Rätten att få vara tyst

I debatter kring fanatiker och moderata religiösa brukar det alltid komma upp diskussioner på hur många som verkligen är djupt troende vs fundamentalister. Jag ifrågasätter att det öht finns en distinkt gräns utan är rätt övertygad om att folk kan vara det ena eller det andra i olika sammahang. Det är därför som jag också reflexmässigt avskyr uttalanden kring att ”det i själva verket är väldigt få muslimer som är extremister” – för det man betraktar som extremism är inget absolut eller konkret. Man måste inte bära helskägg och kalaschnikov för att vara militant islamist i själen så att säga. Men det förstår inte vissa. Samtidigt förstår de heller inte att talibanen kanske är hur moderat som helst i en annan fråga jämfört med den sekulära kostymklädde renrakade muslimen. Det finns inget svartvitt i frågan om religioners extremism.

Samtidigt finns det inga lösningar på problemet med att särskilja folk åt som jag kan acceptera. Som demokrat och vän av åsikts- och religionsfrihet kan jag inte alls med resonemanget att man ska uppmana (och självklart då absolut inte att man skulle tvinga) folk som tillhör en viss religion att ta ställning i en fråga.

Det är rätt vanligt att en massa slödder tyckte att israeler i Sverige och t om judar överlag i världen (!) skulle tvingas visa sitt ogillande inför Israels agerande tex. Känslan av att man inte var en god jude om man inte bad om ursäkt för sin existens – än mindre hade rätten att tycka att Israel har rätt att existera gav mig enormt dåliga vibbar. Antisemitism är aldrig inaktuellt. Judar särbehandlas alltid negativt i alla sammanhang och resonemang. För att bli accepterad som jude i Sverige gäller ofta två saker: Dölj att du är jude och dölj dina åsikter om Israel.

Lika illa är det nu när någon dåre seriöst går i samma tankar kring muslimer. Att dessa bör öppet ta ställning mot terrorism osv för att ”bli accepterade helt igenom”. Det är iaf den bieffekt som just sådana uttalanden leder till.

Det är inte principen inte principen om  problemet kring ”att tystnad = att man är moderat” som jag heller har problem med – det kan jag sympatisera med att det är rätt störigt att man förutsätter att alla muslimer som är tysta också är moderata.

Nej det är när man tycker att de SKA ha en viss åsikt som de SKA återge på rent direkt eller indirekt tvång till alla andra som liberalen i mig mår dåligt in i själen.

Tyvärr har det blivit allt mer populärt bland svenska humanister att man minsann borde kunna detta. Jag ryser av blotta tanken på att avkräva folk på svar i personliga frågor öht. Så beter man sig inte i civiliserade moderna samhällen! Vi har både rätten ATT säga vad vi tycker i vårt samhälle och rätten att INTE göra det.

Och det är lika värdefulla rättigheter.

Inspiration och mer läsning:

http://newsweek.washingtonpost.com/onfaith/panelists/sam_harris/2010/08/silence_is_not_moderation.html

http://blog.lindenfors.se/index.php/2010/08/26/uttalande-for-anstandiga-muslimer/

Annonser

3 thoughts on “Rätten att få vara tyst

  1. Jag håller med dig. Det jag undrade på min blogg var om andra än Sam Harris tyckte ett generellt avståndstagande vore av nöden. Jag har haft den här diskussionen en gång förut, om Judar och Israel, och även då konstaterat att det är ett problem.

  2. Ping: Budskap för en moderat tolkning av religiösa doktriner? | Den omtänksamme ateisten

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s