Kreationister och dateringsmetoder

Jag har ägnat ovanligt lång tid (för att vara jag) på två bloggposter (eller artiklar kanske de skall kallas, då de är långa och med referenser och allt) om datering och kreationism där jag sammanfattar några av de vanligaste invändningarna kreationister kommer med och svar på detta. Givetvis finns det fler aspekter än de jag tar upp och jag kommer utvidga texterna vid behov. Det är alltså inga renodlade beskrivningar av metoderna, utan fokus ligger istället på påståenden och kritik som kreationister och förespråkare för en ung Jord där dateringar enligt den konventionella vetenskapliga skalan inte funkar med religionstolkningen. Jag vet att det är långa texter, men jag har försökt skriva det så kort det bara går. Jag hoppas de kan vara till glädje för någon och att jag får lite respons, både positiv och negativ kritik.

  • Dateringsmetoder – relativ datering. En introduktion till datering rent allmänt och så en detaljerad introduktion till relativa dateringstekniker, med fokus på kreationistiska påståenden. Dvs stratigrafi och sedimentologiska principer och hur dessa funkar för datering av föremål. Men även liknande principer så som typologi.
  • Dateringsmetoder – absolut datering. Här sammanfattar jag hur de vanligaste absoluta metoderna för datering fungerar, dvs radiometrisk datering i olika former, men även dendrokronologi. Också här ligger fokus på att besvara kreationistisk kritik. Undrar du hur man faktiskt kan veta hur gammal Jorden är? Då är den här texten kanske till hjälp.
  • Kommer även så småningom en text till om bla alternativa kreationistiska dateringsmetoder, så som pollonium halos.

Artiklarna ligger permanent under ”artiklar” i menyn. Där kommer även andra texter hamna så småningom.

Geologi & Kreationism: Hur vet vi hur gammal jorden är?

Vissa saker inom debatten kring kreationism och intelligent design är lättare än andra att diskutera och förklara. Det kanske svåraste är dateringstekniker och jag kan därför inte lova att den här posten blir helt enkel. Av den enkla anledningen att de trots allt kräver en hel del grundläggande kunskaper som är svåra att få på egen hand. Jag tänker inte gå in i detalj kring hur varje metod fungerar. Till detta vill jag rekommendera engelska wikipedia. De artiklarna innehåller grundläggande förklaringar kring dateringstekniker som mer än väl duger och är korrekta eftersom de är författade av uppenbart kompetenta människor och med referenser i vetenskaplig litteratur.

I grunden handlar radioaktiv datering om ett ämne som är instabilt och faller sönder till ett annat. Uran blir till bly tex. Detta genom en process som kallas radioaktivt sönderfall – eller bara ”radioaktivitet”. Det går att mäta hur fort det sker i kontrollerade former i labb och det har man gjort sen man upptäckte vad radioaktivitet är. Man kan inte säga exakt när varje atom ska sönderfalla, men man kan skapa ett statistiskt underlag kring hur mycket som ska sönderfalla under en viss period. Och detta går att repetera om och om igen. Oavsett vilken religion forskaren har. Ingen ateistisk konspiration alltså. Bara grundläggande fysik.

För att förstå detta krävs att man begriper lite om fysik och lite om geokronologi. Man kan inte kräva att allt ska vara enkelt att förstå. Men i grunden är det inte så konstigt alls. Här kommer då några klassiska kreationistiska argument mot datering med svar på tal.

Dateringstekniker med radioaktiva isotoper är opålitliga, felmarginalerna är för stora.

Felmarginalerna varierar. Beroende på teknik och undersökt material. Geologer som undersöker åldern på en sten kan göra detta på olika sätt, som ger olika felmarginaler. Om man daterar specifikt ett mineral, eller hela bergarten (whole rock sample) så får man olika resultat. Geokronologer lär sig vilka metoder som är lämpliga i vilka situationer. Det finns lägen där vissa mineral är att föredra att mäta på, men ibland kan även en mätning på hela stenen som helhet vara motiverad. Men det handlar framförallt om vilken sorts metod du använder dig av. Metoder som Uran till bly möjliggör stora tidspann på flera miljarder år, men har lägre upplösning än c14-metoden, som har högre upplösning, men kortare tidsspann då den helt sönderfaller till omätbara värden efter ca 100 000 år.

Radioaktiva isotoper är opålitliga eftersom de kan påverkas utifrån.

Det är sant att radioaktiva isotoper kan påveras utifrån. De kan ”nollställas” vid specifika händelser. Klockan så att säga nollställs och processen börjar om. Men vi vet också exakt vilka saker som gör detta. Det har noga undersökts i laboratorium och det som i regel påverkar är omsmältning av en sten eller ett mineralkorn – dvs temperaturer. Det har skapats nogranna tabeller över när nollställningen sker. Detta kallas ”closing temperature” och handlar om att olika radioaktiva isotoper (alltså förhållandet mellan dem, och de dotterisotoper som skapas pga sönderfallet) nollställs om en viss temperatur nås. Detta är ett instrument inom geologin förövrigt, där man tack vare att vissa temperaturer har nåtts (vilket då syns i att vissa klockor är nollställda, men inte andra som kräver högre temperatur) kan spåra äldre geologiska processer.

Man kan alltså inte bara se när bergarten bildades från början, man kan även datera en förändring i den som kanske skedde 400 miljoner år senare då den genomgick metamorfos så länge metamorfosen inte var så stark att de mest tåliga klockorna resettades. Det är alltså inget problem att klockor nollställs. Det är ett fantastiskt intrument inom geologin.

Den viktiga poängen är att även om en bergart blir så upphettad att alla klockor i den resettas i alla mineral, så faller inte dateringstekniken och jorden blir inte helt plötsligt bara 6000 år istället. Det finns nämligen inget sätt som kan förlänga en tidsålder från 6000 år till att då bli skenbart 4.5 miljarder år. När radioaktiva klockor påverkas så är det i regel den andra riktningen, de visar för låga åldrar om man missar att bergarten har upphettats efter bildandet. Inte för långa åldrar.

Men jag har hört att man inte kan känna till startnivåerna av moder och dotterisotop. Om man inte vet hur mycket uran och bly det fanns i bergarten från början så kan man ju få ett resultat som är för gammalt?

Ja det stämmer faktiskt och det är det mest återkommande argumentet mot radioaktiva dateringar. Vad gäller dotterisotoperna så stämmer det iaf till viss del. Nivåerna på moderisotopen är däremot helt irrelevanta. Halveringstiden gäller oavsett startnivåer som den här animationen visar. Det är endast när det är så lite att det inte går att mäta halterna alls som det blir relevant.

Vad gäller dotterisotoperna så kan man dras med vissa källkritiska problem i enskilda dateringar ibland. Men problemet är inte ett problem eftersom forskarna dels undersöker och daterar bergarter på fler än ett sätt. Dvs inte bara med uran till bly, utan även med Potassium-Argon, Uran-Thorium. Och alla dessa har olika kemi för datering. Dvs ovanliga halter av bly i start-materialet som ställer till det för U-Pb-mätningen påverkar inte strontiun-neudynium-halterna osv. Skulle en dateringsteknik vara påverkar av ovanliga startnivåer, så kommer omöjligen en annan teknik kunna ge exakt samma fel. Dvs man skulle få spretande kurvor som alla gav olika datering. Det är ju så fel funger. De blir fel. De visar inte samma saker. Endast saker som stämmer visar samma saker.

Men det allra viktigaste i kråksången är att detta på inget sätt ger kreationisternas 6000åriga datering av jorden rätt. För även om en datering på en sten blir värdelös ibland, pga höga starthalter av bly, så syns dessa höga blyhalters höga proportion i förhållande till moderisotopen när man gör en geokemisk analys. Det är inte så att okända starthalter alltså är något man missar. Det är ju geokronologerna som har uppmärksammat världen om att fel kan uppstå och hur det kan ske. Inte kreationister som sen felciterar problemen på hemsidor. Forskarna har också utvecklat principer och metoder för att kunna hantera felen. Vilket man däremot då alltså inte citerar på kreationistiska hemsidor eller texter.

Förövrigt kan inte starthalter påverkas hur som helst. Petrologin, alltså läran om bergarter och mineralogi, läran om mineral, visar oss hur olika ämnen är olika kompatibla med varandra. Bly är inte lika komaptibelt i en zirkonkristall som uran är (pga dess laddning och jonradie). Således när zirkonkristallen bildas så kommer bly vara väldigt ovanligt i själva kristallen. Principerna kring detta är kemiska och kan återskapas laborativt. Det innebär att om du har höga halter i bly i zirkonen, så har de bildats i den efter att zirkonen stelnat pga sönderfall av uran till bly – alltså när klockan startade – för i smältan delar de på sig. Skulle du värma upp zirkonen till över smältpunkt så kommer det resettas igen och blyet blir åter ovanligt i kristallen. Tänk olja och vatten om du har svårt att förstå geokemisk kompabilitet.

Figuren visar principen kring hur en zirkon stelnar och tidsutvecklingen som visar hur bly först kan komma in i kristallen genom sönderfall.

Man får ju komma ihåg att det till dags datum har gjorts 100 000tals dateringar i labb världen över på otaliga sorters bergarter och mineral. Och alla visar på en jord på flera miljarder år. Det har ingen betydelse ifall en enskild mätning blir problematisk. 100 000 mätningar mot noll för motsatsen ger oss en 100%igt säker felmarginal som tydligt visar oss att Jorden inte kan vara 6000 år gammal. Det är bara så enkelt att så kreationisternas tidsspann inte går att styrka i det geologiska materialet – oavsett hur många fel de än kan tänka sig tycka det finns med radioaktiv dateringsteknik.

Jag tycker att följande punkter är de som kreationister och folk som diskuterar med kreationister borde ta med sig:

  • Kreationistiska påståenden om Jordens ålder måste kunna bevisas på egen hand, de blir inte rätt pga (marginella) problem i de etablerade vetenskaperna.
  • Vi har flera olika oberoende dateringsmetoder. Även om en metod skulle misslyckas vid ett tillfälle, så kommer inte fem kunna visa samma resultat om något har påverkats. Och def inte 100 000 som alla visar samma sak.
  • Repeterbarhet med oberoende system som ger samma resultat innebär vetenskaplig sanning.
  • Och om 100 000 mätningar visar på en jord som måste vara många miljarder år äldre än 6000 år, så stämmer inte den bibliska åldern. Det är egentligen det allra mest enkla som finns att förstå kring radioaktiv dateringsteknik.
  • Geokemin gör det omöjligt att påverka eller kontaminera resultatet på U-Pb i Zirkon hur som helst. Det talar iaf för att det krävs extraordinära omständigheter för att det ska ske, vilket per def alltså inte är normalfallet. Alltså är påverkade starthalter inget vanligt problem.

Och forskarna har koll på de källkritiska problemen. De ignorerar verkligen inte dem. Den som tror annat är en konspiratorisk tomte som helt enkelt inte vet vad den talar om – eller om man vet om det och inte talar om det så är man djupt oärlig. Jag vet inte vad som är värst.

Det är iaf så att i regel är det inga problem. I regel vet man hur man ska göra för att undvika konstiga mätresultat långt innan man öht skickar ett prov till ett labb (Det är därför utbildningen till geolog är en femårig högskoleutbildning och inte en femveckors kvällskurs. Det är massor att lära sig). Men om ett värde verkar konstigt, så mäter man om, och hjälper inte det så byter man metod, och tar metoderna som går att använda slut (vilket faktiskt sker ibland, med tex sandstenar som är tomma på radioaktiva material, därmed är de erkänt svåra att mäta) så lägger man ner försöken och publicerar också då det negativa resultatet. Ingen ljuger. Ingen hittar på. Ingen missar något. Den vetenskapliga världen där artiklar publiceras är väldigt hård och vetenskapsmän konkurerar ofta stenhårt med varandra. Tro mig när jag säger att de verkligen letar fel. Något så grundläggande som källkritiska aspekter kring dateringsteknik tillhör ju inte direkt svårigheterna för ett kunnigt och tränat öga att upptäcka.

Som svar på rubriken: Jo vi vet hur gammal jorden är för de äldsta bergarterna vi har hittat på jorden har också daterats – många ggr. Framförallt med uran-baserade tekniker eftersom dateringarna primärt görs på det oerhört beständiga mineralet Zircon – som ofta innehåller uran. Det värsta man skulle kunna säga om dateringsteknikerna rent källkritiskt är att de ev skulle kunna visa en för låg ålder. Pga omsmältning av zirkonerna som missats av mineralogerna och som därmed resettar klockan. Men det skulle aldrig ge en för hög ålder. För höga startnivåer av dotteristoperna vid zirkonens födsel skulle inte påverka alla jordens zirkoner och det skulle framförallt synas genom att då skulle alla zirkoner se ut så. Nu är det inte alls normen, tvärtom. Och förövrigt, är det höga blyhalter i något så är det svårt att datera med en teknik som bygger på bly. Det vet man liksom om.

Det här var en post om absolut datering kring bergarter. Jag tänkte skriva ett par poster till om datering. Åtminstone en om C14 och sen en om relativa dateringstekniker.