Geologi & Kreationism: Läran om stratigrafi (del 2)

Det här med stratigrafi kan rätt lätt bli småtorrt utan mer konkreta exempel. Så jag tänkte diskutera kreationisternas favoritobjekt att missförstå – Grand Canyon.

Grand Canyon består som allra mest av en flera hundra meter djup och bred klyfta som är ett resultat av Coloradoflodens erosion. Denna klyfta är uppskattningsvis bara några miljoner år gammal. Längre tid än så behöver faktiskt inte vatten för att erodera sig genom sedimentära bergarter. För mig är några miljoner år en kort tid. För en kreationist är det dock en helt ogreppbart lång tid.

Man kan tämligen enkelt följa lagren från toppen ner till botten. De yngsta i topp och de äldsta längst ner. Kalksten, lersten, sandsten, skiffer. Massor av helt olika sorters sediment från olika sorters avsättningsmiljöer från olika tider. Det finns en gammal diskontinuitet i botten, men i det stora hela är det en tämligen plan och oförändrad sedimentär berggrund, med kristallin berggrund i botten (alltså ”urberg”).

Alla lagren har daterats och analyserats med absolut datering. De har i regel avsatts som sjö/havsbotten, men det finns även ett lager som är från öken, dvs ovan mark. Det följs åter av sjöbotten sen igen. Dvs något har antingen höjt eller sänkt vattnet, eller så har tektonik flyttat på själva sjöbotten upp och ner. Det är inte så viktigt för diskussionen eller poängen. Poängen är att det mitt i allt återfinns ett lager med ökensediment. Detta ökenlager kallas Coconino Sandstone.

Det är intressant för kreationister som försöker förklara sedimenten som en produkt från Noas flod vill kalla alla sedimenten som ett resultat av detta. Det blir oerhört svårt att påstå att sedimenten vittnar om en global översvämning av det skälet att då skulle man inte hitta ökensand mitt i alla lagren. Eller en tydlig skiftande lagerföljd. Då skulle man hitta ett massivt lager som skulle påminna om de lager man hittar vid stora förflyttningar av landmassor. Stora block i huller om buller med mindre sediment.

En annan kreationistisk invändning mot Grand Canyon handlar inte om sedimenten i sig, utan om sjävla klyftans tillkomst. Det är alltså en separat förklaring (som de paradoxalt nog ibland sammablandar med sedimentbildningen) Även om man helt ignorerar tiden som krävs för att bygga upp flera hundra meter tjocka sediment och processerna som krävs för att det ska bli förstenat i tid (sånt går att studera i labb!) så återstår ett annat uppenbart problem. Det är svårt att förklara hur den ska ha kunnat hinna erodera fram under loppet av de ynka tusentals år som har passerat sen Noa var ute och seglade med sin skuta.

Det här med erosion och tiden det tar kan man nämligen mäta i laboratorier. Och det är inte många mm som eroderas per år av fast berggrund. Inte ens av fast sedimentär berggrund. Även om det med geologiska mått är en kort tid som kanjonen har funnits, så är ett tidspann på några miljoner år helt omöjligt för kreationister att hantera. De ursäktar det då istället med att själva kanjonen i sig är ett bevis för en massiv stor flodvåg som snabbt sköljde väck allt på en gång. De har tom fått för sig att berg av sedimentär berggrund är ett bevis för floden.

Nu är det ju så att allt smör i småland inte skulle räcka till för att skaffa en våg som kan skölja väck ett par hundra meter solid sedimentär berggrund i ett svep. Om du så skickade en tzunami på 10 mils höjd som färdades i 1000 km per timme (dvs 100 ggr maffiare än allt du sett i någon Hollywoodrulle) rakt mot marken så skulle den ha ringa eroderande effekt på sedimenten. Om den öht kunde göra något med den så är det isåfall teoretiskt att krossa upp berggrunden i ytan och skapa ett myller av uppspruckna gigantiska block (100 meter stora eller mer kanske). Nu finns inga sådana block. Däremot finns det fina sediment i och omkring mynningen för Coloradofloden. Sediment av sand, silt och grus.

För att skapa småpartiklar, som sand och grus i de mängder som återfinns här, av berggrund grävs en långsam malande eroderade process. Som tex inlandsis eller en flod som varar många miljoner år. En stor flod kan omöjligt ha skapat Grand Canyon. Det finns inget att diskutera på den punkten. Att skapa fina sediment med snabbt våld går ju. Men då skapar du sediment med en väldigt distinkt form och utseende – sylvast stendam. Stendam och tex lerpartiklar, som kan vara liknande i storlek, ser inte alls likadana ut under lupp. Alla sorters partiklar ser olika ut under lupp. Från ökensand till stendamm. Det finns ingen slump i hur de formas. Olika processer formar olika sedimentpartiklar.

Men om vi återgår till stratigrafin i Grand Canyon så säger den oss väldigt mycket mer. Den visar att ibland har vi djupt vatten, ibland grunt, ibland inget alls och öken. Olika lager av sediment visar detta. Inget kaos med 200 meter tjocka sediment som består av allt möjligt. Inte ETT stort lager som har deponerats. Utan flera olika helt olika. Det har ingen betydelse om Noas flod så varade i 1000 år (och inte de 40 dagar som bibeln säger), för att bygga upp sedimenten krävs många miljoner år. För att erodera fram dem så snyggt i en kanjon som här har skett krävs också det många miljoner år.

Tidspann som kreationister inte kan acceptera. Således väljer de att hellre anpassa verkligheten och ignorera fakta och klamra sig fast vid sin vetenskapligt ohållbara världsuppfattning.

Ett återkommande argument som de då tar till som ”sista vapen” i diskussionen (trots att det inte kan besvarar att vi har en distinkt deposition i varierande lager) är att påstå att sedimenten i tex Grand Canyon inte alls var hårda, utan att de faktiskt en gång i tiden var mjuka. Och det tycker man att man kan bevisa med att vi kan se ”mjuka” deformationer i sedimenten.

Det finns två problem med det argumentet. Dels kan torra sediment som omformas av tektonik se rundade ut på håll av flera skäl (men närbild avslöjar hur uppkrossade de i regel är. Men ibland kan de vara rätt så runda. Inte minst att om du låter tid och tryck verka på något så kommer det omformas snyggt. Gäller inte minst heller om man låter sedimenten bli uppvärmda också med det djup som de ofta befinner sig på. Men i regel räcker det med tid och att processen skett sakta. Det här är grundläggande strukturgeologi.

För det andra så skulle massiva våta sediment innehålla andra spår som visar just att de var våta. Nämligen migration av vatten. Det är nämligen så att om du har ett blött sandlager och sen får ett lager lersten ovanpå, så är lerstenen för tät för att släppa igenom vatten i lika snabb takt. Man säger helt enkelt att porvattnet, alltså vattnet mellan sedimenten migrerar uppåt (det är det som du ser på stranden om du trampar i strandkanten. Då forsar vatten upp mot din fot och tillslut blir det så mjukt att du sjunker ner – just för sedimenten under din fot är blöta).

Vattnet kommer migrera uppåt eftersom trycket från flera hundra meter våta sediment ovan leder till detta och vattnet har lägre densitet än det allt mer massiva lagret av sediment – och lätta saker stiger upp ovanför de tyngre.

Vi skulle då få se brott i lerlagren där vatten migrerar uppåt. Ett supervanligt fenomen att studera i sediment världen över när vi talar om massiva våta sediment. Du ser spåren av det nästan överallt i tjocka sandsediment. Som på bilden nedan.

Ser du de skålformade vågmönstren? Lite otydlig bild, men det är alltså resultatet av vatten som trycker sig uppåt pga ökat tryck och därmed omformar sedimentlagren på ett karakteristiskt vis.

Något sådant finns inte alls i Grand Canyon. Eftersom där avsattes varje lager sediment för sig i lugn takt. Ingen migration av porvatten alltså eftersom ingen massiv sedimentation på en och samma gång från en biblisk flod någonsin har skett där.

Men det är klart, för att kunna sånt här, så krävs ju att man faktiskt har studerat geologi på akademisk nivå, vilket de som skriver påståenden om att sedimenten vid Grand Canyon var mjuka uppenbarligen inte har.

Geologi är precis som all annan vetenskap något man inte bara kan lära sig i en handvändning. Ingen skulle tro att man blev en kompetent läkare av att läsa 30 timmar hemsidor om medicin. Men intressant nog tror kreationister att de är komptenta nog att analysera geologi på just det sättet. Jag väljer att inte bli upprörd, för jag är van vid den arrogansen.

Mer om geologin kring den globala bibliska floden i nästa post.