The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… ;)

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

Vi behöver inte mer Jesus i vården

Jesusmanifestationen (en liten men för de anhöriga väldigt viktig händelse i Stockholm) höll tydligen ett gäng seminarier på temat religion och vård. Jag kommenterar det hela citatvis, men ni kan läsa artikeln i sin helhet här.

All modern vård och omsorg har ytterst sina rötter i kristen tradition och solidaritet med de svaga och utsatta.

Godtyckliga gränsdragningar tillhör retorikerns bäste vän, men inte den seriösa vetenskapsmannen. Det här med att rent allmänt åberopa historia som argument för nutiden är i bästa fall intressant, men i det flesta fall medvetet förvillande och irrelevant. Den nutida humanismen, den sekulära som genomsyrar det svenska samhället, där goda handlingar baseras på utilitarism och individers empati, har inget med kristendomen att göra utan är en rent allmänhuman etik. Om någon vill dra gränsen för rötter i kristedendomen handlar det om retorik, inte fakta. Frågor om etik och moral är äldre än de grekiska tänkarna och om kristna apologeter vill dra gränsen i medeltiden, kan jag dra gränsen i den hedniska antiken eller ännu hellre samtidens sekulära moral med större logik. Historiska arv är fruktansvärt missbrukade begrepp. Jesusmanifestationens kristna har inte mer gemensamt med medeltidens kristna än jag har med antikens ateister. Vi är alla produkter av en mycket modernare historia – den tidigmoderna tidens upplysningar och i de kristnas fall: konservativa reaktionära bakåtsträvanden.

Ordet lasarett kan enkelt härledas ända från Bibelns berättelse om Lasarus.  Många sjukhus startades av kloster­ordnar.

Ja det är sant att klostren bedrev en med den tidens mått mätt bra och sympatisk vård av gamla och sjuka. Så länge katolicismen fanns. Därefter blev det skött i annan regi innan mer sekulär sjukvård här i västvärlden eftersom det inte var kristendomen i sig så mycket som värnade om vård, som det var just klostren som på så sätt knöt traktens bönder till sig beroendemässigt.

Klosten hade en given position för samhällsnyttan. Bönderna fick vård och lite skolning. Munkarna fick mat och råvaror. Om klostren har jag föga ont att säga. Det är den vaga outtalade kopplingen mellan dagens människor i Jesusmanifestationen och dessa munkar och nunnor jag vänder mig mot. De har inte mer relation till eller saker gemensamt med dessa medeltida tjänare än vad den här ateisten har och ska knappast försöka skapa en röd tråd till sina egna behov idag från hur vården via kloster fungerade. Den var mycket mer jordnära – och baserad på ”i brist på annat”. Dagens Jesusmänniskor tenderar att sätta böner framför vetenskap – och det är något helt annat. Klostren, notoriska välkända inrättningar för att vetenskapen öht skulle kunna utvecklas till det den är idag genom sin respekt för även profana böcker, och en tillflyktsort för mången ateist redan på medeltiden, är något helt annat än dagens kristna frikyrkor. Jämförelsen finns helt enkelt inte så som artikeln antyder.

Idag är idag. Det är mestadels i USA som vården skötts av religiösa organisationer idag, i Europa började det efter reformationens slakt av klostren skötas av en rad olika sekulära inrättningar istället bortsett från en del kvarlevande lasaratt i de största städerna. Provinsialläkare tog över i Sverige from 1600talet tex, finansierade av staten, likaså jordemödrar också finansierade lokalt. Men inte ens i USA var kyrkan roll speciellt stor i vården utanför storstäderna på östkusten. I övriga USA var det privat avlönade läkare som gällde. Man ska helt enkelt inte överdriva kyrkans roll i vårdens historia även om den heller inte skall underskattas. Dagens kristna vill gärna dra en röd tråd från medeltidens kloster till fromma sjuksköterskor, men det fungerar inte så.

För övrigt var det inte kristna som uppfann vården heller som påståendet ovan antyder med sin koppling från nutid till klosterväsendet. Egyptier, greker och romare hade en effektiv vårdapparat för sjuka, med etik och moral, långt innan Jesus ens var påtänkt och som på väldigt få sätt alls skiljer sig från den medeltida.

De kristna inrättningarna tog över de antika romerska och var de som skötte en stor del av vården och medicinen under medeltiden bara, för att det så sedan dök upp andra kristna som förstörde apparaten under reformationen. Det var kanske behövligt, för annars hade klostren kanske än idag haft hand om all vård, vilket knappast hade inneburit annat än att forna tiders oftast felaktiga teorier om kroppen än hade styrt. Men innan den moderna vården hann ifatt reformationen så var livet rätt eländigt. 1500-talet och 1600-talets början är rätt usla tider för sjukvården och det är faktiskt inte förrän på 1800talets slut när den sekulära humanismen, mänskliga rättigheter och en vetenskaplig syn på medicin tar över helt som det blir bra vård.

I Sverige hade sköter­ske­utbild­ningen ända fram till för några årtionden starka band med kyrkan och kristen människosyn. Att vara sköterska eller läkare var ”ett kall”. Det var då.Hur ser det ut 2013? frågar sig arrangörerna. Mångkultur, accelererande sekularisering och blind ekonomism har på några år förändrat vårdens innehåll till enbart medicinering och strikt vetenskaplighet.

Med andra ord: Det var bättre när de ogifta sjuksköterskorna neg och tog emot en klapp på huvudet likt pigor som betalning än behandlades som en professionell yrkeskår med status som syntes i plånboken. Ett stort problem för vårdyrkets status idag är just den där gamla statusen att man ”egentligen” ska vilja göra allt gratis om man är en riktigt god sjuksköterska. Inte ska sjuksköterskor strejka för bättre lön, det ska ju helst vara ett kall. Lite så går idealet faktiskt än idag. Sambon som är ssk har faktiskt stött på chefer som använt det som allmänt argument mot lönehöjningar för ssk.

En annan stor förändring som gör pig-statusen på sjuksköterskor befängd är att när sjuksköterskor en gång i tiden skolades i vård så var det mycket just bara omvårdnad och på ett trivialt anekdotbaserat plan. Vad som verkligen var god vård var godtyckliga åsikter eller pseudovetenskapliga dogmer, och bara sällan baserade i riktiga vetenskapliga fakta.

Likt det mesta andra akademiska vält har omvårdnadsteorin utvecklats och det är idag ett akademiskt ämne som det forskas inom. Lägg därtill det faktum att vi idag har speciallistutbildade sjuksköterskor med komplicerade medicinska kunskaper likt IVA och anestesi och det där med ”kallet” blir rätt absurt att åberopa som viktigt. Det osar snarare bara förakt för vårdyrkets status som professionellt yrke.

Visst, en person som verkligen brinner för sina medmänniskors bästa blir säkert en sympatisk person som i teorin låter som en bra människa för vården, men inte nödvändigtvis en kompetent omvårdare eller läkare för det. Evidensbaserad kompetens är och förblir viktigare än något annat inom omvårdnad. Annars har vi, som vi hade förr i tiden i vården, ett gäng tyckare, som kanske menar väl, men som hanterar folk helt okontrollerat, och som t om när de har rätt, inte har något att luta sig åt.

Det är strikt vetenskaplighet, som artikelförfattaren uttrycker sitt förakt för, som idag gör att sjuksköterskor inte sprider bakterier mellan patienter i lika stor utsträckning som förr när allt sjuksköterskan skulle göra egentligen mest handlade om att hålla folk i handen, tala om Jesus, bädda sängen och vara den allsvetande läkarens piga.

Tänk, för 200 år sen dog folk som flugor av epidemier våra sjukhus innan Florence Nightingale lyckades få igenom en rapport om hygienens underskattade roll i vården där Jesus var det sista hon åberopade som en lösning på problemet (och då är hon ändå ett exempel på någon som annars ofta var allt annat än sekulär).

Att dödsfall genom sjukhusepidemier idag är mycket ovanliga beror inte bara på att den strikta vetenskapligheten har gett oss nya fungerande mediciner (tillskillnad från de gamla kristna favoriserade botemedlen; bön, örter, åderlåtning och lavemang), det gav oss ett begrepp om att medicin ibland handlar om att göra vad som är rätt och inte vad folk alltid vill eller tycker.

Du vet, säga ifrån och sätta ner foten när folk okunnigt säger ”ja men min mormor säger att vitkål kan bota cancer” och inte behandla dessa direkt farliga åsikter med respekt. Eller med ett mer relevant exempel: När någon kristen inte vill låta vetenskapen/läkare hitta botemedel mot sjukdomar, pga religiösa skäl. Det kan vara direkt personlig vägran av vård som existerar likt blodtransfusioner hos Jehovas vittnen. Men lika mycket när man vill stoppa stamcellsforskning för oss alla, eftersom man fått för sig att döda fosters rättigheter är viktigare än att miljontals slipper dö av saker som Alzheimer, ALS, MS och Parkinsons. Ni vet, ett gäng härliga andliga sjukdomar som är guds gåva till mänskligheten för att han gillar oss så mycket… Notera att man även drar all stamcellsforskning över samma kant i sin passion för predika fostrens större värde än födda människor. För inte alla stamceller kommer från foster, men all stamcellsforskning motarbetas ändå av Jesus små dåligt pålästa tennsoldater.

Kristendomen överlag har varit ett problematiskt inslag för medicinen (inte omvårdnaden i sig nu, utan just medicinen som vetenskap). Deras, revirpinkande, skråtänkande stenhårda tro på dels antika påhitt som humoralpatologi och ogillande av just vetenskapliga förklaringar på åkommor (än idag hanterar ju inte minst katoliker en rad olika sjukdomstillstånd som om de beror på besatthet, guds straff och annat religiöst betingat som helst om de öht ens skall lösas isåfall skall lösas med trams.) hade kunnat vara så mycket bättre rent historiskt om inte människan som en gudomlig skapelse hade hägrat över alla äldre tiders medicinska (miss)uppfattningar.

Det säger sig självt att så fort du ens tänker tanken på att ”ja men det där är Guds straff/vilja” så står det förhållningssättet stick i stäv med att vilja hitta en naturlig förklaring. Du blir istället nöjd. För du har din förklaring. Och den som är nöjd slutar fundera. Så funkar alla människor.

Således stod den medicinska utvecklingen också ganska stilla under nästan hela medeltiden. Inte för att antikens människor var klokare eller något bättre på spåren än örtlära och humoralpatologi, och heller inte för att kristendomen inte bidrog alls till utvecklingen av den moderna medicinen, men för att den fortfarande i det stora hela kring just medicinsk utveckling var mer i vägen än till nytta rent tankemässigt eftersom den inte då, som nu, är speciellt vetenskapsvänlig som religion. Religiösa inrättningar som klostren i all ära, men det är inte gudars närvaro i dessa hus som gjorde dem viktiga för vetenskapens utveckling, utan den enorma tid folk där hade att just läsa och fundera på saker.

Kristendomen var bra på att förvalta omvårdnaden av folk från antiken och t om utveckla just omvårdnadsbiten till att bli ännu bättre. Men den var direkt usel på att utveckla medicinen som vetenskap när religionens förklaringar hängde över allting som ett antiintellektuellt spöke. Och problemet idag är att omvårdnad inte kan skiljas från medicin, utan det krävs kunskaper i medicin, för att förstå vilken omvårdnad som är bäst.

Överdrift? Nej det är ju exakt det vi ser med detta uttalande från Jesusmanifestationen. Det var bättre förr, när sjuksköterskorna och läkarna var kristna och allt var mindre strikt vetenskapligt. Jag argumenterar bara utifrån vad jag läser.

En röd tråd finns här. Medeltidens dogmatiska ideal lever i Jesusmänniskorna och de förstår inte att anledningen att folk idag väldigt sällan dör av ett benbrott, getingstick eller en förkylning är för att vi har haft en vetenskaplig utveckling som helt utan gud som variabel i någon förklaring, istället bara har försökt ge sig på att förklara allting evidensbaserat. T om goda kristna vetenskapsmän begriper i regel att man inte ska blanda in gudar och profeter i vetenskapens förklaringar. Men i Jesusmanifestationens led finns det inga goda vetenskapsmän. Bara missnöjda bittra reaktionärer som inte hänger med i samhällets utveckling. Och som ni kan se nedan; synd om sig själva tycker de också i god kristen tradition. Det är ju så himla jobbigt att tillhöra de där ynka 2 miljarderna kristna som inte har något att säga till om i världen…

I synnerhet har djupa diken skapats mellan professionell vetenskaplig vård och andliga relationer mellan patient, vårdpersonal och läkare. Att tala om Gud och inre behov med en patient är i dag närmast tjänstefel. Att bedja tillsammans med en patient blir övergrepp.

Humor. Nja om en kristen patient och kristen vårdare ber tillsammans i det privata, utan att därmed undlåta viktiga behandlingar, det finns tid för det, ej stör andra, eller vara frågan om att det bara är en part som vill det, lär det inte var någon som säger något om det sker. Men nu är det inte speciellt många inom vården som ÄR kristna längre och tiden till annat än den allmänna vården är ringa, precis som i övriga samhället. Man kan som kristen inte förvänta sig att demografin på ett sjukhus mer än i några promillen skiljer sig från övriga landets demografi kring kristendom.

Men jag antar att Jesusmanifestationens vänner helst av allt skulle vilja se att det vore ett krav i CVt för vårdpersonalen att vara kristna. För vården var ju så himla bra förr när den var religionsbaserad istället för vetenskapsbaserad som nu…

Lycka till med urvalet på landets sjuksköterskeutbildningar. Om de trodde det var svårt att rekrytera nya studenter nu, så är det nog inget mot hur kravet om bibelbekännelser skulle påverka antalet sökande i negativ riktning. För att inte tala om hur många fantastiska empatiska människor som faktiskt känner att de har ett kall att vårda andra – helt utan att Jesus är med som drivkraft – skulle exkluderas. Men vem behöver väl kompetenta akademiskt skolade sjuksköterskor, bara de tror på Jesus och kan trycka ner böner i halsen på otacksamma läskiga ateistiska patienter så är resten så gott som oviktigt…

Det bästa vore väl kanske präster helt igenom på sjukhusen och slippa all eländig vetenskap helt och hållet? Då blev det ju fart på andligheten. Låt oss bedja bort cancern.. det finns ju så många rapporterade fall i världshistorien där det har lyckats! Inte…

Visst finns det luckor i hur vården fungerar idag. Visst borde man lyssna på mer vad folk vill. Visst borde den har kvadrupla resurser. Visst borde det regna läkare från skyn och visst borde cancer sedan länge vara utrotat. Och visst borde det finnas möjligheter till andlig vård för de som önskade det.

I en perfekt värld. Med obegränsade resurser.

Vården är allt annat än perfekt eftersom världen är allt annat än perfekt – men vägen till en bättre värld och vård (både omvårdnad och medicin) handlar om att utvecklas framåt, inte ta ett endaste korkat historielöst steg bakåt in i medeltida ideal och hysa förakt för sekularisering och vetenskap.

För det är ENDAST dessa ting som gör att vi inte längre mäter galla mot blod och urin och försöker bota franska sjukan, sticksot och moderpassion med verkningslösa örter och bön.

För vården är idag år 2013 på ALLA sätt bättre än den var 1913 och astronomiskt mycket bättre än den 1813, 1513, 1213 och år 13. Utan undantag. Verkligen inget alls med vården förr uppvisade bättre resultat. Om du seriöst tror att nunneklädda religiöst rekryterade sjuksköterskor i något charmigt soligt brittiskt hospital – så som det ser ut i Downton Abbey, var bättre på något alls än dags sjuksköterskor så tror du fel.

Om du tror vården var bättre på att förvalta just dina protestantiska lutheranska andliga behov så stämmer det kanske, men om du tror den kunde behandla din urinvägsinfektion med dagens effektivitet hade du fått fortsätta be på toaletten olyckligt tillsammans med Jesus. Om du tror att patienterna var lyckligare förr, när pseudovetenskaplig vård i regel inte kunde göra annat för dem än ge dem falska förhoppningar, så drömmer du söta verklighetsfrånvända drömmar.

Om du saknar bön vid sängkanten och Jesuskors på väggen så får du väl resa till något missionssjukhus i Afrika och ta in där istället och uppleva lite av nostalgin med andlig vård – ja bortsett från att de där har ännu mindre tid för det pga ännu mindre resurser. Om du vill ha andlig spis i din svenska sjukhussäng så får du väl helt enkelt ringa efter din präst och kolla om hen vill komma. Varför öht ens besöka sjukhuset om du har gud på din sida kan man ju också fråga sig…

Det är trots allt inte sjukvårdens jobb att hantera dina särskilda andliga behov – hur viktiga dem än är för dig eftersom det är vi skattebetalare överens om inte kan finansieras av skattemedel det också.

Dessa får du sköta på din fritid och tacka din gud ifall andra – andligt lyxigare – möjligheter presenterar sig ändå, som tex en religiös omvårdare, som har tid över för dina andliga behov bortsett från sina betalda arbetsuppgifter.

Förövrigt: Varje större sjukhus har sjukhuspräster och kapell/bönerum. Räcker inte det? Nej, för när det kommer till konservativa människor i allmänhet och kristna i synnerhet finns det ingen ände på tramsiga saker att klaga över.

Att diskutera med folk som har fel

Att diskutera pseuduvetenskap är bland det roligaste jag vet. Men det är också oerhört frustrerande. Oräkneliga är nätterna då jag gått till sängs, störd och irriterad över att inte ha nått fram till en person som har fel.

Gah! FEL!

Kreationister, alternativmedicinare, folk troendens på spöken och oknytt, historierevisionister, antisemiter, konspirationsteoretiker, klimatskeptiker (men även naiva miljövänner) har allesammans orsakat mig mycket huvudvärk pga denna frustration. När man presenterar goda argument i en diskussion, men märker att för varje argument du ger, så möts du av ett nytt motargument som bara blottar nya kunskapsluckor i meningsmotståndaren. Den känslan.

Och det är där skon klämmer. Folk som tror på trams gör inte så av en slump. De gör så för att de i grunden saknar viktiga kunskaper men har enormt mycket övertygelse trots det (eller kanske just pga det). De har helt enkelt byggt upp den där dumheten som de tror på eftersom någonstans långt nere i husgrunden så finns det enorma kunskapsluckor eller defekta byggnadsmaterial.  Bara tänk på alla dessa experter på biologi och geologi som är våra kreationister. I regel har de inte ens läst ämnena på gymnasienivå. Om du inte har det i åtanke, då kan du aldrig begära något av dem i en diskussion heller.

Man stöter alltså på en kreationist som vill diskutera ”fel i evolutionsteorin”. Finns det någon poäng i det då? Ja ibland om personen uppvisar sökande tendenser kan man nå fram men i de flesta fall är det meningslöst. Det kvittar fullständigt hur man lappar och lagar den där defekta murstenen som utgör deras defekta syn på evolutionsteorin om man inte inser att det lär finnas viktigare och mer grundläggande fel djupare i huset. Vissa har inte någon grund alls till sina korthus!

Enda sättet är att styra in diskussionen på deras tro och personliga motiv. Men det gillar de inte. Då är man ”inte saklig”. Trots att det är EXAKT det man är när man vill diskutera deras BEHOV av att evolutionsteorin MÅSTE vara falsk oavsett vad man påvisar.

Det är ett heltidsgöra att lyckas med sånt och jag känner ofta kallet att utföra det. Jag har så svårt att ignorera en diskussion med någon som har fel. Att bara lämna det därhän, blunda och gå vidare.

Men jag har inte längre tid och tar jag mig tid så tar det upp för mycket plats i skallen på mig. Jag har viktigare saker att göra och det är osannolikt att jag kommer kunna fortsätta blogga om sånt framöver.

Den här bloggen går därför ner i (troligen permanent) vila och det lilla jag kommenterar vidare i frågan sker på min personliga blogg istället (den har de som behöver ha det redan tillgång till. Ni andra får fråga snällt.).

Jag önskar skeptikerrörelsen, VoF, humanisterna, oberoende skeptiker, ateister och  kritiska bloggare all lycka och välgång i kampen mot vidskepelse, fundamentalism och okunskap!

På idiotin bara.

När öppna dörrar slås in

Ansgar är känd som Nordens apostel, och han var såvitt man vet den förste missionären att resa till Sverige. SVD

Det finns väl egentligen få saker som är mer underhållande än när någon med kraft och bravur slår in en redan öppen dörr. Via Lindenfors blogg blev jag uppmärksammad om en intressant text som både innehåller nyheter och för forskningen redan välkända faktum som framställs som nyheter. Poängen med texten är hur det kring texterna om Ansgar uppenbarligen fanns en massa tveksamheter. Men det är inte det som jag tyckte var det intressanta utan övriga påståenden i artikeln som handlar om hur kristendomen rent allmänt spreds hit.

I mycket gammal grundskoleundervisning skildras Ansgar som ”mannen som kristnade Sverige”. Om du har vuxit upp med påståendet om det är du antingen 50+ eller ett offer för en värdelöst ouppdaterad lärare i historia/religion.

Att så inte var fallet på några vägar alls har varit det rådande paradigmet i forskningen i evigheter. Det är inget nytt. Dels har vi det enkla faktum att Ansgar inte direkt lyckades med något (vilket artikeln framställer som en nyhet), dels har vi det faktum att vi via arkeologiskt material vet att närvaron och tillverkningen av kristna artefakter finns som är äldre än Ansgar (artikeln framställer det som att vi inte skulle känna till något annat äldre).

Forskningen vet att kristnandet av Sverige var en långsam process som inte fick någon reell fart innan maktens män deltog i det hela under sen vikingatid. Därefter gick det som det nästan alltid gör med masskonverteringar till nya religioner: Det går uppifrån-ner i den sociala trappan. Makten tar snabbt till sig en gynnsam religion och gör den till den officiella medan folket överlag på riktigt inte tar till sig religionen på samma sätt men den officiella bilden säger inget om denna ovilja. Spåren av asatro finns kvar tills slutet på medeltiden i landet med tex införandet av landskapslagar som specifikt omnämner förbudet för blot. Men man kan ifrågasätta om det hedniska egentligen någonsin försvann helt.

Problemet med texten är att den inte ger sken alls av verkligheten kring hur vi ser på kristendomens inträde i Sverige utan den tyder snarare på att forskaren i fråga, säkerligen hur kunnig som helst på just personen Ansgar (och annat säkert med), uppvisar märkliga brister i kunskaperna i övrigt om vad historievetenskapen och framförallt: arkeologin står idag om kristendomens inträde. Man får ju hoppas att det bara är frågan om brister i tidningsartikeln eller retoriska knep för att förstärka poängen, för annars står det illa till med amerikansk historieforskning.

Hur många dog under korstågen?

…Jag vet inte. Men många hävdar absolut vetskap och talar om miljontals offer. Eftersom det finns en hel del myter kring medeltiden och korstågen känner jag att det skulle behöva utredas. Men det är även förvånansvärt svårt att hitta god forskning om kalla fakta – så som antalet döda.

Korstågen var inget som drabbade folk i gemen i Europa i a f. Det var mestadels adelsmän och äventyrare som begav sig av på det. Det fanns ingen värnplikt eller liknande som tvingade ut folk i gemen i krigen mellan påven och patriarken, påven och ”hedningar” och påven och Islam. Det sågs förvisso som en stor ära att slåss för Gud och påven, men väldigt få hade i slutändan råd med äventyret.

De flesta i västeuropa la nog öht inte märke till det och väldigt lite skrivet material som görs i Europa handlar därför om korstågen i förhållande till den impact det tillskrivs historien idag. Jag kan inte låta bli att reagera på det lite.

Och för muslimerna beskrivs ofta korstågen idag av muslimer och av nickedockor som idel elände. Hur elaka kristna kom och förstörde och dödade allt och alla helt oskyldiga offer. Men samtida muslimska tänkare har inte alltid den bilden av skillnaden mellan kristet och muslimskt styre – som vi tror de ska ha.

”We left Tibnin by a road running past farms where Muslims live who do very well under the Franks-may Allah preserve us from such a temptation! … The Muslims own their own houses and rule themselves in their own way. This is the way the farms and big villages are organized in Frankish territory. Many Muslims are sorely tempted to settle here when they see the far from comfortable conditions in which their brethren live in the districts under Muslim rule. Unfortunately for the Muslims, they have always reason for complaint about the injustices of their chiefs in the lands governed by their coreligionists, whereas they can have nothing but praise for the conduct of the Franks, whose justice they can always rely on.” http://en.wikipedia.org/wiki/Ibn_Jubayr

Därtill är det vida känt att korstågen innebar att väst och öst kom att utbyta massor av tankar och idéer med varandra. Och det ökade även på infrastrukturen över Europa med ökad handel osv. Medeltiden var en ekonomiskt rik tid och mycket berodde på sidoeffekter ur korstågen som oftast mest ledde till ökad mobilitet i Europa än annat.

Ur elände kommer ofta goda ting heter det alltså – men man ska heller inte överdriva eländet i det här sammanhanget. Någonstans i storleksordningen 50 000-200 000 personer dog under korstågen beroende på källor, de flesta av dessa soldater, merparten av sjukdomar. Ja du läste rätt. 50 000 får en del det till idag. Den siffran är säkert för låg, men ändå intressant att ha i åtanke.

50 000 – 200 000 döda är förvisso hemskt, men i jämförelse med andra konflikter är det ett mycket modest antal offer för en 300 år lång period som tillskrivs så mycket elände.

Räknar man lite bredare och inkluderar alla religiöst motiverade krig under perioden 600-talet (med konflikterna mellan morer och franker i sydfrankrike) och förrämrade livsvillkor för folk lokalt som innebar svält ända fram till 1350-talet så kan man sträcka siffran till kanske 500 000 döda pga ”korståg”. För att komma upp i högre siffror måste vi räkna in den tidigmoderna tidens inkvisitioner och hårdförda kolonisation och inte minst 100årskriget – eller räkna in varenda normalt död under korstågsperioden. Men då har vi liksom lämnat ämnet korståg.

Det finns många fantasisiffror på nätet och i äldre forskning (från 17-1800talet inte minst! Snacka om icke pålitliga siffror att nyttja. Jo tjena.) om korstågen som handlar om allt från 500 000 till 9 miljoner offer. Vanligast är siffran 2-3 miljoner. Men var kommer dessa siffror från då?

Förvånansvärt ofta ser det ut att bara vara ett påstående.

Mest vetenskaplig verkar paradoxalt nog Gibbons vara i sammahanget eftersom hans siffror baseras mestadels på historiska källor. Inte illa för en 1700talshistoriker. Men i stort kommer alla siffror du idag kan hitta på nätet från en massa cirkelpekande runt på samma sidor där originalforskningen liksom inte går att hitta. Inte minst är tyvärr wikipedias artikel om antalet offer baserat just på detta och på tidningsartiklar.

Men tittar man istället på demografiska analyser i princip och så sjunker siffran. Den måste rimligen sjunka eftersom Europas befolkning exploderar i antal på ett sätt som den sen inte gör förrän drygt 400 år senare igen under den tidigmoderna tiden. Kan befolkningar explodera i antal samtidigt som ett stort krig som döda miljontals pågår (alltså inte efteråt i sk baby booms). Det verkar inte jätterimligt tycker jag. (Mer om detta något stycke längre ner).

Exakt hur många som dog vill jag inte hävda absolut vetskap om. Jag vet inte. Det kan mycket väl vara så att det dog 9 miljoner faktiskt dog av korstågen och att de modesta siffror jag såg som sanna utesluter för mycket – och att det är jag som sitter inne med faktoiderna som tror på låga siffror.

Men den källkritiskt lagde skall vara medveten om hur godtyckligt sådana här offersiffror skapas och hur mycket propaganda som finns med ibland. Ibland är det rena vilda gissningar (om än från forskare), ibland handlar det om att man okritiskt bara för vidare rapporter från samtidens ofta propagandamässiga källor, men oftast när det öht görs ordentliga bedömningar är problemet istället urvalet troligen. Allt och alla som öht dör tillskrivs vara offer för en viss händelse. Dvs inga dör längre en naturlig död av andra skäl.

Ett modern skräckexempel på skitsnack här är Tjernobylkatastrofen där propagandasiffror talar om miljontals döda över närliggande länder. I verkligheten ligger siffran, inklusive de mest vaga kopplingar i cancerfall på något enskilt tusental. Högt räknat. Den officiella siffran ligger fortfarande på under 100 – och inte utan goda skäl.

Korstågen är offer för samma påhittade överdrivna siffror vågar jag påstå.

Vi vet att det innan korstågen på 600talet fanns ca 30 miljoner människor i Europa. Vi vet att det efter högmedeltiden och innan pesten fick sitt grepp fanns ca 70-100 miljoner. Så här mycket hade befolkningen i Europa aldrig vuxit tidigare och det skulle komma att dröja innan Europas befolkning växte lika mycket igen. Om Europas söner i stora antal gick och dödde sig i tankar om In hoc signo vinces för att Deus vult både i Palestina och bland fel-kristna i Östeuropa, så skulle vi inte ha haft en dramatisk befolkningsboom rimligen. Så här tänker man i a f ur ett mer etnologiskt-arkeologiskt-demografiskt perspektiv. Jag litar mer på sånt (tillsvidare) än siffror som i stort inte alls kan motiveras av dess upphovsmän.

Men om någon kan presentera siffror och backup på dessa som inte utgörs av tidningsartiklar i Times, dåliga hemsidor eller bara precis påståenden från ofta urdöda auktoriteter. Ge mig moderna data som innehåller urvalskriterier och metod.

Den vetenskapliga synen på medeltiden och ”the dark ages” (del 2)

När jag kritiserade den snäva synen på medeltiden så möttes jag av visst medhåll tillslut, men med reservation kring just specifikt ”The dark ages”, alltså det vi idag istället kallar senantik + tidig medeltid i mer korrekt vetenskaplig benämning. Alltså Europa från 300-talet eKr fram tills 1000-talet och högmedeltiden. Den var fortfarande eländig – och skulden var primärt kristendomens.

Jag tänkte komplettera förra bloggposten om vad vi faktiskt vet om tidigmedeltiden med inlägg om vetenskap, filosofi, samhällsutveckling och livsvillkor för folk.

Den tidiga medeltiden (alltså AD 476–1000) var en tid med svaga statsbildningar i västroms spår. Gränser flyttas nu dagligen mot det som allt mer skulle likna de stater vi känner idag. Det vi skulle kalla ordnad samhällstruktur med kontinuitet finns det alltså inte så mycket av mer än lokalt inledningsvis (Byzan tex) även om det mot slutet av perioden skall komma att bildas fler kontinuerliga riken (visigoter, ostrogoter, franker osv)

Det skrivna originalmaterialet i västvärlden är därför ringa och begränsas mest till frankiska annaler, byzantinska texter och texter från primärt italienska kloster. Det här är en tid då kunskaperna i grekiska försvinner eftersom språket i fråga som används allt mer blir latin istället (det beror mycket på väst vs östs delning där grekiska är ett östspråk och latin ett västspråk).

Men väldigt få grekiska vetenskapliga texter fanns på latin sen tidigare (romarna översatte förvånansvärt lite grekisk filosofi till sitt eget språk vad jag har förstått) – så vi får en tidsmässig lucka t om högmedeltiden innan översättningarna kommer i kapp.

Därav begreppet ”dark ages” – för det skrivna materialet är alltså svagt i jämförelse med tidigare och senare. När källmaterialet blir svagare eller mer svårtytt har man som jag redan påpekade i den förra bloggposten på temat en tendens att kalla sådana perioder för ”dark ages”.

I den muslimska världen frodas däremot det grekiska arvet bättre och därtill massor med inslag från äldre persiska filosofer och tänkare. Här talar man istället om en gyllene tidsålder. Det utvecklas också här inom ämnen som matematik t ex. Men det skall tilläggas att detta med ”islams gyllene tidsålder” mycket är en efterkonstruktion och faktiskt är ett väldigt kritiserat begrepp som bygger på en rad förenklingar, myter, rena lögner och dåliga jämförelser. Men mer om det en annan gång. Det är ett känsligt ämne som är svårt att diskutera kritiskt.

Det är i a f först under 1000-talet som Europa kommer ifatt med det skrivna materialet i o m att kyrkan skaffar sig en ordentlig struktur över hela Europa och därtill vi får någorlunda stabila stater där skrivalster kan produceras, frodas och överleva tidens tand. Högmedeltiden är det väldigt lite att orda om, det är en tid med stora filosofiska, teknologiska och vetenskapliga framsteg och källmaterialet är rikt.

Men det innebär inte att utvecklingen i västeuropa har stått stilla eller förfallit under den tidiga medeltiden. Men man måste förstå sammanhanget. Skrivpapper var dyrt och exklusivt och ekonomierna svaga. Konflikterna mellan vilka språk som skulle gälla i de nya staterna komplicerade kommunikationer och bevarandet av skrivet material.

Västeuropas landområden var ju i princip slavkolonier åt Rom och det tog till att omvandla dessa specialiserade landområden till fungerande självständiga riken. Det innebar också att merparten av utvecklingen under den tidiga medeltiden låg kring att få fram jordbruksteknik som inte var baserat på slavar som skulle föda en växande befolkning och där antikens föråldrade lösningar inte längre fungerade. Skiftesteknik, hjulplogen, harv, skvalt, vind- och vattenkvarnarna är några av den tidiga medeltidens viktigaste tekniska bidrag till Europas ekonomiska välstånd. En ny sorts plog på varje åker kanske inte glimmar lika fint som ett unikt obskyrt astronomiskt instrument, men i praktiken är det på alla sätt mycket viktigare för utvecklingen faktiskt. Det är först när instrument kommer till samhällelig nytta – som deras samhälleliga nytta kan avgöras. Och även under antiken var de flesta av antikens tankar och uppfinningar ointressanta för samhällets utveckling.

Här kanske den filosofiälskande människan fnyser lite av förakt – men det är i fungerande jordbruksteknik hos folk i gemen som välstånd och utveckling byggs i historien – inte i existensiella frågor och manicker uppfunna hemma hos rika slavägande adelsmän i Grekland.

Men nog sjutton finns det exempel på tidigmedeltida och senantik (alltså kristen antik tid) med filosofisk utveckling som borde imponera även den mest skeptiske individ. Här är några exempel:

  • Augustine (354-430 AD) Kyrkofader. Anhängare av Platon, utvecklade mycket kring etik och moral som vi kanske inte skulle tycka var modernt, men också intressant nog att bibeln innehåller metaforer och symbolik snarare än ordagrann historisk sanning. Vilket givetvis är jätteviktigt för utvecklingen av epistemologin och det rationella tänkandet med ifrågasättande av religioners läror. Utan tankar som Augustines, ingen sekularisering.)
  • Boethius. (ca. 480–524 eKr) Kyrkofader. Som bla såg till att påbörja översättningar av grekisk filosofi till latin så att det kunde nå större grupper. Utvecklade också radikalt det här med filosofi i allmänt, ontologi och problemet med universaler (alltså tankar om vad som är verklighet och möjligheterna här, dvs ännu mer viktiga bidrag till epistemologin) som man hade brottats med sen antiken. Han bidrog även enormt mycket till mer estetiska tankegångar i filosofi och även till musikutvecklingen. Han är så viktig att vissa faktiskt har kallat den tidiga medeltiden för Boethius tid. Idag dock givetvis okänd för de flesta.
  • Alcuin of York. (Ca 730tal – 804 AD) Matematiker och anställd läromästare vid Charlemanges hov, Bevarat finns bla hans Propositiones ad acuendos juvenes.
  • Rabanaus Maurus (780 – 856 AD). Teolog som bla skrev encyclopedin De rerum naturis (On the Nature of Things).
  • Theodulf du Orléans  – Var med och skapade en av Charlemanges skolor. Detta utvecklade sig senare till ett viktigt bibliotek för hela västeuropa.
  • Lupus Servatus – Mångsysslande lärdeman vid det frankiska hovet. Viktig för humanism, källkritik och filosofiska diskussioner kring den fria viljan.

Även om den tidiga medeltiden i västvärlden inte är så fylld av världslig filosofisk utveckling som den skulle komma att bli under högmedeltiden har det mer med ekonomi och statsbildning att göra än religion. Det är frånvaron av rika starka stater som gör att västeuropa inte längre är centrum. Det har inget med religion att göra. Som redan påpekat är samma period en väldigt produktiv tid i den minst lika religiösa islamiska världen.

Det ekonomiskt mycket rikare och troligen (jämfört med väst) religiöst mycket strängare Byzantinska riket producerar en rad viktiga framsteg. Till dessa hör militära otrevligheter så som grekisk eld. Vilket får ses som något ganska viktigt, med tanke på att det introducerar Europa in i mer modern krigsteknik – och effektivt därtill. Byzantium stod som rike i nästan 1000 år. Här är en handfull namn från tidiga medeltiden.

  • Isidore av Miletus och Anthemius av Tralles är viktiga vetenskapsmän och matematiker som är mer och utvecklar massor kring inte minst byggteknik. Än idag är bygget av Hagia Sophia (ja den huvudbyggnad som står idag) en imponerande teknologisk och arkitektonisk bedrift.
  • John Philoponus – Var med och utvecklade och kritiserade den byzantinska teologin så att själva skapelsekonceptet i sig ifrågasattes.
  • Byzantium var också en viktig plats för utvecklingen av humanism. Viktiga namn här är  Maximus PlanudesManuel MoschopulusDemetrius Triclinius och Thomas Magister. (Här skall dock erkännas att namnen på dessa humanister mer hör hemma i högmedeltid. Byzan VAR en starkt teokratisk nation inledningsvis.)

Det finns mycket elände som händer under den tidiga medeltiden i både öst-väst-syd och norr av Europa. Precis som både innan i antiken och efter i högmedeltiden. Förvånansvärt ofta ska du dock se att religionen och dess apologeter inte bär skuld utan att det ofta handlar om mer världsliga krafter som beter sig illa mot folk. Nord och östeuropa härjas ofta av invaderande hästberidna folk. Östeuropa står i konstant krig med det expanderande islamiska kalifatet. Västeuropa är inledningsvis innan frankerna bygger upp sitt rike lite av världens glesbyggd. Fattigt och marginaliserat och utan fungerande infrastruktur efter att västroms slavekonomi gav över makten till Foederati.

Visst finns det förföljelse av icke-kristna (och av kristna som förföljer kristna inte minst) Värst är östeuropas Byzan som går hårt åt greker inte minst. Utan att förringa alla offer för det eländet så får man påpeka att det är inget mer eller värre än vad som skett tidigare och senare i historien. Det är inget unikt eller mer typiskt för tidig medeltid alls.

Det är demografiska och ekonomiska faktorer och även en rad pestpandemier som gör ”The dark ages” till vad det är och inte religionen. Befolkningen sjunker inledningsvis, men stabiliseras sen. Faktorer som  Antonine PlaguePlague of CyprianCrisis of the Third CenturyPlague of Justinian.  Och de väderrelaterade problemen på 500talet (Extreme weather events of 535–536) var tillsammans med den allmänt turbulenta tid som denna statsbildade tid var anledningen till en nedgång i skrivandet. Inte kristendomen.

Det här var alltså en liten sammanställning om den tidiga medeltiden specifikt. Om högmedeltiden och den sena medeltiden finns det hyllmetrar mer att ta upp.

Den vetenskapliga synen på medeltiden och ”the dark ages”

Ni vet att jag påstått att medeltiden är väldigt förtalad. För det har jag kallats allt möjligt och blivit misstrodd. Det har lite känts som när man debatterar med kreationister som säger att man ljuger när man hävdar att evolutionsteorin är den som forskningen idag ser som sann och inte pseudovetenskapliga skapelseteorier. Faktiskt har det känts exakt så eftersom jag ju vet var forskningen står idag. Oerhört frustrerande minst sagt.

Men idag känns det lite bättre eftersom jag av slumpen sprang på en bra artikel. Som ni ska se är det inte min åsikt, utan den som forskningen faktiskt har idag. Wikipedia sammanfattar väldigt väl varför ”The Dark Ages” är en totalt ovetenskaplig benämning på en väldigt förtalad period.

Jag har plockat ut det jag personligen tyckte var viktigast. Jag lämnar kvar wikipedias fotnots-länkar så ifall någon vill kontrollera källorna så kan de göra det. Jag rekommenderar en läsning av originalartikeln eftersom den innehåller mycket mer om varifrån det vinklade begreppet kommer ifrån och hur mycket det har färgat vår synsätt.

Om begreppet ”The Dark Ages”:

The concept of a Dark Age originated with the Italian scholar Petrarch (Francesco Petrarca) in the 1330s, and was originally intended as a sweeping criticism of the character of Late Latin literature.[4][11] Petrarch regarded the post-Roman centuries as ”dark” compared to the light ofclassical antiquity. Later historians expanded the term to refer to the transitional period between Roman times and the High Middle Ages (c. 11th–13th century), including not only the lack of Latin literature, but also a lack of contemporary written history, general demographic decline, limited building activity and material cultural achievements in general. Later historians and writers picked up the concept, and popular culture has further expanded on it as a vehicle to depict the Middle Ages as a time of backwardness, extending its pejorative use and expanding its scope.[12]

The rise of archaeology and other specialties in the 20th century has shed much light on the period and offered a more nuanced understanding of its positive developments.[12] Other terms of periodization have come to the fore: Late Antiquity, the Early Middle Ages, and the Great Migrations, depending on which aspects of culture are being emphasized. When modern scholarly study of the Middle Ages arose in the 19th century, the term ”Dark Ages” was at first kept, with all its critical overtones. On the rare occasions when the term ”Dark Ages” is used by historians today, it is intended to be neutral, namely, to express the idea that the events of the period often seem ”dark” to us only because of the scarcity of artistic and cultural output,[13] including historical records, when compared with both earlier and later times.[9]

The idea of a Dark Age originated with Petrarch in the 1330s.[4][5] Writing of those who had come before him, he said: ”Amidst the errors there shone forth men of genius; no less keen were their eyes, although they were surrounded by darkness and dense gloom”.[14]Christian writers, including Petrarch himself,[4] had long used traditional metaphors of ”light versus darkness” to describe ”good versus evil”. Petrarch was the first to co-opt the metaphor and give it secular meaning by reversing its application. Classical Antiquity, so long considered the ”dark” age for its lack of Christianity, was now seen by Petrarch as the age of ”light” because of its cultural achievements, while Petrarch’s time, allegedly lacking such cultural achievements, was seen as the age of darkness.[4] As an Italian, Petrarch saw the Roman Empire and the classical period as expressions of Italian greatness.

When modern scholarly study of the Middle Ages arose in the 19th century, the term ”Dark Ages” was widely used by historians. In 1860, as John Barber notes, Burckhardt in The Civilization of the Renaissance in Italy ”formulated the classic contrast between the medieval period as the ‘dark ages’ and the achievements of the Renaissance as a period of revived antiquity that included literature, elegance and erudition”.[29] However, the early 20th century saw a radical re-evaluation of the Middle Ages, and with it a calling into question of the terminology of darkness,[9] or at least of its pejorative use. Historian Denys Hay exemplified this when he spoke ironically of ”the lively centuries which we call dark”.[30]

When the term ”Dark Ages” is used by historians today, therefore, it is intended to be neutral, namely, to express the idea that the events of the period often seem ”dark” to us because of the paucity of historical records compared with both earlier and later times.[9] The term is used in this sense (often in the singular) to reference the Bronze Age collapse and the subsequent Greek Dark Ages,[1] the dark ages of Cambodia (c. 1450-1863), and also a hypothetical Digital Dark Age which would ensue if the electronic documents produced in the current period were to become unreadable at some point in the future.[31] Some Byzantinists have used the term ”Byzantine Dark Ages” to refer to the period from the earliest Muslim conquests to about 800 AD,[32] because there are no extant historical texts in Greek from this period, and thus the history of the Byzantine Empire and formerly Byzantine territories that were conquered by the Muslims is poorly understood and must be reconstructed from other types of contemporaneous sources, such as religious texts.[33] It is also known that very few Greek manuscripts were copied in this period, indicating that the seventh and eighth centuries, which were a period of crisis for the Byzantines because of the Muslim conquests, were also less intellectually active than other periods.[34] The term ”dark age” is not restricted to the discipline of history. Since the archaeological evidence for some periods is abundant and for others scanty, there are also archaeological dark ages.[35]j

However, from the mid-20th century onwards, other historians became critical of even this nonjudgmental use of the term for two main reasons.[9] First, it is questionable whether it is possible to use the term ”Dark Ages” effectively in a neutral way; scholars may intend this, but it does not mean that ordinary readers will so understand it. Second, the explosion of new knowledge and insight into the history and culture of the Early Middle Ages, which 20th-century scholarship has achieved,[37] means that these centuries are no longer dark even in the sense of ”unknown to us”. To avoid the value judgment implied by the expression, many historians avoid it altogether.[38]

Och så den moderna vetenskapliga synen på medeltiden:

The medieval period is frequently caricatured as supposedly a ”time of ignorance and superstition” which placed ”the word of religious authorities over personal experience and rational activity.”[40]

However, rationality was increasingly held in high regard as the Middle Ages progressed. The historian of science Edward Grant, writes that ”If revolutionary rational thoughts were expressed [in the 18th century], they were only made possible because of the long medieval tradition that established the use of reason as one of the most important of human activities”.[41] Furthermore, David Lindberg says that, contrary to common belief, ”the late medieval scholar rarely experienced the coercive power of the church and would have regarded himself as free (particularly in the natural sciences) to follow reason and observation wherever they led”.[42]

The caricature of the period is also reflected in a number of more specific notions. For instance, a claim that was first propagated in the 19th century[43][44]and is still very common in popular culture is the supposition that all people in the Middle Ages believed that the Earth was flat. This claim is mistaken.[44][45] In fact, lecturers in the medieval universities commonly advanced evidence in favor of the idea that the Earth was a sphere.[46] Lindberg and Numbers write: ”There was scarcely a Christian scholar of the Middle Ages who did not acknowledge [Earth's] sphericity and even know its approximate circumference”.[47]

Other misconceptions such as: ”the Church prohibited autopsies and dissections during the Middle Ages”, ”the rise of Christianity killed off ancient science”, and ”the medieval Christian church suppressed the growth of natural philosophy”, are all cited by Ronald Numbers as examples of widely popular myths that still pass as historical truth, although they are not supported by current historical research.[48] They help maintain the idea of a ”Dark Age” spanning through the medieval period.