The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… ;)

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

400 ppm

Vi har nu en nivå på 400 ppm CO2 i atmosfären. Grattis till det rekordet. En nivå av växthusgaser som Jorden inte upplevt tidigare under kvartärtiden, dvs de senaste 3 miljoner åren.

En nivå vi inte borde kunna uppnå på naturlig väg eftersom Jorden befinner sig i en kall period, en tid med nedisningar. Nivåer på 400 ppm hör hemma i Jordens varmare historia då isarna på polerna krymper eller försvinner helt och man faktiskt kan sola under palmer vid polcirkeln. Som jämförelse hade vi ca 600-1500 ppm under dinosauriernas tid (mesozoikum) och 1500-4500 ppm under paloelitikum, där nivåerna endast sjönk under de ”kortare” perioder av kallare klimat som uppstår när kontinentdriften skapar sådant klimat. I det stora hela är ju Jorden faktiskt ovanligt kall just nu. Men så länge vi har existerat har den inte varit varmare och det är ju det relevanta i kråksången + hur uppvärmningen går till. Kontinentaldrift kan vi inte göra mycket åt, eller solcykler, men den här uppvärmningen är en följd av oss, om det råder det numera lite tvivel om (även om man givetvis alltid ska vara öppen för okända fenomen).

Det intressanta är vad som kommer ske med temperaturen. I vanliga naturliga fall är temperaturstigningen ett resultat av geologiska förändringar, dvs öppnade/stängda vattenströmmar, nya landmassor som ändrar luftströmmarna osv. Det naturligt varmare vädret leder till högre CO2, som då ytterligare gör det ännu varmare osv. Cykeln bryts i regel bara av att kontinenterna ändrar läge igen. Dvs det här är långsamma förändringar på ofta hundratals miljoner år.  Dvs först höjs tempen, sen kommer växthusgaserna. Men vi har även exempel på motsatsen som tex PETM då stora mängder CO2 släpptes ut i atmosfären och temperaturen steg till mycket varmare temperaturer än vi har idag. Fast den dramatiska händelsen tog ändå några miljoner år… Det är det här med att den vi ser nu arbetar i en takt som är tusenfallt snabbare som är det riktigt kusliga. Men fortfarande så sakta att vi inte nödvändigtvis ser…  Thats geology for you. När det går fort geologiskt verkar det fortfarande stå stilla i våra ögon.

temp

 

Och inte ett jota tror jag vi kan göra åt saken även om vi är skuld nu. Jag är rädd att miljöorganisationerna är på tok för naiva i sin tro på att det räcker med att begränsa utsläppen. Det här är en brand som brinner av egen maskin nu. Fossila gaser börjar frigöras från havsbottnar, permafrostområden osv. Och intresset för storskaliga geoingenjörsprojekt som skulle kunna motverka problemen är begränsade. Det här med att kalka världshav eller dimma ner atmosfären tex.

Det enda, paradoxalt nog, som skulle kunna rädda läget är nog att vi närmar oss en ny nedisningsperiod. Men ingen är inom synhåll. Om vi ens öht kan se den pga uppvärmningen.

Det är skönt att man bor i Nordeuropa och verkar uppleva allt i form av en negativ feedback där NAO gör att vi här lokalt får det kallare när jetströmmarna ändrar banor. Men för resten av planeten i stort ser det rätt jobbigt ut.

SvD Guardian HuffPost

Det proportionslösa tänkandet

Att frukta det som inte är farligt och inte frukta det som är farligt – det är något som alla människor gör. Även jag gör mig skyldig till det ibland. Men även med ursäkten att den bäste av oss inte alltid tänker rationellt är det ett ämne värt att belysa. För endast genom att vi tänker rationellt kan vi agera rationellt.

Inom religionen ser man t ex hur folk är mer rädda för en Gud de inte vet finns än problem som uppstår när man dödar i denne Guds namn. Jag begär inte empati nu, utan bara proportioner. Att säga att man ska döda någon, eller många andra, för att de t ex har ritat en teckning av en gudomlig gestalt, eller lever i förhållanden som inte är ok enligt religionen eller bara helt enkelt inte har tolerans med kritiker – och dödar dessa likt vi ser drabbar massor av sekulära bloggare i mellanöstern inte minst, är att inte besitta förmågan till att tänka i proportioner.

Visst, det finns värderingar inblandat i detta, men proportionstänkandet är också en faktor. En seriefigur mot någon annans liv – det är ett tecken på väldigt förvrängda proportioner.

I vardagen är det annars proportioner kring faror som visar på de mest absurda feltänk. Folk är rädda för att flyga plan, jätterädda, men sätter sig utan att blinka bakom ratten på en bil, trots att sannolikheten att du ska dö i en bilolycka är enormt mycket större än i en flygolycka. Eller ännu hellre: En motorcyklist som åker hojen till stranden en vacker sommardag som fruktar att en haj ska äta upp honom när han badar – i svenskt vatten. Proportionslös rädsla i vardagen.

Apropå hajar då. Rovdjurshatare i västvärlden målar gärna upp bilden av farliga rovdjur som KAN döda – inte minst döda små barn för att det ska bli extra behjärtansvärt. I själva verket rapporteras det noll dödsfall per år där rovdjur i det fria har dödat människor. Dör det folk av björn och varg är det alltid frågan om fångade eller i zoo uppväxta djur med beteendestörningar och utan naturliga flyktvägar.

En och annan aggressiv jakthund som angriper varg eller björn räknas knappast heller som varken barn eller människor i sammanhanget ifall någon undrade. Javisst vi kan alla till mans skrämma upp oss kring rovdjur om vi vill. Be någon tänk ut en skräckberättelse med ond bråd död och hemska varelser och monstret i det blir ju oftast ett rovdjur – och inte ett betesdjur. Vi tänker alla så, eftersom det ju efter årmiljoner som primater i naturen har varit så att rovdjuren har varit våra konkurrenter. Och kanske, djupt inne i oss, finns spåren av en primal rädsla för huggtänder, rotade i att vi som små gnagare var lätta byten på en svunnen savann. Men i det stora hela är annars rovsdjursskräck rimligen mer rotat i att vi sen barnsben tutas i sagor om stygga vargar och liknande.

Det handlar därför om att tänka logiskt. Och framförallt alltid vilja göra det. Vad är det som är farligt i naturen? Är det inte ganska mycket mer vettigt att frukta älgkor som vaktar sina kalvar och som faktiskt dödar enstaka människor då och då? Hur många ggr sitter jägarna och berättar skräckberättelser om alla de som varje år dör av någon eländig sjukdom efter att en fästing bitit folk?

Det stora problemet uppstår inte bara i uppfattningen i sig om vad som är farligt eller inte farligt, utan i hur vi sedan agerar. Folk som inte är religiösa tar t ex hänsyn till att det finns religiösa som ser seriefigurer som något man kan släcka en annan människas liv för. Det är knappast ok att man står vid sidan och inte säger ifrån. Visst, av rädsla kan man låta bli att säga saker, men när man aktivt tar strid FÖR de proportionslösas dumheter, då spelar man en annan sorts match.

Det samma gäller också rovdjurspolitiken. När man tar hänsyn till att det finns människor som säger att de är rädda för att låta deras barn leka ute, eftersom det finns varg i skogen, så ger man efter för andras proportionslösa dumheter. Det ska man inte göra. Man ska upplysa dem om att risken att deras barn blir skjutet av ett vådaskott när pappa rensar den gamla vargdödar-bössan är astronomiskt mycket större än att vargen dödar lillan. För vargen – den fria sorten i naturen – har inte i modern tid dödat en endaste människa, varken vuxen eller lintott.

Att vara rädd för vargen – på riktigt – för sitt lintottiga barns skull – är bara snäppet mer sansat än att vara rädd för spöken. Och det är inget man ska linda in i snälla ord heller.

Det är varje sansad människas plikt om att upplysa folk som tänker utan proportion kring faror eller brott mot något de håller kärt – att de gör så – tills det går in i huvudet på dem i betydligt större mängd än det gjort innan. Jag kan inte se några förmildrande omständigheter mot att låta de proportionslösa får diktera något. Att det finns psykologiska förklaringar bakom den proportionslösa skräcken kring kontroll osv är heller ingen ursäkt.

Samtidigt finns det komplicerade frågor. Ta tex svininfluensan för några år sen och även efterdyningarna idag med pandemrixkomplikationer. Här har vi ett moraliskt problem. Dels skrämmer man upp folk kring en influensa som dödade avsevärt mycket färre folk än vanliga influensor gör varje år, men dels så var den i de fall folk fick den troligen oproportionellt farlig ATT få. Hur gör man då? Ropar varg som man gjorde eller tonar ner allt? Svårt att säga. Rätt gjorde man troligen inte – varken i larm eller agerande men någon självklar lösning på hur man skulle agera finns heller inte.

En del frågor är alltså svåra att åberopa den solklara rationella vägen i. Men de flesta andra, likt flygrädsla, vargskräck eller seriefigurer, är knappast speciellt svåra. Där finns det alltid ett uppenbart bättre sätt att tänka och ett påtagligt sämre.

Mormonerna och deras profetior

Återkommer med en liten post i ett ämne som borde beröra fler än vad folk själva tror här i Sverige. Det amerikanska valet och mormonerna. 

Mitt Romney är ju mannen som är född in i den mormonska kyrkan. En märklig kyrka vars kopplingar till kristendom i allra högsta grad kan ifrågasättas – och ifrågasätts - även om mormonerna själva ser sig som de mest kristna av alla kristna.

Det som gör att de ändå ibland accepteras som kristna av andra kristna har ju nästan uteslutande att göra med att de delar samma moralkoder som övriga kristna och att de inte skyltar med sin tro. De är mot aborter, är överlag kreationister, har biblisk syn på äktenskap och är emot allt som andra kristna fundamentalister i USA är emot (dvs 45% av befolkningen minst räknat i antalet kreationister, men troligen mer om man räknar de allmänt moralkonservativa). Idet stora hela är det inte mycket skillnad på en mormon i vardagen och andra amerikaner.

Det finns gott om kristna nätverk på nätet som dock är anti Romney. Inte för att de är liberalare än honom, utan för att de har läst på lite mer om mormonkyrkan och inte accepterar att de tillhör samma religionsgrupp. För mig som utomstående kan jag faktiskt sympatisera med att många kristna inte vill att mormoner skall räknas till kristna – det finns en hel del teologi som skiljer dem åt på det markanta planet även om de rent moral och etikmässigt sett är väldigt lika.

Som person verkar Romney vara lite så där smyg-liberal ibland. Dvs inte riktigt så konservativ som han utger sig för att vara för att locka röster. Han har ju nästan uttalat stöd för abort vid något tillfälle. Nästan. Och han stoltserar ju med att vara duktig på att få demokrater med sig i frågor.  Detta i kombination med att han lägger fram vackra enkla ekonomiska floskler om hur landet skall få triljoner nya jobb genom att sänka skatterna får flertalet människor att glömma bort allt annat. Även människor som inte stöder hans moralkonservativa sida väljer att strunta i det – kanske för att den moralkonservativa sidan helt enkelt inte är tydlig nog. Kanske för att han gömmer sin religion. Eller kanske för att vissa är så fanatiska kring ekonomi som viktigare än allt annat att de helt saknar kontakt med andra egentligen viktigare frågor. Jag kan förstå varför det sitter Timbro-typer i Sverige och i tysthet stöder honom… de är förblindade av hans magiska löften om skattesänkningar och därmed blir allt annat oviktigt. Det är sorgligt att folk tror att Mitt har magiska trick som löser allt och att alla andra frågor är mindre viktiga, men så funkar folk som styrs av extrema ideologiska motiv tyvärr.

Så att analysera Romney genom att analysera personen Romneys uttalanden känns minst sagt hopplöst.

Då tycker jag att man inte skall glömma bort att han faktiskt tillhör mormonkyrkan snarare. Det är inte sekundärt att han tillhör dem. Det är primärt. Att vara medlem där är inte som att vara medlem i Svenska fd statskyrkan direkt. Det är ett betydligt mer distinkt religiöst markerande och styrande av ens vardag.

Vad är det då som är problemet? Jo mormonism är en mycket märklig form av religion som aktivt har beblandat sig i det världsliga livet aktivt på ett sätt som få andra religioner gör idag. Dvs för en mormon är det religiösa allt annat än en privatsak. De massiva projekten med fotografering av kyrkliga arkiv är nog det mest kända världsliga ting folk känner till, men kanske inte lika känt är syftet som helt är religiöst och som handlar om profetior om Jesus återkomst som måste förberedas aktivt av mormonerna.

Vi, kloka svenskar, föreställer oss ibland att profetior, det är något flummigt metafysiskt trams som man inte behöver bry sig om som sekulär eller ateist. Det är något religiösa tokar tror på. Men riktigt så enkelt är det inte. Profetior likt de mormonerna sysslar med handlar om uppgifter som mormonerna skall utföra. Det har liksom ingen som helst betydelse att du och jag kan sitta och här år 2012 och säga att ”så fan att någon skäggig typ på 1800talet såg saker i framtiden, det är trams”.

Ja det är trams att någon ”profet” skulle ha sett det om man inte tar hänsyn till att ingen har påstått annat än att det handlar om instruktioner. Det metafysiska i det hela är irrelevant. Det är det självuppfyllande inslaget som är hela grejen.

Instruktioner som säger tex att USA skall styras av en mormon en dag som ”räddar konstitutionen” genom att införa en teokrati som upphäver alla fel som begåtts. Instruktioner som säger att ”för att bana väg för Jesus” så måste det utvalda folket (judarna) omvändas till mormoner, ett nytt tempel byggas på tempelberget och så slutligen måste ett stort krig inledas (Harmageddon) för att Jesus skall komma åter och rädda oss från oss själva. Undrar du varför Mitt är så himla engagerad i Israel och varför han i princip har lovat anfalla Iran så fort han kan så behöver du inte undra mer. Det är inte för att han är köpt av någon israelisk lobbygrupp eller för att han är en krigshök. Det är för att han är mormon som tror på mormonernas religion.

Nu tror jag inte att mormoner överlag går omkring och planerar för ett tredje världskrig. Vad jag däremot VET är att det är en del av deras religiösa tro och att det är de själva som måste genomföra det och att de religiösa ledarna inom religionen def inte kan blunda för det.

Vi snackar inte periferin av religionen nu, vi snackar viktiga centrala saker. Hela mormonismen är uppbyggd kring just vikten av profetiorna. Den vilar på kristendom som reviderats just av profetiorna. Här kan du se en lista på de viktigaste profetiorna och vilka som mormonerna har lyckats med att få igenom och vilka som återstår.

Så vad händer ikväll ifall Romney vinner? Ja när han tillsätts den 21 januari nästa år så återstår att se vad som kommer ske. Jag är rädd att förbud mot aborter och stamcellsforskning och att homosexuella kan glömma mänskliga rättigheter kan bli de saker som minst kommer påverka folks liv negativt.

Men jag hoppas innerligt att jag har fel. Jag hoppas innerligt att Mitt är så hal och så girigt maktgalen att hans religion inte spelar någon större roll för honom egentligen. För gud hjälpe oss ifall han är en fullt ut troende fundamentalistisk mormon som tror på vita häst-profetian och att mormonerna måste jobba för Jesus återkomst. Då dröjer det inte länge alls innan krigen startar och Europa som vanligt får betala priset av USAs krig med flyktningsströmmar, terrorökning och annat skit. Och även om Mitt otroligt nog personligen vill skita i mormonprofetiorna så kan jag inte låta bli att undra vad som sker ifall hans högsta kyrkliga ledare börjar diktera saker för honom… Kommer han kunna säga nej då?

Allt för många kusliga frågor om Mitt och hans religionsagenda är obesvarade. Jag hoppas de förblir obesvarade och att amerikanerna hellre väljer Obama. Som ateist, sekulär, kristen, humanist, kvinna, homosexuell, vetenskapsbejakande, fredsälskare eller bara rent allmänt tänkande människa är Romney inget du skall rösta på iaf.

Mer läsning:

Att diskutera med folk som har fel

Att diskutera pseuduvetenskap är bland det roligaste jag vet. Men det är också oerhört frustrerande. Oräkneliga är nätterna då jag gått till sängs, störd och irriterad över att inte ha nått fram till en person som har fel.

Gah! FEL!

Kreationister, alternativmedicinare, folk troendens på spöken och oknytt, historierevisionister, antisemiter, konspirationsteoretiker, klimatskeptiker (men även naiva miljövänner) har allesammans orsakat mig mycket huvudvärk pga denna frustration. När man presenterar goda argument i en diskussion, men märker att för varje argument du ger, så möts du av ett nytt motargument som bara blottar nya kunskapsluckor i meningsmotståndaren. Den känslan.

Och det är där skon klämmer. Folk som tror på trams gör inte så av en slump. De gör så för att de i grunden saknar viktiga kunskaper men har enormt mycket övertygelse trots det (eller kanske just pga det). De har helt enkelt byggt upp den där dumheten som de tror på eftersom någonstans långt nere i husgrunden så finns det enorma kunskapsluckor eller defekta byggnadsmaterial.  Bara tänk på alla dessa experter på biologi och geologi som är våra kreationister. I regel har de inte ens läst ämnena på gymnasienivå. Om du inte har det i åtanke, då kan du aldrig begära något av dem i en diskussion heller.

Man stöter alltså på en kreationist som vill diskutera ”fel i evolutionsteorin”. Finns det någon poäng i det då? Ja ibland om personen uppvisar sökande tendenser kan man nå fram men i de flesta fall är det meningslöst. Det kvittar fullständigt hur man lappar och lagar den där defekta murstenen som utgör deras defekta syn på evolutionsteorin om man inte inser att det lär finnas viktigare och mer grundläggande fel djupare i huset. Vissa har inte någon grund alls till sina korthus!

Enda sättet är att styra in diskussionen på deras tro och personliga motiv. Men det gillar de inte. Då är man ”inte saklig”. Trots att det är EXAKT det man är när man vill diskutera deras BEHOV av att evolutionsteorin MÅSTE vara falsk oavsett vad man påvisar.

Det är ett heltidsgöra att lyckas med sånt och jag känner ofta kallet att utföra det. Jag har så svårt att ignorera en diskussion med någon som har fel. Att bara lämna det därhän, blunda och gå vidare.

Men jag har inte längre tid och tar jag mig tid så tar det upp för mycket plats i skallen på mig. Jag har viktigare saker att göra och det är osannolikt att jag kommer kunna fortsätta blogga om sånt framöver.

Den här bloggen går därför ner i (troligen permanent) vila och det lilla jag kommenterar vidare i frågan sker på min personliga blogg istället (den har de som behöver ha det redan tillgång till. Ni andra får fråga snällt.).

Jag önskar skeptikerrörelsen, VoF, humanisterna, oberoende skeptiker, ateister och  kritiska bloggare all lycka och välgång i kampen mot vidskepelse, fundamentalism och okunskap!

På idiotin bara.

Trams om Jordens undergång i Aftonbladet

Aftonbladets stjärnreportrar gör det igen. Den här ggn påstår de återigen att Jorden skall gå under enligt Maya den 21 dec år 2012. Något Maya aldrig påstått. Deras kalendrar tar inte ens slut då… Och även om de hade påstått det, så skulle dessa Maya inte skulle veta mer om än min stortå, troligen mindre faktiskt eftersom vi idag har avsevärt större koll på vilka hot och faror som finns för Jorden än denna kultur någonsin ens kunde föreställa sig.

Apropå riktiga hot då… Vilket leder oss in på återstoden av ABs artikel… Där de antingen felciterar en professor i astronomi pga slarv, eller så har de hittat någon som faktiskt inte vet vad han talar om. Eftersom han är professor i astronomi så antar jag att det hela beror på slarv hos AB. För Jorden utsätts INTE ALLS för 2-3 stycken asteorider som utplånar planeten vart miljonte år. Om så vore fallet så skulle Jorden ju inte kunna finnas kvar. Den skulle ha förstörs för exakt 4.399 miljoner år sen – någon gång under sina första 300 000 levnadsår.

Jag vet inte vad som krävs för att bli reporter på AB, men kompetens kan inte vara en av sakerna.

AB