Klokare ja. Problemet man ställs för när man säger att man stöder monarkin är tredelat. För det första  framställs man av republikaner som mindre kunnig i frågor om historia och demokrati (trots att monarkins ställning är väldigt stark bland just historiker i min erfarenhet). För det andra framställs man som kungahuset-fan för att man gillar monarki, trots att det inte har med personerna som sitter där att göra så länge de sköter sitt jobb. För det tredje ses man som antidemokrat. Låt mig därför, så vetenskapligt skeptiskt jag bara förmäktar i en fråga genomsyrad av ideologi och känslor påvisa varför man visst kan stödja monarkin och behålla den intellektuella hedern i behåll.

Jag har läst mycket samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen genom åren. En sak som slår en där är just rotlös människor kan bli i en platt och ytlig struktur. Dvs en struktur utan stabilitet och djup ger oss människor utan stabilitet och djup. Det syns tydligt på folk som flyttar till vårt land. I konflikten mellan det nya och det gamla mår de ofta dåligt, och får sociala problem. Intressant nog så brukar de som lyckas bäst som nysvenskar i regel också vara de som mest anammar de mest ursvenska sakerna. De som mer patriotiskt än någon annan viftar med svenska flaggor eller hyllar kungahuset. De skapar sig nämligen en ny stabil identiet, kanske ibland överdriven, när den gamla vittrar väck för dem. De överger inte nödvändigtvis den gamla, men den nya som de väljer måste vara mycket stabil.

Det är också min personliga övertygelse att människor, oavsett vilka de är, som saknar kontakt med sina rötter, dvs som är hopplöst okunniga om sin egen historia varken kan rota sig i en ny, eller den befintliga. Om du vet var du kommer ifrån, då vet du också vart du är på väg helt enkelt. All kunskap är makt. All kunskap ger självkänsla. Inte minst  kunskapen om sin egen historia. Det är ju därför som det är superviktigt att invandrare får kunskaper om sitt eget land, språk och sina rötter och inte bara om Sverige.

En annan stabilitetsfaktor som är viktig är att vi i släktet Homo sapiens behöver våra återkommande kronologiska landmärken och traditioner. Folk som aldrig firar någon form av tradition kan jag inte tänka mig har det så kul i livet. Traditioner är också symboliska ankare i tillvaron, som vi skapar oss för trygghet och stabilitetens skull. Genom en tradition kan man markera identiet och tillhörighet. “Vi gör så här, alltså är det detta som är vi”. Bland alla nypåkomna traditioner som sällan är så gamla som vi tror är det få som är gamla på riktigt. En sådan är dock monarkins alla riter och ceremonier.

Med detta fundament kring människans beteenden och behov kan jag inte se hur ett avskaffande av monarkin skulle leda till något ensidigt gott – eller gott alls ens. Vi får ett avbräck i vår 1000åriga historia, ett avbräck i traditioner. Det blir lite samma effekt som när någon river en gammal vacker byggnad, för att de med makten plötsligt har dåliga minnen av vad den användes för för länge sedan. Så som tusentals m2 gammal kulturbebyggelse revs under 1900talet för att “städa bort smutssverige” så som dess beivrare enögt såg på saken.

Istället lämnas vi med ett hål i marken som skall fyllas med något nytt. Hur ofta tycker vi att en 2010-tals-byggnad är finare än ett gammalt slott? En 70tals-betongkoloss är mer inbjudande än en korsvirkeslänga? Rätt sällan, trots en uppsjö med skenbara moderna fördelar.

Rent mer konkret och pragmatiskt är det så att det nya huset blir dyrare. Det blir identitetslöst och det tar många generationer innan nya traditioner och en stabil identitet kring det åter finns på samma sätt som kring det gamla.

Vi  har i Sverige idag en formell monarki. I praktiken har vi inte reguljär monarki då vi inte har en monark som styr eller får göra vad den vill – den får nästan inte göra något alls utan tillåtelse från folket. Kungen är den medborgare som föds med minst demokratiska rättigheter snarast. Detta används som ett argument mot monarkin ibland. Låt oss “rädda monarkerna ur sin gyllene bur”. Låt oss inte låtsas som att vi agerar riddare för folk i nöd säger jag. Monarken, när den tröttnar, kan fortfarande avgå. Lägg därtill att dennes existens alltid står under riksdagens goda vilja. Vi kan, när vi vill, avsätta monarken genom att vi i riksdagen om den får mandat av folket, faktiskt kan avskaffa monarkin. Möjligheten finns där när viljan finns. Problemet med monarken som infödd statschef, mot sin vilja, utan val, är alltså inte alls sant. Alla har ett val här. Välj inte åt någon bara. Det är nämligen odemokratiskt – kära republikaner.

Han kostar heller inte mer än en republiks president gör – tvärtom påvisar respekterade ekonomer som Kjell A Nordström i en intervju idag på TV att kungahuset troligen drar in i magnituder mer än han kostar i form av direkta och indirekta reklam och turistintäckter för Sverige.

Han är även tämligen oproblematisk ur maktsynpunkt eftersom han ju som sagt saknar makt att utmana regering och riksdag till skillnad från en president som kanske inte vet sin plats gentemot statsministern likt det vi ser i Frankrike/Ryssland/Finland osv. Tja, det finns nog inte en enda republik som inte har märkliga maktstrider mellan president och övrig makt när jag tänker efter. Det är priset man får av att dela upp makten i för många led.

En populär kompromisslösning på den osympatiska presidentproblematiken är att inte skaffa någon ny sorts statschef alls, utan låta statsministern ta över den (helt innehållslösa) titeln. Men då får vi den logiska frågan varför öht då göra något alls? Om monarken idag är maktlös och odemokratisk, varför avskaffa denne för att inte tillsätta en demokratiskt vald? Då kan man väl lika gärna låta det vara, inget förändras ju alls till det mer demokratiska hållet!

Så nej, för att det skall finnas logik i beslutet att av demokratiskäl avskaffa monarken som statschef så krävs inte bara en president, det krävs en president som också ges några former av befogenheter. Och då är vi tillbaka på ruta ett igen med det demokratiska  maktproblemet gentemot statsministern. Som jag ser det är det oftast i republiker som vi ser de riktigt allvarliga demokratiproblemen både i symbolik och i praktik – inte i formella monarkier. En annan demokratisk groda från republikanskt håll är ett innerligt ointresse för att lösa frågan med folkomröstning – den ultimata formen av demokrati in action. Väl medvetna om att monarkin skulle segra, vill man egentligen inte alls ha folkets vilja att avgöra frågan tydligen.

Slutligen vill jag även påpeka att det dräller av positioner i samhället som inte är direkt demokratiska. Positioner som har enormt med makt jämfört med monarken. Allt från polischefer till ÖB, till landshövdingar till domare i domstolar till rektorer och chefer för myndigheter tillsätts direkt odemokratiskt. Det råder heller ingen demokratisk insyn i hur allt folk inom den icke-politiskt valdra statsapparaten tillsätts. Alla de tusentals byråkrater som jobbar under ministrar osv och som stannar val efter val, eftersom de kan göra det.

Man kan även fråga sig om demokratiproblemen kring att stora försäkringsbolag, banker och andra privata storaktörer med stor makt över våra liv saknar demokratisk insyn. Vi har många frågetecken ur demokratisk synvinkel i demokratin Sverige – monarkens vara eller icke vara är dock den mest överdrivet uttjatade och minst viktiga ur demokratisynpunkt på det sättet som dess antagonister tror.

Slutsatser:

• Kungen är maktlös. En statsminister som får hans titel får inget alls. En president som får den blir en demokratisk konfliktfaktor till statsministern.
• En republik kostar mer än den drar in jämfört med monarkier rent ekonomiskt.
• Det dräller av mycket mer maktfulla positioner i samhället som heller inte tillsätts demokratiskt.
• Ett folk med 1000 års obruten monarki, som kastar den identiteten på soptippen kommer genomlida flera generationers identitetskris under vilken Sverige blir ett land, gråare, rotlösare och mer själlöst än något miljonprojekt i kubik kunde åstadkomma. Republikaner skrattar åt detta sista argument – uppenbart extremt skevt medvetna om värdet av symboler. Demokratisymbolik kring en född statschef ser de när det passar dem, men inget annat i demokrati- och symbolikfrågan. Avdeldningen inte se skogen för ett stycke kunglig ek som skymmer sikten.

Eller som någon gammal kungfu-mästare sa: Grasshopper, not you go fix not broken things or you will break not broken things.

DN DN Expressen Dagen Svd Svd Sydsvenskan Skånskan AB

“Hur mycket vägerinlandsisen?

Det finns faktiskt forskare som har räknat på det. Den mäktiga ismantel som utgör inlands-isen och täcker större delen av Grönland har en maximal tjocklek på tre kilometer. Landskapet därunder är dock inte platt, så totalt ger det en volym på 2,9 miljoner kubikkilometer. Vid 20 minusgrader väger is 920 gram per liter, vilket motsvarar en total vikt på 2,668 triljoner kilo. Utskrivet blir det: 2668000000000000000.
För att försöka åskådliggöra hur mycket det handlar om kan nämnas att inlandsisen väger över sex gånger mer än den sammanlagda vikten av de drygt sex miljarder människor som finns på jorden just nu.”

Hm, är jag trött eller är det inte något gravt fel i påståendet att 2.6 triljoner kilo skulle vara det samma som sex ggr mänsklighetens vikt? De säger förvisso “över”, men jag tror inte de tänker i de marginaler vi talar om.

Vi har idag 7 miljarder människor a ca 70 kg. Det blir ca 500 miljarder kg om jag inte är helt ute och fiskar… Sen när sjutton är 500 miljarder ens i närheten av en sjättedel av 2.6 triljoner? Är inte en triljon det samma som en miljard miljard? Alltså 18 nollor? Eller?

Inte för att hitta fel i Illustrerad vetenskap är en bedrift, men snälla nån liksom… Säg att jag har missat något… Det här påståendet är så absurt att jag inte vet om jag är tokig eller ej…

Alla personer som talar om “naturlig” mat inte minst. Mat utan e-nummer tex. Som om det ens vore möjligt? Folk som talar i dessa termer begriper ju inte ens VAD ett e-nummer är. Att kroppen själv producerar ca 20 e-nummer känner de inte till. Att e-nummer i regel är naturligt förekommande kemiska substanser, eller framtagna för att förbättra och säkra kvaliten på mat lyssnar man inte på. Nu har vi ju tillsatt konserveringsmedel i mat i all evighet, i form av salt, socker, syra och processer som torkar maten. Men i e-nummer-hatarens värld var dessa ting på något sätt mer “naturliga”. Om du tillsätter syra i en fabrik, eller gör det hemma i köket, så är det fortfarande en tillsatt syra… Som är ofarlig för dig.

Anledningen till att vi tillsätter e-nummer är ju inte en industriell konspiration heller. Lyssnar man på inte minst jänkare, så ser de det ofta som en statlig konspiration som man per def ska misstro. Staten ska inte berätta för oss vad vi ska äta, och aldrig smyga in saker i maten utan att vi vet om det (fluride i vatten, jod i salt tex).

Nej anledningen är ju att utan dessa “onaturliga” (som alltså är helt naturligt förekommande) e-nummer så blir maten faktiskt osäker att hantera och äta. Nu får vi hälsoproblem och miljontals offer för matförgiftning blir en realitet när bakterie efter bakterie ohämmat kan spisa produkten och växa i antal, och en hel del av dem producerar direkt i produkten en massa gifter. Det finns en anledning till att vi tillsätter “onaturliga” e-nummer med konserveringssyfte, och det är för att innan vi gjorde så, så dog folk i mycket större skala än idag.

Det är lite som med vaccinmotståndare. De talar gärna högt och länge om vetenskapligt oupptäckta faror med vaccin. Desto mindre om varför vi faktiskt började vaccinera oss… för att innan dess dog vi som flugor av sjukdomar som vi idag i vårt bekväma västerländska liv, har glömt bort. E-nummermotståndare och vaccinmotståndare… att säga att de inte ser skogen för ett träd vore en överdrift om deras förmåga att se var faror faktiskt finns.

Ordet naturligt då? Ja det inkluderar ju cancerceller, ebolavirus, botulismbakterier, fästingar, maskar i skallen, arsenik, uran och vulkanutbrott. Allt är naturligt, allt är farligt. Ordet naturligt betyder liksom inget alls i frågan om huruvida det är bra eller dåligt för dig. Man vet nästan automatiskt att en människa som använder ordet troligen inte har en blekaste aning om något alls i kosmos.

Slutligenen annan irritation jag bär på: Nej ekologisk mat betyder inte mer näringsfull matän övrig. Det finns inget samband mellan ekologisk odling och näringsinnehållet. Ekologiska grödor är snarare ofta små och undermåliga, eftersom de inte lika ofta kan nå sin fulla växtpotential som grödor odlade under skydd av parasitdödande medel.

Ekologisk odling betyder ett etiskt ideal där man vill försöka odla utan moderna tillsatser och där man framförallt tänker på konsekvenserna av utarmning av marken genom att försöka sköta odlingen med skftesbruk och gödsel (dynga) osv istället för med artificiell gödning. För många år sen var besprutningsmedlen fortfarande oreglerade och giftiga grödor dök upp på våra matbord så tanken var inledingsvis intressant och god. Så är det inte idag. Idag uppväger nyttan faran med besprutning långväga.

Jovisst, vi har även folkmord, saltstoder, lejongropar, barnaoffer, lydnad, rädsla, sadism, berusade båtbyggare, uttåg och intåg i länder och smått narkotisk hippiesyn på kärlek också mot slutet, men väldigt lite i våra abrahamitiska religioner kretsar kring de större existensiella sakerna om vart vi är på väg som ras och som vi kanske skulle ha behövt lite gudomlig visdom kring.

Visst, underliv är löjligt intressanta och mat är fantastiskt, men det känns som att det som blev världsreligioner trots allt skulle ha erbjudit lite mer än diskussioner och regler om skrev och mat? Eller är jag bara gnällig nu?

Historiemedvetandet i USA är spännande begränsat. Men det värsta i kråksången är nog att vi inte är ett dugg bättre här i Sverige. I regel har vi samma skeva bild av historien.

Vad jag talar om? Låt mig börja med en analogi: På 1800talet lärde sig engelska skolbarn att England, genom sina kolonier spred fred, stabilitet, civilisation och allt som kan tänkas som är bra till sina kolonier. Idag, när kolonialismen i det stora hela är över, skulle nog de flesta hålla med mig om att riktigt så vacker var inte den brittiska kolonialismen.

Så här låter då den vanliga uppfattningen om USA vs Sovjet om du frågar allt från jänkare till svenskar: Idag lär sig folk att Sovjet var ett renodlat ondskefullt erövrande imperium som hade för avsikt att erövra världen med kommunism. Det hela började redan vid andra världskrigets slut, då USA inte bara räddade Europa undan nazismen på egen hand (eller nåja, med viss liten hjälp av britter med fula tänder, men helt utan hjälp av folk som t ex fransmän som bara gav sig), men även räddade oss från att Sovjets armé skulle ha erövrat allt efter att Hitler var besegrad. Det här har sedan varit status quo i politiken så att säga. Sovjet vill erövra eller bomba oss i västvärlden med kärnvapen, USA hindrar. Och sen slutade allt med att Reagan höll ett tal till Gorbatjov, där “this wall must come down” och så krossades Sovjet av det.

Ungeför så. Nej jag vet, visst låter det stolligt. Men erkänn att du troligen någon gång ungefär skulle ha sammanfattat 1900talets historia kring Kalla kriget så… Vi är nämligen alla offer för samma förenklade bild som britterna en gång var om sin värld.

I verkligheten var det ju så här: Sovjet VAR en rätt otrevlig plats, inte minst under Lenin och Stalins tid. Men ett erövrande imperium var det inte. Lenin och framförallt Stalin hade en tanke om buffertstater. Stater som skulle bilda en buffertgräns mot den värsta fienden Sovjet hade, nämligen Tyskland. För att förstå varför Tyskland var fruktat behöver ni bara läsa på lite historia under 18 och 1900talet. Notera även att merparten av dessa buffertstater (alltså östblocket, warsawapakten) tillkom EFTER andra världskriget. De erövringar som Sovjet gjorde innan, gjordes inte minst av Lenin, som mycket riktigt hade en mer erövrande stor-rysk agenda. Stalin, han var inte ens ryss, han var georgier. Hans planer för Sovjet kretsade kring en enda sak: Paranoia. Han var livrädd för Tyskland och det är därför som han skapar sina buffertstater.

Tillbaka till andra världskriget då. Stoppade USA Tyskland? Nja, de slogs förvisso hårt på västfronten och all heder till de som stupade där, men kalla siffror visar oss att det är på östfronten som kriget avgörs och Tyskland besegras. Det är där som miljontals tyska och sovjetiska soldater stupar. På västfronten dör inga alls i dessa antal öht. De stora slagen, de avgörande händelserna – allt sker på östfronten. Det är Sovjet som med hjälp av de allierade vinner mot Tyskland, inte de allierade med hjälp av Sovjet.

Men, Sovjets tanks skulle bara ha fortsatt att rulla in över hela Europa om det inte vore för USAs närvaro. Det här är en extremt populär föreställning som jag sett folk upprepa miljontals ggr. Det intressanta med den är att den totalt saknar några som helst fakta till stöd. Inga som helst händelser i krigsslutet visar oss att Stalin ville rulla över Europa. Han ville stoppa och ta kontrollen över Tyskland som marionettstat, ja, men inte Europa. Stalin var nämligen inte alls intresserad av att låta kommunismens slingrande armar glida över världen – tvärtom gjorde han sig av med kommunister som resonerade i de banorna likt Trotskij. Han såg kontrollproblem i en värld fylld av kommunister som han inte skulle kunna hantera som despot – alltså var det ingen önskan. Hans önskan var ett starkt och autonomt Sovjet.

När Kalla kriget inleds så inleds det av USA. Det är de som gång på gång provocerar. Det kan sägas börja med kärnvapenbomberna i Japan och övergår snabbt i amerikanska militära baser överallt kring Sovjet. Du har dem i Tyskland, det dröjer inte länge innan de kommer till Turkiet. Och just kärnvapenräckvidden från Turkiet är det som verkligen sätter igång skiten. Stalin är död och Sovjet agerar nu mer utanför sina gränser än tidigare. Som respons på Turkiet sätter Sovjet planer i verket på en kärnvapenbas på Kuba. Får jänkarna stå på ryssarnas bakgård och peka med missiler på Moskva, ska ryssarna få peka med missiler på Washington via USAs bakgård.

Kubakrisen är ett faktum och USA tolererar inte Sovjets motdrag. Vi är nu närmre ett kärnvapenkrig än någonsin och det är ju inte förrän Chrustjov backar (USA var alltså beredda att starta kriget, notera detta) som krisen avblåses. Så småningom skrotas Turkietbasen i retur, men inget tyder på att det skedde innan, utan mer som en gest av god vilja efteråt.

Sen kommer ICBM in i leken och  schackmatchen är över eftersom inget behov av behov av baser nära varandras gränser längre finns.

Så småningom börjar Sovjets dåliga ekonomi också göra sig gällande. Decennier av lågkonjuktur tar ut sin rätt under 80talet och kriget i Afganistan är den verkliga dräparen av resurserna. 60talets stora militär börjar bli för dyr att hålla och Sovjet börjar vittra sönder av  sina ekonomiska problem. Det hela får ett dramatiskt avslut när Gorbatjov inför sina reformer. Han säger i en intervju efteråt att han djupt ångrar vad han gjorde. Faktum är att Gorbatjov försökte rädda Sovjet. Han ville inte alls det att Sovjet skulle falla – men hans reformer av ekonomin och inte minst öppnandet av information för medborgarna gjorde att revolten blev ett faktum och att allt snabbt, under loppet av bara några år föll. Det enda som höll samman Sovjet på 80talets slut var ju en illusion, och när illusionen avslöjades för medborgarna var det över.

Reagan? Han höll ju ett sånt fint tal… Ja, på inrådan av rådgivare, själv ville han faktiskt inte ens. Och dess verkan var totalt obefintlig. Han hade verkligen ingen som helst roll i vare sig Berlinmurens fall eller Sovjet. Det fallet orsakade sovjet helt på egen hand.

Slutsater: Sovjet är inget trevligt imperium. Alls. Men det är heller inte ett som vettlöst försöker expandera och erövra världen utan det handlar om noga utvalda buffertstater och så satelitstater som Kuba. Sovjets agerande under 70 år handlar om respons på vad man ser som yttre hot, och så ofta med rätta (USAs basbyggande). Man är ofta djupt besvärad av framväxande kommunistnationer och deras dyra behov av understöd – och inte alls lyckliga supportrar som gör vad man kan för att sprida kommunism till hela världen. När Stalins krigsarkiv öppnades återfanns inga som helst erövringsplaner för Europa. Det återfanns ett märkligt för Alaska… Och en uppsjö scenarion kring hur man skulle bekämpa ett anfall från USA och Europa. Inte ens Stalin, en av världshistoriens vidrigaste människor och själva symbolen för det hotfulla Sovjet hade alltså planer för att erövra Europa.

Dess fall beror helt på bristerna i planekonomin och misslyckade projekt. Aralsjön är ett snyggt ärr från den tidens storskaliga, men sällan fungerande projekt. Talibanproblemet idag är också ett slags ärr. Frågan är om kriget i Afghanistan får USA på fall, så som det fick Sovjet en gång.. man börjar ju undra. Det räcker väl med att USA får sin Gorbatjov som genomför fel sorts reformer, så faller kanske USA med – även om det trots allt står på mycket solidare grund.

T om kartan talar sitt tydliga språk vem det var som hotade vem.

Människor drivs ofta av egoism, rädsla, okunskap och irrationellt beteende. Just kombinationen av dessa ting kännetecknar rovdjurshatare och ett skeptiskt perspektiv på deras argument kan därför tillämpas precis som på andra irrationella saker människan har för sig.

Förvisso är inte alla rovdjur att leka med så en sansad respekt för farligheten hos vissa av dem kan vara befogad ur ett globalt perspektiv inte minst. Men knappast ur ett svenskt.

Skandinaviska brunbjörnar KAN förvisso om trängda eller skadade angripa människor. Men det är väldigt ovanligt enligt all statistik och leder nästan aldrig till dödsfall. Björnen är i övriga fall ett skyggt djur som undviker människor. Ibland händer det att björnar slår hundar, men då handlar det uteslutande om jakthundar som är tränade att angripa och stressa sina byten – alltså det är ett resultat av att djuren inte tas hand om korrekt av sina ägare som inte är uppmärksamma nog. Det är helt enkelt så att om du jagar i björnmark så är hundar slagna av björn en risk du faktiskt får finna dig i – lite så som en bergsklättare faktiskt får finna sig i att den kan falla ner och dö. Det hör liksom till själva självklarheten så att säga.

Din hund är en aggressiv inkräktare på björnens revir. Den kan inte tolka det på något annat sätt, för den är en björn med begränsad förmåga till kognitivt baserat resonemang. Du däremot är människa och borde kunna tolka saker och anpassa dig därefter. Det påstås ju att Homo sapiens är smartare än övriga djur, men man vet ju inte alltid om det verkligen stämmer…

Varghatet är det som är mest aktuellt. Det är djupt rotat hos människor i glesbyggdens Skandinavien – troligen pga våra jakttraditioner, kulturvärderingar och sagotraditioner här uppe och vårt avog kring direktiv från centralmakten – inte minst i trakter långt från den.

Grunden är alltså en kombination av “kom inte här och lägg er i” och traditioner. Men det finns även här fler argument som ofta hörs i debatten – inte minst då de direkt irrationella. Påståenden om vargar som anfallit människor dyker upp då och då. Och här gäller samma princip kring hundar vs varg som vid björnar. Jakthundens närvaro och beteende är en konkurrens som vargarna inte accepterar. Återigen är det inte vargarna som besitter förmågan att anpassa sig efter våra idéer, utan den äran borde alltid falla på oss med våra dryga 1500 kubikcentimenter hjärna.

Nu är även licensjakt på lodjur på tapeten. Även detta majestätiska djur ska nu helst utrotas om rovdjurshatare får sin vilja igenom. Jag har även här sett människor uttrycka rädsla för rovdjur. De har sett spår kring knutarna och är i princip livrädda för att gå ut. Som med vargen håller man barnen inomhus, eftersom vi alla ju vet hur många hundratals barn som faller offer för lodjur varje år…

Eller?

Det är ju just det som aldrig sker eller har skett. Vare sig varg eller lodjur är någon fara för människor i naturen. Att de går nära bebyggelse handlar ju om att här kan finnas enkla byten, så som våra tamdjur. De skulle aldrig gå nära dig, om du så var insmord i rå köttfärs.

Det finns verkligen ingen som helst grund för argumentet rädsla. Det är totalt irrationellt och skall som jag ser det bekämpas likt alla andra former av irrationellt baserade rädslor som dikterar politik och samhälle. Det förtjänar ingen som helst respekt faktiskt utan måste bildas bort. Rädslan för inte minst varg syns överallt. Vargar är sen urminnes tider stygga. Rödluvan lär barnen vem i naturen som skall fruktas. Bara själva ordet varg är ett misaktande olycksbådande ord som folk i historisk tid använde sparsamt för att skrämma folk när de talade om ulvar, som är det neutrala begreppet. Men vem säger ulv idag? Inte ens sörlänningar i naturskyddsrörelser… Djurstackaren heter ju varg idag i alla sammanhang.

Vad gäller de mer “realistiska” argumenten mot rovdjur så kretsar det primärt kring två saker. Det första är konkurrens. Rovdjur konkurrerar med oss om byten. Men att det skulle vara så att så många hjortar/kaniner/fasaner/älgar osv – vad det nu är jägare vill jaga – som dödas att det blir ont om byten för jägare, det köper jag inte. Och ÄVEN om det är så så gäller fortfarande principen att människor som bor i dessa trakter här i moderna västvärlden inte alls måste leva av jakten. Vi har ett val för vi är en varelse med civilisation, hjärna och möjligheter. Det är ingen obrytbar naturlag som hindrar jägaren från att lägga ner bössan. Det är hans envisa tjurighet som stoppar honom bara. Hans egoistiska vilja där jakten är ett nöje som han inte vill bli av med. Jag kan förstå det, jag har också intressen och passioner i livet. Men det är inte det samma som att jag nödvändigtvis måste ha rätt att utföra dem till varje pris.

Den andra aspekten är problem för jordbrukare och övriga som håller tamboskap. Här blir det så att med en närvaro av rovdjur så fälls X antal procent av djuren. Har man “otur” fälls alla. Men inte heller här kan jag känna att mina sympatier sväller över eftersom det i regel inte alls handlar om otur, utan om snålhet och okunskap om problemlösning.

Det dräller av länder i världen, inte minst i östeuropa, som har djupa traditioner av tamboskap och herdekultur där man kan hantera t ex vargen utan att utrota den. I deras fall handlar det om att man löser det med mänsklig närvaro hos djuren eller med vakthundar som är framavlade för syftet att skrämma eller i värsta fall döda vargar som inte tar hinten.

I modern västerländsk tradition kan man även tänka sig att de som är extra utsatta då helt enkelt får kalkylera med viss förlust (de får ju delvis redan betalt för sånt av staten) och i sitt eget intresse investera i “modern” teknik så som stängsel inte minst. Flertalet studier av stängsel hos hårt angripna fårägare från djurrättsgrupper har ofta kunnat påvisa att de har extremt undermåliga stängsel kring sina djur. Det är i princip som bönder numera inte begriper vad stängsel är till för utan låter farfarsfars rostiga taggtråd rasa ner på backen liksom…

Naturen är allas. Det är knappt så att man kan motivera nationsgränser när man talar om naturen då naturens djur och växter i regel tar föga notis kring var vi drar gränser, men blir ändå ofta offer för våra idéer. Allemansrätten vilar på en anda av just hur vi ska uppfatta naturen – som något som alla ska ha rätt att vistas i och även har skyldighet att skydda. Allemansrätten är en såpass fantastisk värdeprincip, att hela världen borde ha den. Tyvärr är det ju inte så. Tyvärr har inte speciellt många rovdjurshatare den i ryggmärgen, med tanke på vilken syn de har på “sin” natur.

När folk i rovdjurstät glesbygd hyser misaktning mot att folk i andra trakter (sk sthlmare och stadsbor eller en annan favorit: “sörlänningar”) öht uttalar sig i frågan blir jag förbannad.

När det påstås att “vi inte begriper hur det är, och inte ska uttala oss, pga kunskapsbrist och att vi inte har rätt att ens ha en åsikt” kan jag bara skaka på huvudet. Det är inte glesbyggdsbefolkningen rätt att diktera skogens innehåll. Inte minst när de så uppenbart inte alls är beredd att lyssna på fakta, utan dikterar utifrån egoism eller irrationella värderingar, eller i värsta fall utifrån en kombination av bägge ting. Deras “erfarenheter” är bara intressanta om de innehåller en portion sanning och självdistans nämligen. I verkligheten handlar det bara om en av mänsklighetens äldsta och sämsta egenskaper: Egoism.

Jag har hört rovdjurshatare försöka vända på steken och säga att det är vi som inte bor i glesbyggden som är egoister, att det är vi som bara tänker på oss själva när vi kräver att skogarna ska vara fyllda av varg, björn och lodjur.

Men det funkar inte så. Det är inte egoism att vilja försvara det naturliga ekosystemet mot en varelse som faktiskt inte passar in alls i detta ekosystem och som därtill har valmöjligheter att inte vara ett problem i det, men väljer annat. Människans plats i ekosystemet kan på sin höjd sägas finnas på en afrikansk savann för hundratusentals år sen, som samlare-jägare, som fanns långt ner på rangskalan av rovdjur och som klokt anpassade sig därefter. Lejon kom först, sen hyenor, sen vi. Så var det bara när människan hade en plats i ekosystemet. Men vår hjärnas utveckling gjorde att vi bröt oss ut från detta och ändrade alla regler.

Nej, det är naturvård mot det problematiska skadedjuret Homo sapiens som vi sörlänningar sysslar med, inget annat. Hon som på samma gång är smart och dum nog att kunna rädda och utrota andra djur på planeten – dvs diktera planetens ekologi.

Hon som därmed är farligare för allt liv på jorden än alla andra livsformer tillsammans och som därmed har ett moraliskt ansvar att skydda livet från utrotning från de av vår egen art vars moral inte är i paritet med förmåga att döda.

Det är liksom det som är att vara människa – att hindra andra människor från att göra ödesdigra misstag. Det är inte egoism, det är det som kallas att vara upplyst och civiliserad.

Grammygalan i USA. Whitney Houston dör härom dagen och inte helt oväntat ägnas denna dam en stor portion uppmärksamhet på USAs största musikaliska event. So far so good.

Men sen kommer det som ett brev på posten. De kan inte låta bli att exkludera folk och fans i sorgen genom att programledaren LL Cool J, läser upp en bön från “alla där” som då mer eller mindre villigt böjer sina huvuden och knytar sina händer… De som INTE gör det sticker ut som en eldsvåda i mörkret.

Det här otrevliga förutsättandet att alla i ens närvaro är kristna (och resten kan minsann tyst åtminstone härma) går mig ofta på nerverna. Man ser det ofta i amerikanska realityshower och liknande hur otroligt vanligt det är med kollektiv bön i offentliga sammanhang, trots att det många ggr går över gränsen för vad USAs lagar tillåter för just offentliga sammanhang. Och rent statistiskt sett vet man att eftersom USA har någonstans mellan 10 och 25% ateister, så är det alltid någon i dessa scener som gör så här för att de känner sig tvingade.

Det är mer vardag än undantag att du förväntas delta i det kristna tramset i landet där borta.

Vad är då problemet? En bön är väl inget en ateist dör av? Nej, men det är exkluderande för alla som inte är kristna att bli utpekade som annorlunda om vi inte åtminstone härmar och följer med strömmen och låtsas. Som ateist närvarande vid en öppen tillställning som inte görs i religiös regi skall det inte ske kollektiva uppmaningar om kristna superreligiösa riter så som bön. Framförallt inte i ett land där kristendom är norm, och ateister ses som allt från landsförrädare till satans apostlar. Eller man behöver inte ens vara ateist för att sticka ut här, det räcker med att man är jude, muslim, hindu, buddhist eller någon annan religiös tillhörighet så ställs man för valet att skenheligt delta eller trotsa.

En liknelse: Jag går aldrig i demonstrationståg och kommer nog aldrig göra det heller. Anledningen? Det finns alltid folk där som ska exkludera folk. Även om jag håller med demonstranterna om ämnet och tycker att en demonstration i frågan är en bra sak så finns det alltid folk som på dessa tillställningar som infogar andra element i demonstrationen som inte hör hemma där. Hatbudskap med stark ideologisk förankring inte minst.

I en demonstration mot tex rasism är det väldigt vanligt att du får se hamas-flaggor (en av världens mest uttalat rasistiska organisationer faktiskt). Även om jag skulle kunna tänka mig att gå och tåga mot rasism, så skulle jag aldrig gå tillsammans med folk som har som agenda att utrota ett helt folk, på just rasistiska grunder. Men eftersom idioterna ALLTID dyker upp i demonstrationståg (de dras till det som flugor till skit) så är risken stor att de dyker upp och kidnappar tillställningen och exkluderar alla som inte håller med dem i vad det än nu är för korkat mål som de vill kidnappa demonstrationen till. Skulle du inte vilja gå i  ett demonstrationståg om fred i Malmö under SDs fanor? Det vill inte jag heller. Bra, då förstår du vad jag menar och känner när kommunister höjer sovjetflaggor eller islamister höjer hamasflaggor under samma tåg… Nämligen att man blir exkluderad.

Om jag går på en musikgala och de hyllar Whitney där så är det helt ok egalt om jag gillade henne eller inte som artist. Det finns det liksom inget att säga om och hör till galan.  Men om några på galan plötsligt uppmanar alla till bön, då respekterar de inte folk där längre. Om jag inte böjer huvudet som gäst i publiken när kameran sveper förbi, då helt plötsligt kan och kommer det tolkas som att jag inte visar Whitney respekt…

Jag som ickekristen förväntas att i tid och otid visa hänsyn för kristnas behov i olika situationer, men det slutar oftast med att de exkluderar alla som inte tror som dem, istället för att syftet i fråga kommer i fokus (i det här fallet Whitneys stora karriär). Jag menar bara att låta bli att be inte alls är lika stor uppoffring som att tvinga ateister eller folk tillhörande andra religioner mer eller mindre tvingas delta i en bön. Du kan liksom spara bönen till hemmet, vännerna som tycker likadant eller kyrkan där sånt ska ske. Inte sätta igång och mässa på en musikgala…

Det värsta i kråksången är dock inte att man som ickekristen exkluderas i så många sammanhang i länder som USA, det värsta är att när man påpekar det så blir man boven. Man får inte ens protestera över exkluderingen utan att man då framställs som om man vore politiskt korrekt eller kristofob…

Uppdatering: Här är en annan form av exempel på hur ovilja att delta i riter och ceremonier kan få en person att minst sagt känna sig exkluderad… Fast riktigt så här farligt är det ju inte att låta bli att be på grammygalan.

Landskap förändras under dessa mycket större numrärt abstrakta tidspann som vi aldrig kommer i kontakt med som art. Ett berg är allt annat än något beständigt och evigt om du ger det hundra miljoner år. (Med få undantag skall sägas, det finns enskilda berg, som tack vare att de inte är bildade genom veck eller vulkanism är extremt beständiga, likt Blå Jungfrun utanför Öland tex, som är ett av världens äldsta bergsformationer)

Men vad gäller Alperna, Anderna, Himalaya eller annan valfri veckbildad bergskedja, inklusive våra egna berg i Skanderna (som i nuvarande form faktiskt INTE är veckbildade, utan frameroderade, men som istället ligger mitt i eländig istidsmiljö), så har de en mycket mer begränsad livslängd. Om 100 miljoner år finns inte en kulle kvar av Mount Everest.
Inte en kulle. Allt har blivit grus, sand och lera och har spolats ner på slätterna nedanför, eller ut i haven. Så funkar det. Vi har gått om massiva bergskedjor i klass med Himalaya som kommit och gått. Inte minst den som låg rakt ovanför Kullaberg i Skåne tex. Kullaberg är då, skall det noteras, inte en rest av denna bergskedja, utan en kropp som låg långt under, som eroderats fram.

Så när jag ser folks nästan skapelse-aktiga syn på naturen vill jag bara skaka på huvudet. Jag kan förvisso förstå det estetiska perspektivet av att vilja konservera naturen, men ur ett geologiskt perspektiv är det löjligt.

I Sverige talar man om att skydda naturen. Det inkluderar väldigt ofta geologiska formationer. Man talar om att man inte bör elda på klipphällar. Man talar om hur stenbrott ger “ärr” i naturen “som aldrig läks”. Men det handlar bara om vilka tidsspann du tänker i.

Det finns t om de som med betong försöker gjuta fast Hoburgsbubbens näsa när den trillar av… Allt för att vi överlag har en konserverande syn på en beständig natur som inte alls är så beständig som vi vill ha den. Bara under loppet av ett par mänskliga generationer (!) kan geologiska formationer så som Gotlands raukar ändra utseende dramatiskt, välta och försvinna. De är trots allt späda ynglingar som eroderat fram ur revkalkstenen sen senaste nedisningen. Dvs superunga geologiska formationer som folk springer och ger dvs namn till.

Jag tycker detta är löjligt. Låt naturen ha sin naturliga gång och låt klippor och stenar, så länge ingen fara för liv föreligger, rasa som de vill och skall göra. Sluta behandla det som en fragil gudomlig skapelse som vi måste skydda från naturen. Det är i långa loppet lika löjligt som att tejpa fast vissnade löv på ett träd.

Det handlar inte om att jag anser att estetiken vi lägger i det hela är ointressant eller ogiltig. Bara att hur vi motiverar det, med trams om “ärr” och liknande, är direkt irrationellt.

Visst, om vi tar gubbens näsa så genererar den viktiga turistpengar, så en reparation kan därmed motiveras. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån hur fånigt det är. Hur korkade och ömkliga ÄR människor som vill åka och se på en näsa av betong på en kalksten? Har vi inte utvecklats mer intellektuellt? Om 6000 år finns inte ett spår kvar av vare sig Hoburgsgubben eller någon annan av raukarna vi ser idag. För att använda årtal som Homo sapiens begriper…

Lek och lär: http://images.4channel.org/f/src/589217_scale_of_universe_enhanced.swf