskådningens historia är ”Voltaire, David Hume, John Stuart Mill, Bertrand Russell, Julian Huxley, Richard Dawkins och i Sverige Knut Wicksell, Elise Ottesen-Jensen, Ingemar Hedenius, Georg Klein”.

    Håller du med om deras beskrivning? Den ”klassiska” version du hänvisar till, passar den in i någon av dessa betydelser?

  9. Jag håller med om deras beskrivning av humanism. Den är helt ok. Däremot håller jag inte med om att de representerar den. De må tycka att de gör så, men det är inte samma sak som att de gör det. De har tyvärr kidnappat begreppet.

  10. Det var en oväntad vändning. Annars är det mest kristna som brukar framföra den åsikten.

    På vilket sätt anser du att de kidnappat begreppet? Tycker du att det finns någon (svensk eller internationell) organisation eller hemsida som bättre representerar humanismen?

  11. Jag tycker inte att man som ateist öht ska hålla på och organisera sig i religiösa rörelser. Och inte som humanist heller om vi ser det som en mestadels sekulärt fenomen. Det blir genast väldigt skenheligt att då kritisera andra religioner för sekt/hjärntvätt/brist på eget tänkande.

    Så svaret blir att nej, jag tycker inte det finns någon annan rörelse som är bättre representanter för humanism, för jag tycker öht inte att man ska organisera sig som humanist eller ateist kring dessa ting. För all del – var medlem av amnesty, AIK eller whatever – men en riktig ateist ska inte göra om sin ateism till en halvreligion.

    Det sagt, kan man mycket väl samtala och t om ha föreningar kanske.. men organisationerna ”humanisterna”, med sina alternativa dop och konfirmationer leker lite väl mycket religion för att jag ska tycka att det är ok. De beter sig som en kyrka och det anser jag som ateist (eller mer specifikt: metafysisk naturalist (http://sv.wikipedia.org/wiki/Metafysisk_naturalism) är grundläggande fel – oavsett vad man lär ut i ”kyrkan” sen.

  12. Anledningen till att jag ogillar ateistiska religioner är att de precis som teistiska oundvikligen kommer dras med problem kring auktoritet/majoritetstänkande som styr paradigmen och inte minst dogmer som man inte som medlem får ifrågasätta hur som helst.

  13. Glömde ju svara på ”På vilket sätt anser du att de kidnappat begreppet? ”

    Man får en oundviklig ”guilt by association” till dem om man skulle säga att man är ateist och har humanistiska ideal. Det stör mig.

Lämna ett svar till Hume Avbryt svar